Glömde min mus!

Idag har arbetstakten varit intensiv och nu är mina axlar sjuka. Inte bra att sitta så länge framför datorn, men det regnar ju ute så...

Hur som helst, jag var redan före halvtio på jobb i morse. Möte, PowerPoint, förbereda marknadsföringsmaterial, Trello och... tja, jag hade glömt att vi skulle vara på jobb ända till klockan 14, så jag hade förstås ingen lunch med mej.

Sen var jag lite stressad, för jag trodde att min webbkurs skulle börja klockan 16.30 och jag ville ännu dubbelkolla att saker och ting fungerade. Till all tur så började kursen först klockan 17, en mycket avgörande halvtimme.

När jag kom hem och packade upp den bärbara datorn så hittade jag inte min fina mus någonstans. Ve och fasa, jag hade glömt den i datasalen och där skulle en kurs börja klockan 17. Tänk om nån tar min mus! Kallsvetten bröt redan fram i min panna. Jag hade inte tid att åka tillbaka in till stan och hämta min mus. Och dubbelmorfar vågade jag inte alls besvära med sådant. Han skulle ha sagt någonting nedlåtande om mitt minne och... Nej, jag skickade istället ett WhatsApp-meddelande till min finska kollega och han lovade snällt att ta hand om min mus. Tack och lov. Jag får den tillbaka i tisdag.

Äldsta sonen höll på och grejade och putsade min dator då jag kom hem. Ena fläkten i det brummande tornet sjunger på sista versen och nu är det lite svårt att veta om jag vågar vänta på bättre datorerbjudanden innan jag skaffar mej en ny eller om jag ska slå till direkt. Den äldsta och den yngsta kunde inte riktigt komma överens om de skall bygga en ny monstermaskin åt mej eller om jag ska nöja mej med ett färdig paket. Så här står jag nu som en åsna mellan två hötappar. Jag kan inte bestämma mej, helt enkelt. Men just nu har jag valt bort bärbara datorer. Få se nu sen om det beslutet håller när sönerna börjar tala om olika datorer, som enligt dem skulle vara bra för mej. Visst är det bra med datastöd, men...

Idag har det regnat precis hela dagen, men vi har ju haft vackra månklara nätter tidigare. Och jag försökte verkligen fånga månen, men det lyckades inte, trots att jag hade stativ. För inte ser ni några kratrar här inte. Endera är det fel på fotografen, annars på utrustningen!
Träffade förresten en mästerfotograf i måndags, som tycker att automatiken i kameran får sköta tid, exponering mm. Det enda fotografen egentligen behöver göra nuförtiden är att komponera bilden. Hmm... jag undrar jag...