I morse vrålstirrade han på mej, ja, alltså jag vet ju nog att jag inte precis ser ut som en skimrande daggdroppsfylld nyponros i arla morgonstund, men ändå...
- Du, du har byxor på dej, hostade han lite småhest fram.
- Ja, självklart det, replikerade jag mäkta förvånad.
- Men byxor...
- Ja, det är mina benkläder, sa jag och började stirra hejvilt på mina byxben. Hade det gått hål på dem? Hade de snurrat åt fel håll? Var de fulla med fläckar?
- Men int brukar du ha byxor på dej, envisades morfar i huset.
Stackarn, han har tydligen inte alls märkt att det är vinter nu och köldgraderna kräver rejäla benkläder fastän han själv har både långkalsonger och tjocka byxor på också inomhus, inte kan jag ju gå i lätta sommarklänningar då.
I söndags var jag ju iväg till mataffären tillsammans med ekenäsborna. Det gick riktigt bra, för jag hann inte alls gå via tidningshyllan. Nej, det blev vet ni tvärstopp redan vid fruktdisken. Jag måste ju bara gräva fram telefonen och försöka få ett foto från den välfyllda skottkärran. Folk stirrade på mej som om jag hade en skruv lös och den nästäldsta med fru försvann med blixtens hastighet.
Från mataffären hastade vi vidare till "varuhuset". Där försvann också mitt sällskap i rödaste rappet. Själv försökte jag minnas om det var någonting jag ännu skulle ha och så försökte jag ståndaktigt stirra rakt fram utan att alls snegla ens åt garnhyllan till. Men hur det nu var så uppfattade jag i vänstra ögonvrån babyextra och då måste jag ju bara...
- Det går bara hål på dem när hon börjar krypa ordentligt, konstaterade lilla M:s mamma snusförnuftigt. Ja, så vad kan då en romantisk och opraktisk mormor göra? Nå, förstås lyda den klokares råd och helt enkelt låta bli att sticka strumpbyxorna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar