Spänningen stiger

Här i huset stiger spänningen. Nej, nej, nu talar jag inte om vinter OS. Vet inte om där är någonting spännande alls. Råkade komma mitt i en studiodiskussion idag efter skidskyttet. Där satt en manlig och en kvinnlig före detta finsk skidskytt och förklarade allting om vindar, siktande, krampande ryggmuskler och jag vet inte allt vad. Jag drabbades av oerhört stor lust att kontakta studion och morra åt dem:
- Ni var ju inte där ute i spåret.
Till all lycka konstaterade karlen att det är enkelt att sitta hemma i soffan och säga hur det ska vara. Såna här diskussioner och analyser tycker jag, förlåt mig, att är värdelösa. 

I morse innan jag körde iväg till stan för att intervjua en trevlig företagardam, så serverades jag en ishockeyanalys om hur backar och forwardsspelare borde ha utnyttjat en och annan vinkel. Suck!
Och igår natt ska ni veta, då såg jag plötsligt hur en tyngre karl lade sig raklång på en lättare dito och sen åkte de ner för en isbana i vådlig fart. Såg på något sätt onaturligt ut där de kom med fötterna före i så spända dräkter att man såg den där utbuktningen där framme serverad som på bricka. Ja, ni ser, jag koncentrerade mej stenhårt på det väsentliga, eller hur? :)
Men alltså, de kanske hade skydd för sina ömmare delar?

Apropå skidskytte ännu, har ni sett så vackra mörka ögon Olli har? Morfar i huset tycker att jag ser på helt fel saker när jag kastar ett litet getöga på tv-sporten. Men det gör inget jag fortsätter att nynna på två mörka ögon. Man blir så glad av de där värmlänningarna och kan glömma alla sportstudioanalyser.

Det som är spännande här i huset är det som finns på vårt matbord, tyvärr inget ätbart.

Utspända delar till ett stickprojekt, som borde sys ihop eller åtminstone tas bort innan veckoslutets gäster anländer. Få se om jag hinner...

Nu, nu ska jag i varje fall först ringa min hulda moder och sedan få på en maskin med tvätt och förstås sticka, sticka, sticka. Imorgon ännu undervisning och sedan, sedan sportlov!