Hinner inte med längre

Hjääälp, nu hinner jag inte med längre. Här har varit fullt hålligång sedan torsdagen. Nu just är jag ensam hemma med katterna, så jag hinner dra andan. Morfar i huset for iväg med den äldsta och den yngsta till huvudstan. Han skjutsade dem, för att den äldsta skulle ha en smart-tv fraktad från lillsyrran i Borgå. Eventuellt skulle morfar i huset ha skjutsat sönerna ändå för den äldsta hade lite grejer i sin lägenhet, som skall hit till oss i lager. Vi har ju så lite grejer sen förut! :)

Men alltså, låt mej ta det i ordningsföljd. I torsdags hade vi gäster från Tyskland här och jag ställde till med ätbart i parti och minut. Enligt morfar i huset var det på tok för mycket. Han tyckte att jag överdrev rejält, men... tja, vi hade ju faktiskt gäster hela veckoslutet och den äldsta tog med sig en del idag, så...

Men vi bjöd på Väinämöinens rågknappar med ishavssallad på, som aptitretare. Och den tycktes falla i god jord. Före det hade vi hunnit med en välkomstskål i Pommac Rosé, som var mycket omtyckt. Och jo, den är faktiskt god och har det där lilla extra.

Sedan var jag "lite lat" och bjöd på varma smörgåslängder, dvs jag hade två olika sorters brödlängder och två olika sorters fyllningar för brödlängderna. Äh, nu blev det här alltför matematiskt invecklat. Vad jag försöker beskriva är att jag hade två ljusa brödlängder och två lite grövre brödlängder = 4 brödlängder inalles. I en ljus och en mörkare hade jag en fyllning bestående av skinktärningar, kryddgurka, smör och persilja. I de två resterande hade jag salamitärningar (går lika bra med prickig korv!), osttärningar, tomat, röd lök, smör och persilja. Skär längderna i skivor, men låt dem hänga ihop i bottnen. Sätt längderna på stort dubbelt vikt folie på en ugnsplåt. Placera fyllningen mellan skivorna och snåla inte med den! Vik upp foliekanterna runt brödet, strö ev. lite riven ost på och så in i ugnen, 200 grader om varmluft, annars 225 - 250 grader. Efter 15 minuter borde smöret och osten ha smält och du kan njuta av varma mumsiga mackor tillsammans med grön sallad.

Jag hade lite ost på bordet, samt två skålar med dipp (en med taco och en med ranch) och en skål rågchips, gurka, paprika, lite ostkex och baguette. Nånting för envar liksom. Tyskarna ville pröva på det finska sättet, så de drack alla mjölk till smörgåsarna. Jag hade också en liten burk med memma, som de modigt smakade på tillsammans med grädde.
Den svartstämplade emmenthalerosten hade god åtgång. Det som blev kvar sände jag med äldsta sonen idag.

Till efterrätt bjöd jag på en vitchoklad-limetårta.

Så här mycket återstod av kakan igår innan den försvann totalt. Det här var ett helt nytt recept för mej, som jag hittade under försommaren i tidningen Kotivinkki. Lite vågat att ta ett nytt oprövat recept, men det lyckades. Och jag tyckte om den där brytningen mellan sött och syrligt. Till det här hade jag ytterligare Fazers geishakex. 
Och joo, kanske som morfar i huset sa, det var nog alldeles för mycket. Jag ska försöka med enbart bulle och kex nästa gång... kanske... om det nu blir nån nästa gång. Jag kanske skrämde bort tyskarna? :)

Senare på kvällen anlände den nästäldsta med fru från Ekenäs och de satt en stund vid bordet och hann äta lite varm smörgåslängd innan tyskarna bröt upp och vi andra packade kylväskan med dricka, lindade in smörgåslängderna och tog min bil till Struka i den östra grannkommunen. Äntligen skulle vår länge planerade picknick bli av. Den som vi skulle göra redan i maj förra året!

Struka är Finlands enda kvarvarande handdrivna sluss. Den finns vid en av Kymmene älvs armar och är väl värt ett besök. Morfar i huset och undertecknad var glada över att kunna erbjuda ett speciellt utflyktsmål, som de unga inte besökt förut. Ett litet äventyr i vardagen.

Slussen har reparerats i våras. Men endast de luckor, som vetter ut mot havet. Doftade gott av tjära.

Slussbassängen är 25 meter lång. Hur djup den är vet jag inte. Vi väntade och väntade, men det kom ingen båt. Men ungdomarna öppnade luckorna ändå.

Först virvlade vattnet lite grann.

Sedan forsade det ut när luckorna var helt öppna.

Sedan var det fritt fram för båten att ta sig ner mot havet. Där står sonen och spejar, men inte minsta lilla båt i sikte. Och vi hade inte ens en barkbåt med oss.

På andra sidan fanns minsann en båt, men den var förtöjd och rörde sig inte alls.

Det här flöt däremot på älven.

Och grannen på vår sida eldade bastun. Också det en god doft.

Och när nu de unga tu hade tömt bassängen på vatten blev de ju tvungna att fylla den igen. Här virvlar vattnet tillbaka in i bassängen i andra ändan av slussen.

En riktigt vacker kväll och vid 22.30-tiden var det så här mörkt. Då begav vi oss av hemåt efter en lyckad picknick med varma smörgåslängder i folie och Geishakex till efterrätt. Vindruvorna, baguetten osv fanns kvar hemma i kylskåpet, men det gjorde inget.
Väl hemma mer eller mindre stupade vi i säng.

I fredags kändes det som om jag tillbringade hela dagen i min plåtlåda, men så var det ju förstås inte. På förmiddagen körde vi iväg till stan och hälsade på i servicehuset där. Sonen och svärdottern kom i egen bil, för de hade eget program längre fram i grannstaden. Till grannstaden styrde också morfar i huset och undertecknad kosan. Vi gjorde en avstickare till återvinningscentralen där morfar i huset i onsdags hittade splitternya fina däck till fransyskan. Nu var det alltså dags att packa dem i min plåtlåda och betala, för morfar i huset hade kollat att dom passar. 
Jag hittade lite annat, dock inte garn, ifall ni nu skulle tro det! :)


Efter vår runda på återvinningscentralen var det dags för en sen lunch bestående av rikligt salladsbord och pyttipanna samt hembakta goda morotssemlor (frallor). Vi skulle ju gärna ha bjudit mat åt den nästäldsta sonen med hustru, men de tackade nej till förslaget och körde istället iväg och hälsade på lilla M, som inte hade fått träffa morbror och moster på över en månad!

När vi (morfar i huset och undertecknad) hade smort kråset, hade klockan tickat iväg så pass att det var dags att styra plåtlådans kylare mot huvudstan. Där plockade vi upp den yngsta och den äldsta och fortsatte sen österut med kaffepaus hos dottern. Självklart måste mormor också få träffa lilla M, inte sant?
Därefter skulle den äldsta iväg och hälsa på sin faster och sin kusin och vi andra återvände hem via lilla mataffären. Den yngsta for sedan iväg med unga husbonden tillbaks in till stan på pizza och jag slog mej ner och plockade upp 288 maskor i mitt nuvarande stickprojekt. Huhuh! Nån som vill sticka resår över de där maskorna och dessutom öka maskantalet vartannat varv?

När den nästäldsta med hustru återvände från grannstaden sammanstrålade vi tillsammans med den äldsta, som återkommit. På soffbordet dukade vi upp med chips, dipp, cider, pommac och gin and tonic i vardagsrummet. Full rulle alltså hela fredagen. Verkligt tur att morfar i huset tog hand om disken på fredagsmorgonen. När skulle jag annars ha hunnit med det?

Lördagsmorgon grydde och den nästäldsta med hustru var tvungna att återvända hem till sitt. Minstingen dök upp från sitt nattkvarter hos unga husbonden och det bestämdes att vi alla fyra skulle åka iväg till grannstaden på sjukhusbesök. Före det hann vi med en snabbtitt i återvinningscentralen, för minstingen skulle behöva bland annat lampor. Sedan satt vi en god stund på sjukhuset innan vi återvände österut via en affär där vi som hastigast sa hej till lilla M, som var där med sina föräldrar. Hon är inte särskilt intresserad av att gå i affärer. Det är för mycket människor och för mycket oljud. Lilla M vill ha lugn och ro.

Här hemma gjorde jag en ny varm smörgåslängd med prickig korvfyllning. Den kalasade äldsta sonen och undertecknad på medan far i huset åt upp resten av skinklängden. Den yngsta plockade i sin tur upp unga husbonden från hans jobb i stan och så var de ute och åt igen innan de åkte iväg till ett födelsedagskalas. Inte mycket man hunnit se av dem inte! :)

Lördagskvällen blev lugn med umgänge med den äldsta och morfar i huset. Kvällen avslutades med slötittande på Jurassic Park. Den första filmen och den bästa av dem som gjorts. De andra verkar sedan som billiga plagiat där idéerna lite tagit slut.

Nu just kämpar jag med mej själv och mitt samvete, ska jag si eller ska jag så ikväll? Kanske bäst att ta skeden i vacker hand och bara åka iväg till sommarteatern i grannkommunen. Borde kanske ha gjort det igår i stället, men...
Om föreställningen regnar bort kan jag ju alltid komma hem. Jag har ju redan på övningen sett första akten, så... :)

Imorgon är det slut på sommarlovet, för då börjar jobbet igen. Få se hur det ska gå. Jag känner mej alldeles vimsig...