– Va, paketerade du int in dom, utropade dottern i telefon då hon fick höra att jag hade gett julklappen åt yngsta sonen så där direkt utan krusiduller.
– Nej, hur skulle jag ha kunnat göra det. Han behövde ju prova om de passar.
Ja, så stackars han, som nu då blir utan ett "riktigt" julklappspaket. Men jag var tvungen att låta honom prova sockorna, för jag hade utgått från storlek 46 och lagt till lite centimetrar på måfå för att de skulle komma upp till 48:ans storlek. Själv tyckte jag att de ändå mest såg ut som 43:ans storlek! Det är svårt när det i beskrivningen står att man ska sticka tills lilltån täcks och sedan börja med minskningarna för tån.
Men alltså, för en och en halv vecka sedan blev de här randiga herrsockorna äntligen färdiga:
Tårandningen är helt och hållet min egen design. Det ljusblå garnet skulle ha sjunkit in det grå alltför om jag skulle ha följt mönstret helt slaviskt.
Och minns ni vad jag sade om det där att själv randa? Gör inte det, det blir för många garnändar att fästa sedan. Suck! Men samtidigt är det ju så roligt att randa själv och bli av med garnrester...
Sockorna är i full användning redan och det är ju huvudsaken. Stackars dubbelmorfar. Han hade hela tiden hoppats på att sockorna skulle vara för små!
Ha en riktigt skön fortsättning på onsdagen!
Själv måste jag väl nu då paketera in lite klappar och sedan... ja sedan, kanske ta det lugnt så där i största allmänhet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar