Väst – Öst – Väst

Oj, oj, oj, igår blev ni tyvärr utan inlägg. Det beror på att jag var iväg västerut tillsammans med mina kolleger. Jag var uppe redan före halvsex för att hinna med vår lilla chartrade buss. Sedan var jag hemma igen efter klockan 19.30 och inte alls på humör att öppna datorn. Tyvärr.

Vi var igår iväg till Karis, Nordens Paris! (Både Karis och Paris ska uttalas med kort a för att få den rätta västnyländska effekten). Vi deltog i Medborgarinstitutens förbund MiF:s Eloseminarium på Brankis.

Säkerhetsavstånd och munskydd var det som gällde och på kafferasten fick man endast sitta med eget gäng. Lite trist att inte få mingla och höra vad nytt de andra håller på med. Det är alltid bra med input och nya kreativa idéer och lösningar, så att man inte av bekvämlighetsskäl kör på i gamla invanda hjulspår. Men det var härligt att seminariet kunde ordnas så här istället för online.

Bildningsdirektören Tina Nordman hälsade välkommen och hon var rakt på sak och mycket ärlig. Kommunfusionen som ledde till att Raseborg bildades,  har inte medfört inbesparingar, inte heller sammanslagning av medborgarinstituten och sedan ännu musikinstitutet. Skönt att höra om den krassa verkligheten istället för alla fina uppstyltade festtal.

Vi hade take-away lunch från Ingalills Café, skinkwrap eller toast kombinerad med valfri sallad. Lunchen åt vi i rektorns Karisvilla. Det var riktigt gott och vi blev väl omhändertagna av rektorn. Tack för det! Efter lunchen berättade Helene Schjerfbeck, alias Anne Ingman, om Ekenäs' historia och glimtar ur sitt eget konstnärsliv.

Bland rektorer och institutslärare råder en sorts corona-uppgivenhet. Nu inför terminsstarten är allting igen osäkert. Det gäller att kämpa på och försöka få så många kurser som möjligt igång, men...

Nåja, man får göra det sitt bästa och hoppas att det blir bra. Inte ge efter för corona-tröttheten.

På hemvägen kurvade vi via Fiskars. Vid det laget ösregnade det, så vi var nu inte så pigga på att gå omkring utomhus. Vi släntrade istället omkring i några affärer under tak. Och jag som inte tänkte köpa någonting alls, hittade en julklapp åt M.
– Du kan int hålla dej till julafton, skrattade dubbelmorfar. Haaa, det tror han. Jag måste bara gömma klappen på ett säkert ställe och sen försöka komma ihåg var den finns då det är dags att paketera in julklapparna.

Innan vi steg på i den lilla bussen hann vi ännu med en kvällsbit i tvätteriet. Det var en riktigt god toast. Tack för den!

Idag skulle jag vara på jobbet i stan klockan nio. Kändes lite konstigt att för andra dagen i följd bli väckt av väckarklockan. Sådant är jag inte van med.

Jag fick åka i en Tapparabil. (Det tyckte mr J var häftigt då jag skickade en WhatsApp bild åt honom.)

 

Vi intog morgonmål i stan på en lokal bensinstation. Efter det var vi redo att fortsätta färden österut.

Vår destination var Kulturhuset i Pyttis. Där fanns vi för att svara på frågor och bekanta oss med kommunborna. Anmälningen till kurserna började idag.

Vi var utrustade med ballonger, kursbroschyrer och gott humör. På hemvägen konstaterade jag att idag efter hemkomst skulle jag göra precis ingenting.

MEN...

...dubbelmorfar hade lite andra planer, för idag blåste det lagom hårda vindar och jag fick två ballonger med mej åt barnbarnen, så vi styrde västerut till grannstaden. Men först efter att ha utrustat oss med matsäck. Dottern och A träffade vi på en parkeringsplats och fick lämna över ballongerna. Sedan fortsatte vi vår färd mot Varlaxudden.

På färden mot udden, fick vi syn på båten J.L. Runeberg. Vet inte om jag skulle vågat mej på en båtfärd idag i blåsten.

Efter att lite stapplande ha tagit mej över stock och sten kom vi ner till stranden och det var häftiga vågor! Det är sådan kraft i vågorna.

Jag kunde ha suttit där på stranden och iakttagit skådespelet hur länge som helst. Men det blåste...

Dom här killarna lever farligt! Det finns stenar i strandkanten och dem vill man nog inte ha närkontakt med.

Och se, den ena klarade sig upp på brädan och kunde surfa på vågen...

... ända tills han for omkull!

Mästerfotografen dubbelmorfar tog surfbilderna, för jag vågade inte klättra på det hala berget. Vill inte bryta armar och ben inför terminsstarten!

Eftersom grillkåtan var upptagen av en familj, som bredde ut sig och enligt dubbelmorfar tillredde curry, så intog vi vår matsäck i vedskjulet. Och det gick riktigt bra det med, visserligen hade vi ingen havsutsikt där, men vi hade vindskydd och det behövdes i blåsten.

När vi kom till bilen, så stod han där i sin våtdräkt, den modiga surfaren.

Dubbelmorfar började genast prata med surfaren och förklarade att vi hade foton på den lyckade surfningen och... ja, plötsligt hade jag den här killens e-postadress! Undrar riktigt hur dubbelmorfar tänkte här, för ser ni, killen började ta av sin våtdräkt och stod sedan i bar överkropp...

Och vad var det jag sa? Jo, stenarna är farliga, för nu hade hans surfbräda gått sönder och måste repareras!

Och jodå, jag har skickat fotona och fått ett tack redan, så det så!

Det var härligt att vara ute på udden, så härligt att jag i mitt nästa liv vill ha en villa vid havet! Jag förstår mycket väl att Tove Jansson stortrivdes på Klovharun. Låt vara att jag nog vill ha en lite modernare villa...

Nu är det nog sängdags för mej. I morgon ska jag försöka njuta och försöka hinna vara lite ledig. Fast kanske dubbelmorfar hittar på något äventyr i morgon med. Inte mej emot om det är lika trevligt som idag.