En byxbunt

Bittert, ack så bittert, sitter fast utan bil och missade stickcaféet igår. Ser inte bra ut inför nästa vecka heller, för då borde jag bistå min mor under cafétiden. Verkar som om makterna är emot mig.

Att bilen är sönder har gjort mig så deppig att jag inte ens orkat vare sig sticka eller virka.
Skärpning, Inge! En bil är ju ändå en världslig grej, bäst att leta fram cykeln. Om nu inte något av barnen farit iväg med den.

För två veckor sedan kunde jag glädja mig åt en byxbunt.

Fiffig korg, inte sant?
Psst, jag har gömt de där goda närproducerade skorporna i byxbunten, men säg inget åt nån! :)

Det är Borgå dagverksamhet, som har gjort den fina korgen. Tack för gåvan!

På sista äfsingarna

Min medverkan i årets vävkurs har varit bedrövlig. Jag skäms rejält över att jag helt enkelt inte hittar tiden att sitta i vävsalen mellan kursgångerna. Idag avslutades kursen och jag kommer ju att sakna alla där för med tungt hjärta är det bara att konstatera att nästa år måste jag avstå. Kan inte göra något extra för jag har så många undervisningstimmar inplanerade att... Till saken hör att allt förberedande ska ske utanför arbetstid, så...

Nu under vårterminen har jag ändå fått nånting ur vävstolarna då och då. Eftersom jag var sist i en vävstol fick jag äfsingarna i lingarn därifrån.

Och jag visste ju genast vad jag skulle göra med dem. Virka mormorsrutor till en tablett eller duk. Låt vara att de här gråa ändarna är korta, men de borde ju räcka till mittpartiet i alla fall. Och lingarn hade jag ju köpt från mässan så nu var det bara att sätta igång.
Fast det var ju inte så bara eftersom jag ju borde nysta först. Nysta lingarn, suck...

På påsksöndagen tog jag mig i kragen och fick de tre danska lingarnshärvorna nystade. Hade tänkt dela upp nystanen i två lika stora, men det där orange gick det inte riktigt så bra med. Suck igen. Men den som lever, den lär sig.

Så glad att jag också köpte de där virknålarna med platt skaft. De är jättesköna i handen.

Här är de två första rutorna. Tror ni att det här kommer att bli till något?

Pääsiäispaketti Påskpaket

Tänään kun tulin kotiin keittiöpöydällä odotti pieni yllätys: Pääsiäispaketti minulle!

Kissakin innostui. 

Isäntä jouksi oikein posteljooni kiinni, muuten paketti olisi lähtenyt kaupunkiin, sillä eihän se mahtunut laattikkoon. Onneksi isäntä oli pihalla puuhommissa.

Jännitys tivistyyy, paljon talouspaperia...

Jihaa, katso: Kukko, kana ja Nalle Puh-suklaamuna!

Ja Nalle Puh kerran vielä ja katsos: Ihmesieni! Nyt on kyllä pakko siivota huomenna. SNY:ni vakkuuttaa että näitten sienien kanssa käy nopeasti ja sen jälkeen voi taas neuloa!
KIITOS SNY! Olen aivan otettu!

HYVÄÄ PÄÄSIÄISTÄ!

Idag när jag kom hem från jobb och påskhandlande väntade ett paket på mig på köksbordet. Precis vad jag behövde för att pigga upp mina livsandar som krupit ner under fotsulan. Jag blev alltså lite stressad i affären av all reklam om hur man ska skapa påskstämning och laga god mat och baka smaskiga kakor. Suck, suck och dubbelsuck.

Tur att far i huset sprang ikapp postiljonen så jag fick mitt paket. Ni ser att katten också är intresserad av innehållet, som ju ser ut att bestå av hushållspapper. Men hej, skenet bedrog för fram kom en trätupp och höna och ett Nalle Puh chokladägg, en Nalle Puh fingerdocka och "under" (eller kanske dunder?) svampar, som enligt min hemliga stickvän ska göra städandet lekande lätt och därmed spara tid för mera stickande. Måste ju testas genast i morgon.
Tack snälla söta SNY! You made my day!

EN RIKTIGT GLAD PÅSK!

En bred glasburk

För en vecka sedan var jag på stickcaféet i stan. Eftersom jag oftast jobbar i grannstaden på tisdagar är det härligt att kunna delta då och då. Förra tisdagen var det åtminstone 15 stickglada personer närvarande och det började bli lite trångt om utrymme, liksom om luft.
Jag hade med mig yllefilten, inte för att skryta, utan för att ge lite inspiration till andra. För det är inspiration och goda råd vi delar med oss av på stickcaféet. Själv blev jag t ex jättesugen på att virka en badrumsmatta när jag såg min bordsgranne göra det. En annan höll på med att sticka en väska av Novitas nya garn, Hanko. Det mönstret har jag redan länge tittat på, men liksom inte kommit till skott. Den är jättetrevlig, kanske ett kommande sommarprojekt? Svårast tyckte hon det var att få tag på väskringarna. Hon hade besökt loppis och där hittat väskor som hon tänkte ta bort ringarna ifrån. Fiffigt tänkte jag och stegade iväg till loppiset när caféet var slut.

Jag strövade omkring lite planlöst. Kunde tänka mig att köpa någon romantisk roman åt min mor eller den där sockerskålen med lock som far i huset har efterlyst. Men alla trevliga påsar med diverse garn gick jag mycket bestämt förbi. Mitt garnlager är på bantningskur. Basta!
Som vanligt ångrar jag mig lite att jag inte köpte en somrigt blommig dörrgardin för fem euro. Den var så där trevligt hippieaktig. Men jag kunde höra far i husets spydiga kommentarer och anade att jag skulle hänga upp gardinen medan han skulle ta ned den. Nog för att vi skulle ha sysselsättning dagen lång då, men ändå... :)

Sedan, plötsligt stod den där i ett bås:

Ibland är lyckan en stor glasburk! Det här var precis vad jag behöver för mina garnstumpar. Inspiration till detta förvaringssystem har jag fått av Sanna Vatanen. Det här är ju ekologiskt och återanvändning med stort Å. När jag behöver lite fyllning så är det bara att sticka handen i burken och ta fram lämplig mängd med små små rester. Tidigare slängde jag dem och behövde köpa fyllning. Sanna hon återanvänder varendaste en garnstump.
Den här glasburken är bred och har ett tättslutande lock. Fem euro fick jag ge för den och med tanke på det betydligt högre priset för den glasburk jag fyndade på loppiset i augusti förra året, så var det här som hittat.

Garnåtgång i februari 2012

Fick inte mycket färdigt i februari. Har de senaste veckorna stickat lite här och lite där och aktat mig för att sätta upp nya spännande projekt. Vill ju ha färdigt allt som ligger och "skräpar", men det är lite si och så med den inspirationen. I hemlighet sitter jag ändå och bläddrar i mönstertidningar och suktar efter spetsstickning eller någon skir virkning. Nu har då också yngsta sonen upptäckt att ett sådant förhållningssätt inte är att rekommendera för skrivbordet är fullt av halvfärdiga stickningar.
- Hur skulle det vara om du nu skulle gå igenom den där hyllan sektion för sektion, frågade han häromsistens och granskade kritiskt min sk "Darth Vader"-hylla. En svart Ikea-trekant på hjul, ursprungligen tänkt till killarnas studiebostad. Men den kom aldrig till användning där utan plötsligt blev den proppfull med garn istället. Konstigt, inte sant? :)
Och han har ju alldeles rätt. Härefter skall jag med dödsförakt kasta mig in i ett helt nytt tillvägagångssätt. Först kolla garnet i hyllan och därefter söka mönster. Och inte som nu, först söka mönster och sedan garn. Hmmm. Få se om det lyckas. Några UFO:n skall jag nog ha bort från dagordningen innan jag är nöjd. Och tröjan jag nu håller på med saknar nu endast bakstycke, så kanske, kanske jag skulle hinna få den färdig den här veckan. Alltid kan man leva på hoppet, sa påskharen innan den skuttade iväg.

Vad gör man då om inget blir färdigstickat? Garnlagret ska ju banta. Jo, man köper inte ett endaste nystan med nytt garn!!! Det du mamma! Nu har jag varit lydig!
Det andra jag gjorde var att ge bort garn, inte illa det heller för nu blev det igen minus i lagret! Hurra! Tror ni att det här håller i sig? Vågar jag redan öppna champagnen och skåla? :)

I februari 2012:

Använt

• Slipover                                              166 g

Donerat                                                       450 g

Erhållit:
Av SNY                                                       300 g

Garnlagret:
Ingående saldo från januari                    25 593 g

- i februari                                                    316 g

Garnlagret totalt:                                  25 277 g

En blå slipover

Sent omsider fick jag den här blå slipovern färdig. Dottern beställde den redan i höstas och var nära att ge upp eftersom inget hände. Men alltså, på riktigt, vem har nu lust att sticka en rät tre aviga runt, runt, runt? :) Jag hade gärna sett lite mönsterstickning, nånting utmanande. Å andra sidan blev jag ju jätteglad över att dottern vill ha något handstickat av mig överhuvudtaget. Garnet köpte jag redan tidigt i höstas, så det var enbart min slöhet som satte käppar i hjulet. Jag ville ju som sagt  göra lite spännande saker.

Igår kväll dök dottern överraskande upp här och då fick hon med sig sin blåa enkla slipover i mjukt alpackagarn. För att få pröva på lite nytt beslöt jag mig för att sticka ihop axelsömmarna eller egentligen avmaska ihop. Länge sedan jag gjort något sådant så jag blev tvungen att konsultera min stickbibel från Bonniers. Och det var ett smart drag för nu behövde jag inte sy nånting alls endast fästa lite trådändar. Skönt!

Modell: En kombination från Sandnes alpackahäfte nr 0610 och Ribbstickat linne från boken Sticka romantiskt, modernt och kvinnligt. Men inget extra mönster i urringningen.

Garn: Alpacka från Sandnes

Åtgång: 166 g
Stickor: Rundsticka 3½

Garnåtgång i januari 2012

Hurra! Äntligen, äntligen minus i garnlagret. Nu vill jag höra applåder och hurrarop och känna ryggdunkningar. Visst är jag duktig? :)

Satsade endast tre euro på garn i januari. Tycker att de där bomullsrestgarnerna är så vackra. Vet t o m vad jag vill göra av dem. Det jag däremot var totalt ovetande om var att den där lilla påsen vägde ½ kilo.

Min mamma har som vanligt varit jättesnäll och donerat garn åt mig. Polkarandigt av 7-bröder. Hann redan börja på ett nystan av det där grå-svartvita.


Januari 2012:
Använt:

• Cape                                   300 g
• Yllefilt                              1  650 g

Inhandlat:

Loppisfynd, restgarner för 3 euro                510 g

Erhållit:

Av mamma                                                 600 g

Garnlagret:

Ingående saldo från december 2011     26 433 g   

- i januari                                                    840 g

Garnlagret totalt:                                 25 593 g

Mahtava paketti Härligt paket

Minua hemmotellaan. Eilen sain taas paketin. Oli todella kiva yllätys nähdä Nalle Puh-paketti pöydällä kun tulin kotiin. Olin niin innoissaan etten ehtinyt kuvata sitä vaihetta (avaamatonta pakettia!) ollenkaan. Paketin sisältö on aivan mahtava:

Kahdet lasit, nyt on kai pakko ruveta ihan oikeesti kerämään tämmöisiä? :)

Purkissa on isännän  rommi-luumu hilloa. Nam-nam. Suurkiitokset isännälle siitä, se on todella hyvä. Lasissa on 200 g maukkaita vadelmakaramelleja.

Ja 200 g Florica-lanka. Väri on vähän tummempi kuin tässä kuvassa. Ylhäällä lasissa näette oikea sävy, kaunis punainen.

Ja piste i:n päällä: Tyrnisuklaata, oikein käsintehty Suklaatilalla, ja kaunis ruusukortti. Tämä on aivan mahtava paketti. Miten pystyn kiittämään tästä? Ei ole muita sanoja kuin KIITOS, KIITOS, KIITOS ja taas KIITOS. Olen niin iloinen että juuri Sinä olet minun SNY:ni!

Kissojen värikartta on tämmöinen:

Siis harmaata, mustat raidat ja parilla on vähän valkoista.

Snygga katter, inte sant? Våra liknar varandra så mycket att det är svårt att skilja dem åt. Själv känner jag igen fem av åtta. Inte illa, men far i huset har koll på varenda en av dem. Han säger att den ena har kortare svans osv.

Åh, jag blir bortskämd. Igår väntade igen ett paket på bordet då jag kom hem efter en lång dag på jobbet. Ett härligt stort paket invirat i omslagspapper med Nalle Puh på. Hann aldrig fota det för rev ivrigt upp paketet.

Kolla innehållet: Två fina glas. Nu måste jag väl nog på allvar börja samla på sådana här? :)

En burk med romplommonsylt. Nam-nam. 200g jättegoda hallonkarameller. Och förstås också garn, 200 g Florica i en härlig mörkare röd färg. Och pricken över i:et är den handgjorda chokladen med havtorn. Kommer från en chokladgård. Och ett vackert rosenkort. Vet inte hur jag skall kunna tacka för det här. Känns lite futtigt med det enda ord som finns; TACK, TACK, TACK och åter TACK!

Jag är så glad för min fina hemliga stickvän, som lyckas överraska och göra mig lycklig.

Lycklig blev jag också i morse av det konstiga högljudda visslandet i björken. Där satt stararna och höll konsert. Nu blir det nog vår och sommar på riktigt.

Kevätkukka Vårblomma

Eilen, maanantaina, kun tulin kotiin pitkän päivän jälkeen, hieno yllätys odotti minua.
SNY oli muistannut minua pienellä paketilla. Ja tietysti Nalle Puh oli mukana!

Ensin olin kyllä vähän hämmästynyt: Ihmesieni? Mitä minä teen sillä? Olenhan allerginen siivoukselle koska se vie niin paljon aika neulomisesta! :)

Mutta ei hätää!

Paketista löytyi virkattu kevätkukka ja hieno kortti. Just prikulleen mitä tarvitsen. Eihän minulla on neuletyynyä ennestään. Kiitos SNY:ni kauniista kukasta!

Igår när jag kom hem från en lång och innehållsrik dag, väntade ett spännande litet paket på mig. När jag öppnat det blev jag lite konfunderad. Vad sjutton skall jag med en magisk tvättsvamp till? Jag som är allergisk för städning eftersom det tar så mycket tid från trevligare saker man kan göra, som att sticka eller virka.

Men ingen fara. Min hemliga stickvän har virkat en vacker vårblomma åt mig. En helt fantastisk nåldyna. Jippiii! En sådan har jag saknat och aldrig kommit mig för att göra själv. Som Tilda så riktigt kommenterade i förra inlägget, så är det sällan jag blir kvar med de stickade eller virkade alstren. Måste kanske ändra på det?

Stort tack min hemliga stickvän för den fina gåvan!

I morse ringde rektorn och sade att datasalen jag skulle undervisat i ikväll är stängd hela veckan, för den håller på att förnyas. Oj, plötsligt har jag ledig eftermiddag/kväll. Här har jag yrat på och tänkt på allt jag kan göra med den tiden. mest tråkigt jobb förstås. Men sedan slog det mig. Det är ju tisdag idag och då kan jag i ilfart köra från grannstaden (för ena eftermiddagskursen skall jag ändå hålla i en annan datasal) till stickcaféet i hemstaden. Jihaaa! Hurra för överraskande ledighet, som trots att den ska tas igen nästa vecka, ger möjlighet till trevlig fritid.

Pippi på filtar

I december och januari höll jag på med ett mastodontprojekt, som jag äntligen idag fick fotat. En stickad filt. Ett arbete, som inte går att ta med sig. Men ack, vad skönt det var i vintras att sitta under filten och sticka. När far i huset frös förstod jag ingenting. Det var ju riktigt varmt och skönt! :)

Modell: Från boken Käsitöiden aarreaitta, sidan 110, har också funnits i en Moda-tidning, men minns inte vilken.
Garn: Ullmattgarn
Åtgång: 1 650 g
Stickor: Rundsticka nr 12
De strategiska måtten: 85 cm * ca 175 cm

Mönstret bestod av 10 varv och var lätt och trevligt att sticka. Och visst blev det riktigt vackert?

Katten var lite sur och hade svårt att förstå att den inte får ligga på filten. Den tröstade sig med gammal kärleksört och vände demonstrativt sidan till åt matte.

Hälsningar från Gamla Hamnen

Nånting har definitivt hänt.
Igår var jag iväg till Hantverksmässan i Gamla Hamnen i Helsingfors. Åkte bekvämt med chartrad buss och stickade förstås lite under färdens gång.

Var förstås tvungen att sätta upp en ny stickning, för allting går ju inte att släpa med sig i bussen heller. Tänkt att detta skall bli ett par herrstrumpor i storlek 48 i sinom tid. Har tyvärr metallstickor för jag har inte dubbeluppsättning av bambustrumpstickor i nummer fyra. Och dubbeluppsättning behöver jag, för sockorna skall stickas samtidigt annars blir nog den andra ogjord.

Men tillbaka till mässan. Tilda fegade ur. Hon hade inte tid på grund av sin extreme makeover. Så sade hon, men jag tror nog att det var en bortförklaring för hon var rädd för att jag skulle bli riktigt garnvild.
Nu hade jag alltså ingen som höll koll på mig, utan kunde fritt ströva omkring och riktigt gotta mig åt alla garner. Både far i huset och min mamma hade varnat mig i alla tonarter för att släpa hem mera garn. Ändå gav han hela 55 euro åt mig att spendera. Det var ju generöst. Enligt mamma skulle jag inte ens få köpa papperssnöre. Hrmpf! Jag som just precis hade behövt rött papperssnöre för att kunna virka en sådan där torgkasse med stora hål till sommaren. Fast jag tror ju nog att jag hittar nån härva med papperssnöre om jag bara orkar leta.

Men nånting har alltså hänt med mitt garnhamstrande. Skönt. Tänk om jag är botad från min mani? Säkert har min egenhändigt påhittade kognitiva beteendeterapi-metod att alltid gå förbi garnhyllor i affärerna hjälpt?! Förra månaden gick jag t o m förbi Novitas svarta virkgarn trots att den röda prislappen ropade -30%. Och jag skulle ju vilja testa på en virkad duk i svart.
MEN jag bestämde mig för att inte köpa ett endast gram garn i februari och det löftet har jag hållit. Hurra va jag e bra ibland! :)

Inför gårdagens mässbesök hade jag laddat upp med en exceltabell över garner jag ville pröva på och hade färdiga projekt till. Detta för att inte förköpa mig.Ordning och reda ska det vara.  Kontentan av det hela blev ändå att jag inte köpte ett endaste gram av de åtrådda garnen. Bestämde mig på fredagskvällen/natten att först göra färdigt en drös av UFO:n. Inte trevligt att hela tiden börja på nytt och aldrig kunna visa upp nånting färdigt. Men i ärlighetens namn kliar det i fingrarna efter att få börja på ett jättesvårt och vackert spetsmönster till en lätt och luftig sjal. Skulle vara härligt, men ack så farligt.

När jag vandrade runt där i Gamla Hamnen från bås till bås fick jag plötsligt en sådan mättnadskänsla. Jag behövde ju egentligen ingenting även om det var hisnande att klappa på garn som kostade 29 euro/100 gram eller över 10 euro/25 g. Men steget till att köpa sådana garn var nog för stort och högt för mig.
På stående fot bestämde jag mig också för att inte låta mig lockas i fördärvet. Om något verkligt speciellt garn skulle behövas för något av mina projekt, så finns ju faktiskt webbaffärer och det går att beställa från hela världen.
MEN jag ska ju inte ha mera garn! :)

Trenderna då? Fortfarande är frillagarnen efterfrågade. Många beklagade att tillverkarna inte hade hunnit med och att det saknades många färger. Virkning av mattrasor eller mattrasetrikå är också inne. Korgar eller mattor. Populärt var också capeer i olika utformning. Titityy hade en riktigt snygg i två olika garner. Mönstret ska publiceras på hemsidan nästa månad.

Allt det där avhöll jag mig från. Jag är inte alltid så trendig, bara ibland. Mina inköp var verkligt modesta (= anspråkslösa, blygsamma).

Visst kan jag vara lite stolt nu? De tre härvorna med lingarn, 100 g/härva, ska jag ha till ett virkprojekt. Vad jag skall göra med de två nystanen Mille Colori Socks & Lace från Lang Yarns, 100 g/nystan, vet jag inte riktigt. Men färgen och konsistensen passar både till sockor eller en sjal/halsduk.
De två nystanen med Jawoll Magic Dégradé, också från Lang Yarns och också 100g/nystan, vet jag inte riktigt vad jag skall göra med. I Priima lankatalos mässavdelning förevisades en riktigt skojig virkning i nån sorts lövteknik. Blev väldigt snyggt när färgerna varierade. Måste kolla om jag hittar nån beskrivning och kanske ta itu med en sådan virkning i sommar, kanske, kanske... Om jag inte hinner komma på nån annan användning för garnet till dess.
Köpte också två virknålar med platt skaft som lär ska vara ergonomiskt. Få se om jag klarar av att virka med dem. Och pricken på i:et är den lilla nylonväskan med ugglor på. Den är hopvikbar som ni ser. Jag hade tur för jag fick tag på den sista. Inga plastkassar här längre. Jihaaa!

Summasumarum: 700 g garn och inget onödigt tjafs. Duktigt gjort, inte sant?
Väl hemma kom jag på att jag borde ha sett på födelsedagspresenter till alla som nu ska till att fylla under vårens lopp. Men det enda jag gjorde var att köpa en present åt Tilda och en födelsedagspresent åt barnens kusin I. De andra får vara utan, tror jag. :)

Aivan mieletön paketti Ett helt fantastiskt paket

- Ai, kuinka nätti, huokaili postivirkailija tiskin takana tänään kun kävin noutamassa helmikuun paketti. Valitettavasti ketään ei ollut paikalla eilen kun postiljooni kävi oven takana.

Ja, onhan paketti aivan ihana, juuri minulle sopiva ja mun näköinen.

Ja sisältö sitten, se on aivan mahtava:

4 kerää Rose mohair, raikas kevänväri ja yksi kerää Kotiväki virkkauslanka, pussillinen cashew-pähkinöitä, nam-nam. Kiva kortti, valitettavasti se ei oikein näy nyt. Täytyy kuvata uudestaan.

Ja, piste i:n päällä, Lapin Kulta olutlasi täynnä karkkeja. Tälläinen lasi todella puuttui kokoelmastani. Upeata. Kerään siis näitä laseja silloin tällöin, mutta nyt niitä ei ole tullut vastaan kirpiksellä pitkään aikaan.

Oi, SNY:ni miten voin kiittää tästä mielettömästä paketista? Ja , mistä tiesit että Rose mohair oli hankintalistallani?

KIITOS, KIITOS, ja taas KIITOS tästä mahtavasta paketista! Olet ihana ystävä.

- Oj, så sött paket, suckade postens dam idag då jag löste ut mitt paket, som min hemliga stickvän skickat. Igår var här tyvärr ingen på plats då postiljonen stod bakom dörren med paketet i högsta hugg.

Och visst är paketet sött och alldeles som gjort för mig, inte sant?

Innehållet är helt fantastiskt:

4 nystan Rose mohair i en vårgrön pigg nyans, 1 nystan Kotiväki virkgarn i en härlig rosa färg, en påse cashewnötter, mitt favoritgodis, och ett härligt kort, som tyvärr inte riktigt kommer till sin rätt här. Ska försöka åstadkomma ett bättre foto så fort det blir lite lugnare.

Och som pricken över i:et, ett Lapin Kulta ölglas fullt med karameller. Ett glas som jag inte har från tidigare i min samling. Härligt. Mitt ölglas-samlande har legat nere en tid för jag har inte hittat nåt på loppisar på länge. Men nu fick jag blodad tand. Det här glaset är jättefint, som nytt.

Super duper mega stort TACK till min underbara hemliga stickvän, som skickade ett så här fint paket till mig.
Olen aivan otettu = jag är riktigt rörd.

Tänk att nån vill glädja och överraska mig på det här fina sättet!

Ett riktigt trevligt veckoslut till er allihopa!

Hyvää viikonloppua kaikille!

Garnåtgång i december 2011

I dag har jag varit på stickcaféet i stan. Riktigt trevligt, även om luften tog slut där i bakre rummet. Härliga människor som stickade, pratade, tipsade och uppmuntrade. Jag blev jätteinspirerad igen efter att ha haft svårt att bestämma mig. Kanske det blir lite mera fart på stickorna nu och på bloggandet med för den delen.

Före jag skulle iväg var jag smått desperat eftersom jag inte hittade en garnhärva jag hade velat använda. Att välja rätt stickning att ta med till caféet är en konst. Om det är ett svårt invecklat mönster brukar det bli att repa upp om man har koncentrerat sig mera på talet än på stickorna. Å andra sidan är det ju just i stickcaféet man har möjlighet att fråga om man kör fast i mönstret. Själv glömde jag alldeles bort att fråga hur många maskor man ska ha till sockor i storlek 48. Nån av er som vet?

Jag hade med mig jättestora högar med mönstertidningar, till damernas stora glädje. Får man ta? Alldeles gratis? Javisst, ta nu ordentligt.
Alla var rörande överens om att mönstertidningar INTE hör hemma i pappersinsamlingen.

Och så var det då mitt ökända garnlager. Förvånat kan konstateras att det inte ser totalt hopplöst ut. Dels använde jag garn och dels gav jag bort. Men framförallt handlade jag ju inget! :) Endast tre nystan Puro för 10 euro. Hade tänkt att de skulle bli till en halsduk, men hann aldrig ens börja på en sådan.

Kajastus (finska) heter den här intressanta färgen

Så här såg det ut i december förra året:

Använt:

• Benvärmare                                  244 g
• Virkad stjärnfilt                              832 g

Inhandlat:

Puro (Novita)               150 g

Erhållit:
Gåva av Inno                200 g
Julklapp från Irland       100 g
Födelsedagspresent     100 g

Julklapp                     2 100 g

Donerat:                      530 g

Garnlagret:
Ingående saldo från november             25 389 g

+ i december                                          1 044 g
Garnlagret totalt:                               26 433 g

Salainen lähetys Hemlig försändelse

Eilen sain hienon yllätyksen salaiselta. KIITOS ystäväni. Siltö on sekä käytännöllinen että kaunis. Ja Nalle Puhkin pääsi mukaan.

Igår fick jag en försändelse med vändagshälsningar av min hemliga stickvän. Ett vackert filtat hjärta med reflexhjärta inuti, ett praktiskt mått för både stickor och som mätning samt garnavskärare. Ja, ni vet sådan där "monitoimi" (multi) mått. Och ett mycket vackert hemgjort kort. TACK!

På stickfronten inte mycket nytt. Satt ikväll och såg på Skavlan på TV och stickade 2 cm för långt på ena axeln på slipovern jag håller på med.( Mycket på där!) Måste alltså repa upp. Tur att det bara handlar om 15 maskor. Man ska inte hålla på med stickning då man är trött.

En cape

- Houston we have a problem, skulle jag ha lust att utropa om capen jag stickade och fick färdig förra månaden. Men hur skulle det nu kunna vara ett problem så där på riktigt när stickningen är färdig? Tja, kanske snarare en utmaning. Till saken hör nämligen att när det här alstret var färdigt ville vare sig undertecknad eller dottern ha det. Garnet är hur ljuvligt som helst. Sticks inte eller så, men jag vill hellre ha en sjal eller bred halsduk, eller...Dottern igen tycker väl att det är en "tantig" modell och struntar blankt i att en cape är högsta mode. Hon vill ju helst ha släta enkla saker i stickväg. Inga spännande extra avvikelser eller mönster.

Vad göra? Jo, jag gömmer capen i garderoben och försöker trolla fram den vid jultiden. Simsalabim.
Nu har jag alltså redan en julklapp färdig för i år. Det är till att vara ute i god tid. 

Modell: Modell nr 35 från mönstertidningen Moda nr 5/11
Garn: Astrakan från Lang Yarns, inhandlat på Tammerforsmässan i november 2011

Åtgång: 300 g

Stickor: Rundsticka nr 10 både 80 och 60 cm

En lättstickad trevlig modell med två räta varv och två aviga varv. Här är det garnet som gör modellen.

Garnåtgång i november 2011

Försöker skärpa mig och uppdatera en del som släpar efter. Kan väl säga att november förra året var en svart månad vad det skenande garnlagret beträffar. Nog för att garnnystanen är färggranna och vackra:
Tur att jag hållit mig rätt långt på den garnlösa stigen sedan dess. Idag fick jag dock tips om förmånligt vackert och praktiskt garn i mataffären. Tur att yngsta sonen handlade så jag inte behövde utsätta mig för svåra frestelser. :)

Så här såg det ut i november 2011:

Använt:

• Jullöpare                     528 g

Inhandlat:

Från Elmamässan                 200 g

Från Tammerforsmässan    2800 g

Sammanlagt:                     3000 g

Gåva av Inno (SNY)           100 g

Donerat                               100 g

Garnlagret:

Ingående saldo från oktober           22 917 g

+ i november                                    2 472 g

Garnlagret totalt:                         25 389 g

Fick en utmaning

Tilda har utmanat mig och jag kan förstås inte stå emot. Så håll i hatten:

Vad gjorde du för 10 år sedan?
Jobbade då liksom nu som datalärare både i grannstaden och numera hemstaden, Seniordatakurser, Word, Excel, Internet, personlig datahandledning osv. Åkte runt i hela östra Nyland.

Vad gjorde du för 1 år sedan?
Exakt för ett år sedan den 8.2 höll jag datakurs för utvecklingsstörda (beklagar men det heter fortfarande så i Finland!) och Teknikhörnan i grannstaden. Slutade faktiskt redan kl. 17.45 och var ledig på kvällen för den inplanerade kursen blev inte av p g a för få deltagare. Sportlovet hägrade då liksom även nu, endast en och en halv vecka kvar till ledigheten.

Vilka 5 snacks tycker du om?
Nötter av olika slag, allra mest cashew, Hot Rod -som är en sorts chips, äter dem rätt sällan faktiskt, Tuc-kex, ostvåfflor och hallonbåtar

Vilka sånger kan du utantill?
Massor av psalmer. Har nämligen gått i folkskola (ja, jag är så gammal!) på den tiden när man lärde sig sångtexter utantill. Till saken hör att jag dessutom har bra minne, vilket far i huset beklagar. Få se nu om jag minns alla sånger: Stilla natt, Härlig är jorden, Den blomstertid nu kommer, Blott en dag, Guds kärlek, Gud som haver, osv
Förstås kan jag de flesta texterna till ringlekarna också.
Sen kan jag förstås lite Runeberg också: Jag gungar i högsta grenen, Källan eller jag sitter Källa vid din rand. Tove Janssons Höstvisa, Modersmålets sång, Taube, Dan Andersson m.fl. Kan tyvärr inte räkna dem alla för då får jag sitta här hela natten.
Ska vi alltså sjunga lite? :)

Saker du skulle göra om du blev mångmiljonär.
Ge det mesta åt barnen och sedan bege mig ut på en livsresa utan mening eller mål.

5 dåliga vanor du har
Få se nu, ni vet ju redan alla att jag är en garnoman. Vad ni däremot kanske inte vet är att jag är jättelat, tyvärr är jag också totalt ointresserad av kläder, vilket innebär att det inte finns mycket gångbart att välja på. Somnar sällan från en bok, vilket innebär att det är livsfarligt för mig att lägga mig med en bok i nyporna. Tänk om jag blir så uppslukad att jag läser ända till morgonen. Är rätt envis, men det beror ju på att jag oftast har rätt i 99 fall av 100. Ibland är det ju bra att vara envis och inte ge sig.

5 saker du gillar att göra
Vara tillsammans, med familjen, med vänner, med kursdeltagare med...
läsa, sticka eller virka, jobba och lära mig nytt.

5 saker du aldrig klär dig i
Päls, genomskinliga plagg, små toppar, bikini, one-piece, fast de kanske kunde vara sköna? Måste kanske begrundas lite...

5 favoritsaker
Handväskan (oftast en av märket Esprit), örhängen (fast jag annars inte är så där jättemycket för smycken), Nokian (men orkar inte trixa alltför mycket med den), datorn (fast det är ju mitt arbetsredskap) och förstås mina garn, handarbetsböcker, mönstertidningar mm som har med hantverket att göra.

5 bloggar jag ger utmaningen vidare åt (absolut inget tvång att delta):

Smycka

4U2

Bettan

Tankar från mitt fönster

Soans pysselblogg

Nu är jag alltså avslöjad! :)

Från vävsalen

- Har du varit på lan-party, frågade vår "irländare" idag via chatten, då han hade läst lokaltidningen på nätet.
Nej, icke då, men visst var jag med på sticknatten i fredags och superduper trevligt hade vi. Undertecknad, samt två andra av yngre årgång, gick rätt tidigt. Hur skulle nu vi yngre orka i samma takt som pensionärerna?
Yngsta sonen tröstade mig när jag beklagade det faktum att jag redan vid midnatt åkte hem.

- Ja, men du har ju inte vilat mitt på dan. Det har säkert seniorerna gjort.
Om jag hade haft tillgång till egen bil hade jag nog hållit på till typ ett- tvåtiden på natten. Men nu blev jag hämtad vid midnatt och kunde inget annat göra än att snällt följa med hem.
Tack till arrangörerna som ställde upp med förplägnad och köksarbete. Tack också till mamma, som sponsrade mitt deltagande. För den pengen kan en kvinna få sin utbildning.

Beklagar att jag ligger efter med bloggandet och rapporteringen av färdiga alster. Är inne i en intensiv jobbperiod, som ännu fortsätter inkommande vecka. På något konstigt sätt har jag lyckats få in alla kurser som går en gång i månaden på precis samma vecka. Med tanke på att planeringsansvaret är mitt är det minst sagt frustrerande. Hur kan jag vara en sån idiot?

Från vävsalen eller rättare sagt bommen (?) om jag minns vokabulären rätt, togs den här jullöparen ned redan i november 2011. Och inte hade jag den på bordet under julhelgen. Ack, ack.

Över två meter lång för att passa till vårt stora köksbord.

Här har jag använt både sockgarn, bast och glittrigt papperssnöre. Effekten blev rustik och julglad. Sen om det är snyggt är en helt annan sak...

Garnåtgång:  

7 bröder raita (rand) från Novita

428 g

Papperssnöre från Lappajärven Värjäämö

100 g

Den röda basten är från Kauhavan Kangasaitta, men den har jag inte vägt, för den ingår inte i mitt garnlager. En hel härva gick det åt i varje fall.

  

Stickjunta

- Inte är det väl nåt stickcafé, frågade yngsta sonen misstänksamt då jag i onsdags drog iväg med honom till vårt favoritcafé. Där bjöds det nämligen på kaffe/te och tårta med anledningen av att de vann guldkoppen. Inte illa, ett STORT GRATTIS, säger tedrickaren och gläder sig över att landets bästa kaffe finns i stan.

För sonen bedyrade jag att det inte alls var stickcafé på onsdagen utan på tisdagen, så han vågade sig in i lokalen. Vi fick vår förplägnad och började söka oss sittplatser i det fulla caféet. Vi hamnade i bakersta rummet och gissa vem vi träffar på där?

Jo, förstås damerna från stickcaféet och med stickningarna i högsta hugg. Sonen blängde lite misstänksamt på mig och trodde att det var fråga om en komplott. Men jag svor på att jag inte visste. Artig som han är, gick han ändå med på att vi slog oss ner där bland alla stickor och garnnystan och damer. Lite rädd är jag förstås att min tillförlitlighet nu har fått sig en törn i kanten, men...

Kakan som bjöds på var jättegod och tur var det att jag fick träffa damerna, för nu blev jag inbjuden till nattstickning i fredag. Jippiii, skall ladda stora Ikea-kassen med en massa UFO:n, garn, stickor och virknålar samt något uppiggande så jag hålls vaken. Inkommande vecka är fylld med arbete och det blir inte ens min sedvanliga lediga fredag. Inte för att jag hade ledig fredag förra veckan heller, men i princip borde jag ha det för att arbetstid och lön skall matcha! :)

Idag har vi igen haft en vacker vinterdag. Vacker, men kall.
 

Förra årets julklapp

Nu har jag äntligen tagit mod till mig och vågar visa upp en del av förra årets julklapp(ar). Som vanligt är det Tilda som inspirerat mig. För om hon fick visa upp sina julklappar så kan jag väl också visa mina?

Men jag ska börja med min födelsedagspresent, för det var den som satte fart på det hela. Alla mina barn, ingen nämnd och ingen glömd, är förstås underbara och vill mig väl. De må le i mjugg och skaka på huvudet åt mina passioner, men samtidigt inser de ju att jag liksom hålls lugn och nöjd med en stickning eller virkning i händerna.
Så till min födelsedag i somras fick jag ett presentkort till farliga stället av dottern. Förstås säljer de annat än garn också, men...

När året började närma sig sitt slut, blev det bråttom för mig att inlösa presentkortet. Det gäller bara i ett halvår.
På årets sista skälvande dag tog jag alltså med mig min lillasyster, hemma på besök från västra grannlandet. Vi åkte till garnaffären i grannstaden. Till saken hör att hon inte har sett en garnoman in action. Hon hade alltså ingen aning om hur riskabelt företag hon gett sig in på trots att min yngsta son och min hulda moder försökte varna lillsyrran.

Nå, ingen fara, början gick ju riktigt bra.

Länge, länge gick jag lyckligt omkring med de här ljuvliga härvorna med Manos Lace-garn. En så fin födelsedagspresent, som jag tänker förvandla till en sjal, så fort jag kan bestämma mig för vilket mönster jag skall börja på. Sånt tar tid ska jag säga, för i o m nätet finns det hur mycket mönster som helst och det blir svårare och svårare att välja. Tänk de där avlägsna tiderna då man gick till garnaffären och sade att man ville sticka en sjal och det fanns tre max fyra alternativ. Det var då det.

Medan jag gick omkring och ömt klappade mina härvor (50 g/härva), såg sig lillsyrran storögt omkring. Det här var okänd mark för henne. Hon förundrade sig över alla möjliga olika garnkvaliteter och färger och...
Hur det nu gick så hamnade vi plötsligt bland erbjudande-korgarna.
Åh! Där fanns massor med garn som jag ville ha och absolut måste få, jag bara måste.
Inga problem, för mamma hade ju gett mig pengar i julklapp och ja så gav det ena det andra och plötsligt hade jag plockat en hel korg full med Sirdars Escape-garn.

Chunky hade jag ju läst om i många bloggar, mönster och sticktidningar, så sådant garn måste jag ju bara ha, inte sant? De där lite udda färgerna till höger är lite extra, men vi tyckte bara om dem med syrran och det var väl en bra orsak för inköp?

Nu hade jag alltså lyckats fylla en hel korg med 850 g garn och kastade redan trånande blickar på Sandnes' Duett-garn, men hur skulle jag få det att rymmas i den lilla kundkorgen?

Vet ni vad min lillsyrra gör då? Jo, hon skuttar iväg efter en ny korg!!! Elände, hon känner alltså inte till yngsta sonens grundregel: Inte ta mera än du kan bära i famnen! :)
Men självklart behöver jag det här garnet till sommarens projekt. Tänk att jag tog vitt garn istället för rosa. Håller jag på att bli vuxen?
Här har jag nu 600 g garn i bomullsblandning. Skulle gärna ha det till en sommartröja, men tror att jag vill ha en lång tröja och då borde ha mera garn, hmm...

Nu hade jag alldeles tillräckligt med garn och gick med bestämda steg till kassan utan att se vare sig till höger eller vänster i garnhyllorna. Det hade kunnat sluta med en katastrof.

Men ack, ack, ack. Vid kassan blev jag alldeles knäsvag. En stor nätkorg full av Sandnes' Smart-garn i sådana färger som skall läggas ner. Suck. Varför skall allt tas bort, så man inte får tag på det längre. År 2006 stickade jag en tröja av Smart. Den där snygga blå färgen hör till dem som kommer att sluta tillverkas.
Och där i korgen hittade jag den här färgen:

Och jag föll förstås pladask och plockade på mig alla nystan som fanns där i korgen. Till saken hör att i det här skedet använde jag redan far i husets julklappspengar. Men shhhh, inte ett knyst om saken till honom. Jag kan mata honom med julchoklad istället. :)
650 g blev det och vad jag skall göra av det har jag inte den blekaste aning om. 

Superduper dåligt samvete hade jag över mina garninköp, som ju blev lite väl mycket, isynnerhet med tanke på att jag före julen investerade i tre nystan Puro, som jag hade tänkt hinna sticka en halsduk av. Men den tiden kom liksom aldrig, så det får väl bli årets julklappsprojekt? Jag trodde att nu hade jag nog sprängt garnlagret i december, men ingen fara, jag har ju gjort av med en hel del garn också.
TACK till dottern och mamma!

Nu just är jag för övrigt inne i nån sorts dödperiod. Vet inte riktigt vad det beror på? Alla mina färdiga projekt saknar enbart den där sista lilla finishen. Den stickade filten saknar de fyra stora tofsarna i var sitt hörn, capen saknar de sista varven och avmaskningen, löparen och tabletten från vävsalen saknar fållarna osv., osv.
I stället för att slutföra nånting stickar jag lite här och virkar lite där på förra sommarens alla KYH-projekt. Det betyder ju att ingenting blir färdigt. Suck! Ge mig nu lite inspiration, tack!