Tomteluva

 – Kan du hjälpa mej med en sak, frågade jag av dubbelmorfar i tisdags för en vecka sedan medan han låg på soffan och vilade lite.
– Jaa, svarade han dröjande och var redan på väg att stiga upp.
– Nej, nej, ligg kvar jag kommer dit. Jag vill bara fråga en sak.
– Kan du sii här, ska jag ha svarta ögon på de här, frågade jag ivrigt och viftade med tomteluvan, som saknade den sista finishen.
– Va, nää jag kan int svara på så där svåra frågor, sa dubbelmorfar med vilt uppspärrade ögon.
– Men jag behöver hjälp, vädjade jag.
– Sii nu, här har jag använt maskstygn med svart garn och här är inga maskstygn. Vilket är bättre?
– Eeh, men vad står det i receptet då, frågade dubbelmorfar med något ostadig stämma.
– Att det ska vara ögon.
– Nå, men då så, sa dubbelmorfar och andades lättad ut.
– Men sii nu, sir det klokt ut, envisades jag medan jag viftade med tomteluvan framför hans ögon.
– Gör nu hur du vill.
– Nå, det där var då inte till stor hjälp, fnyste jag frustrerat.
– Och sii nu på toppen här. Ska det vara tofs eller utan, fortsatte jag envetet.
– Kanske en bjällra. Har du bjällror?
– Joo, och jag vet till och med var de finns. Men det är nog inte så praktiskt om man vill använda luvan också utomhus. Det är ju yllesockgarn, så den blir nog för varm att ha inomhus.
– Jaa, kanske en tofs då. Vad står det i receptet, fortsatte dubbelmorfar försiktigt.
– Nå där finns ingen tofs. Luvan liksom bara slutar när alla hoptagningar är gjorda.
– Ja, men alltså, gör nu som du vill. Det gör du ju ändå.

Tja, inte mycket hjälp av dubbelmorfar i den där situationen, så nu fick jag ta alla svåra beslut alldeles själv. Och så här blev det:

Modell: Tomteluva, modell från Hemmets Journal nr 49 2021

Garn: Nalle och Pilvi från Novita samt Maja

Åtgång: 84 g

Strumpstickor: Nr 2½ och 3

Äntligen fick jag alltså mitt röda projekt färdigt.
Det blev lite si som så och alla ögon är kanske inte riktigt jämna. Det beror på att maskstygn inte precis är min starka sida. Att jag dessutom stärkte mej med ett glas GT gör ju inte precis saken bättre.
Jag vet inte heller om det syns att det där luddiga gråa föreställer renar. Jag använde Majagarnet, som jag fick i höstas av en dam på stickcaféet.
Och jodå, jag gjorde en liten garnboll av Pilvi, som pricken över i:et.

Om den passar på M:s huvud vet jag inte. Jag hade skrivit ett julklappsrim där det stod: "Om denna är för stor får du ge den åt din mor". Men sånt hann inte läsas på julaftonen. Och nej, mjuka klappar stod inte heller högt i kurs undantaget då dockkläder! 
Hur nyttig den här tomteluvan är vet jag inte, men den var i alla fall rolig att sticka och ibland måste man få göra sådant också.

Ha nu en riktigt skön fortsättning på tisdagen.
Själv måste jag sortera lite foton här på datorn och sedan försöka få färdigt ett sockprojekt från 2018! Håhåjaa, jag borde inte lämna den andra sockan ostickad, men andra sockan som ska vara precis likadan, som den första är så tråååååkig att sticka.