Iväg med en fransman

I morse ringde väckarklockan obönhörligt före halvsju. Men det gjorde inte så mycket, för jag skulle iväg med en fransman! Eller nåja, med och med, snarare i en fransman. Med på färden österut var förstås chauffören, bisin min och så E, som behövde få lite vardagsäventyr och komma bort från stugan.

Vårt första stopp på vår östliga färd gjorde vi redan i stan. Man måste ju understöda lokalt, eller hur? Så vi stannade vid bageriet Corint.

Jag köpte förstås berlinermunkar och så tre såna här kanapéer. Mums! E lärde sig ukrainska på köpet. Och ja, vi tycker alla att det är konstigt att det inte finns berlinermunkar i Tyskland. Hur kommer det sig? Och varför kallar vi dem berlinermunkar här i vårt avlånga land? Nån som vet?

Fort ut ur stan och iväg på motorvägen österut. Vi vill ju inte vara i vägen för bostadsmässbesökarna. Nä, bäst att fly fältet.

Hit kom vi, till Fredrikshamn! Här finns förutom en kasern, anrik historia, vindmöllor och...

...en flaggpark...

...också världens största flagga! Nå, det där senare vet jag faktiskt inte om stämmer längre, men åtminstone var det så 2017.

Bisin min navigerade helt rätt så vi kom in till centrum och hittade...

...Huovilas konditori/café.

Alldeles underbart goda bakverk och så mysig stämning. Här har jag ett frasigt jordgubbswienerbröd och så läskande gott citroniste. Mums!

Bakom min rygg fanns det här vackra skåpet varifrån det gick att hämta vatten.

Ovanför skåpet finns den här tavlan med noter. Vi tänkte med E att bisin min kunde spela den här sången för oss. Men än har han inte tagit ett endaste ett ackord på gitarren sin!

När vi hade förfriskat oss styrde vi västerut via Tervasaari. Och nej, tyvärr verkar den här ön inte ha något svenskt namn. Till vänster ser ni museibåten Karhu, som öppnade för besökare först klockan tolv. Vi hade två timmar dit, så vi skippade det museala besöket. Den stora byggnaden är Tullmagasinet och där var inte heller liv och rörelse, så vi steg inte ens ur bilen där. Måndag är kanske inte så bra dag för semesteräventyr? Vem vet, eller så var vi bara så tidigt i farten, för klockan var knappt tio.

Bisin min körde istället iväg till Disas jättestora affär. Det är väldigt längesedan jag har varit senast. Det konstiga här var att det verkade vara rätt tomt i affären. Men då vi gick till kassan dök det upp människor, som svampar ur jorden och kön bara växte och växte.
E har aldrig varit här, så nu blev det en ny upplevelse.
Tyvärr hade vi ingen kylväska med oss, så det gick inte att köpa förmånligt kött. Bisin min tröstade mej med "vi kommer hit på nytt sen". Men det brukar aldrig bli så. Det där sen är ett farligt ord.

Efter en rätt snabb genomgång på grund av bisin mins "vi ska int ha nånting" och avsaknaden av garn och kylväska, så körde vi vidare västerut.

Följande stopp blev i vår östra grannstad på café Dagmar. Där avnjöt E och undertecknad förfriskningar medan bisin min fick vandra i sin favoritaffär, Motonet.

I Dagmar träffade vi på självaste storvisiren!

Bisin min träffade på den här lilla krabaten då han anlände till Dagmar på glass.
Så nu hade vi tagit oss från ett bageri i stan, via ett konditori i Fredrikshamn till ett café i Langinkoski. Riktigt bra gjort, eller hur?

E beundrade på hemvägen våra grönskande skogar. I Tyskland är allting bränt och uttorkat av den obarmhärtiga solen.

E beundrade storligen motorvägens viltövergångar, som är beskogade. Sånt har vi inte ens reagerat på. Tänk hur hemmablind man kan bli. Riktigt kul att se världen med en annans ögon.

Hem körde bisin min via skogen och grannbyn där vi plockade upp bilägaren för sista sträckan hem. En riktigt trevlig färd.

Ja, och ifall ni funderar var min plåtlåda höll hus, så stod den parkerad i stan utanför äldsta sonens jobb.

Bra saker idag:

• Utfärden i trevligt sällskap och med trevliga stopp lagom tätt. Mera sådant, tack!
  
  
• När vi var hemma vid 14-tiden var det bara att ta fram risotton från kylskåpet och värma den. Så skönt att ha maten färdig!
  
  
• Och till efterrätt supergoda berlinermunkar!
  
  
• Och nu har jag bröd i frysen! Och det känns bra att ha understött ett lokalt företag.
  

Önskar er en riktigt skön tisdag!