Den stora flaggans stad

Puust, idag har jag igen varit på språng tillsammans med bisin min. Varför jag åkte med är jag inte riktigt säker på, för jag vet ju hur han gör. Raka spåret hemifrån och så iväg och uträtta hans ärende och så raka spåret hem igen. Inga trevliga små avvikelser till intressanta små ställen, som pittoreska caféer eller garnaffärer. Suck och dubbelsuck.

Vi var alltså iväg österut, till den stora flaggans stad, alltså Fredrikshamn. I den staden känner man verkligen historiens vingslag, i synnerhet med tanke på Stora ofreden under 1700-talet och fredsslutet efter kriget 1808-09. Det är en riktigt trevlig stad att vandra runt i och på behagligt avstånd hemifrån.

Bra saker idag:

• Sovmorgon!
  
  
• Fick undan nästan allt datajobb på förmiddagen.
  
  
• Åt en sen lunch på Bensis.
  
  
  
  

  Riktigt god schnitzel med lagom stark pepparsås. Dessvärre klarar jag inte av att äta så här stora portioner, så åtminstone en tredje del av portionen blev kvar på tallriken. Hoppas att kocken inte tar illa upp. Bisin min sa att jag skulle begära en låda och ta med hem, men vi hade ingen kylväska med, så jag tänkte att det är nog bäst att låta bli i den här värmen.
  Trevlig personal och snabb och bra service.
  
  
• Stickväninnan B:s kära make skickade snällt en bild på Larz-Kristerz åt mej. Tack! De där killarna har minsann humor.

Mitt virkande stoppades upp igår av ännu en knut! Morr

Andra nystanet med knut i, inte alls roligt. Ser ni förresten så ordentligt jag har skrivit upp varven och ökningarna! Ändå råddade jag med en ökning igår och var nästan gråtfärdig när jag insåg att jag borde riva upp fyra långa varv, för att rätta till den där ena ökningen på det där felaktiga stället. Snyft, snörvel. Det som avhöll mej från att göra det, var dels bisin mins tröstande ord:
– Äh, ingen ser det där ändå. Det är bara du som vet att där är ett fel.
Nå joo, han har säkert rätt, men likväl så harmar det mej.

Det andra som gjorde att jag inte genast började riva var just den där knuten. Jag ville inte fästa trådar och förankra de där garnändarna igen. Suck och dubbelsuck.

Trots motigheterna hann jag till varv 40 igår. Nu har jag endast 52 varv kvar! Jag skulle ha hunnit längre, men blev tvungen att riva upp två gånger, så istället för två varv virkade jag fyra. Första gången rev jag för att jag hade virkat en fast maska istället för en stolpe. Och det syntes ju direkt att det var fel. Andra gången rev jag för att jag hade glömt en luftmaska mellan två stolpar. Båda gångerna hade jag redan börjat på följande varv och sen virkat fram till stället som var fel. Och då blev det till att riva och virka nästan hela två varv på nytt. Inte kul, inte kul alls. Nu måste jag nog skärpa mej ordentligt, för att virka dubbelt hela tiden tar på krafterna.

Önskar er en skön fortsättning på måndagskvällen.