Veckans höjdpunkt

Igår blev ni dessvärre utan blogginlägg. Det beror på att veckans första arbetsdag var lång och jag var hemma först närmare 20.30. Efter det orkade jag helt enkelt inte öppna datorn. Tänk att jag kan få för mycket av den! En datalärare, som får nog av datorn, hur ska det sluta?

– Det här är veckans höjdpunkt, sa en av damerna i stickcaféet idag. Hon gladde sig åt att kunna träffas och umgås med likasinnade. Och det är faktiskt härligt att kunna sticka tillsammans. Jag hade tur, som kunde delta idag. Stort tack till stickväninnan B, som tog mej med in till stan.

Och vet ni vad? Jo, stickdamer är snälla och det har jag visst konstaterat förut också. Se vad jag fick idag:

Pryms ergonomiska strumpstickor! Nr 3½. Ska bli spännande att pröva hur de fungerar. Kanske de inte alls passar i min hand? Eller till min stickningsstil. Stort TACK för de här fina stickorna.

Vi blev förresten också erbjudna ett härligt mjukt nystan sockgarn av en besökande dam, men ingen vågade riktigt ta emot det fina och dyra nystanet. Ingen skulle liksom ha mera garn. Det är fullt sjå att hinna göra sig av med det som redan finns, så det så.

Och apropå det där med garn, för en tid sedan mötte jag en handarbetsmänniska av rang, alltså en som verkligen handarbetar varje dag och åstadkommer högvis med det ena alstret efter det andra. Vet ni vad hon sa? Jo, att hon snart har stickat slut allt sitt garn!!!! Alltså, kan ni tänka er? Inget garn i lager, helt tomt alltså i alla garnlådor och skåp. Katastrof, inte sant? Dubbelmorfar stod bredvid mej då jag samtalade med den här kvinnan och plötsligt hör jag honom säga:
– Inge har hur mycket som helst, ska vi h....
I det här läget hade jag väldigt bråttom iväg och slet i dubbelmorfar, som var mycket motvillig. Jag ropade: "Hejdå" och nästan sprang därifrån. Klart att jag kan ge nystan från mitt garnlager, men sånt kan inte dubbelmorfar bestämma om, eller hur?

Idag fick jag för övrigt för första gången visa upp mitt coronapass. Och vet ni vad? Jo, där på caféet föredrog de ett coronaintyg på papper istället för ett digitalt i telefonen.

Och sen, låt mej höja ett varningens finger: Börja inte på en ny stickning strax före läggdags. Det är betydligt svårare att somna då.
I måndags kväll då jag var lite mera rastlös än vanligt och suckade och stönade över alla garnändar, som igen ska fästas i ett par sockor, sa dubbelmorfar:
– Lägg upp en ny stickning, så lugnar du ner dig.
Och lydig som jag är, så gjorde jag just precis det.

Lade upp en ny julröd stickning! Det blev svårt att slita sig därifrån ska jag säga. Och i sängen låg jag sedan och räknade maskor och varv och hade svårt att somna. Idag hade jag den här stickningen med mej till stickcaféet.

Vi har haft en riktigt fin om än kylslagen decemberdag idag.

Hoppas att ni också har haft en fin onsdag!