En solig sportlovsdag

Nu har jag små klösmärken på min kind. Det beror dessvärre inte på att morfar i huset skulle ha varit extra häftig på sistone. Och inte beror det heller på någon av katterna eller att jag skulle ha sovit med kinden på något olämpligt vasst föremål.
Nej, det var lilla M, som kom på besök idag och hon ville känna på min kind. Innan jag visste ordet av hade hennes små vassa naglar rispat min hud. Men det gör inget. Hon får göra nästan vad hon vill, förutom då smaka på kattmaten eller leka med deras leksaker. Hon stoppar ju allting i munnen, så det gäller att passa på. Nu far hon iväg både rullandes men också med ett knä i golvet medan hon drar sig framåt. Vänta bara, snart har katterna inte en lugn stund när hon börjar krypa efter dem.
Och nu borde jag ju absolut virka en tjock skön matta att ligga på, en stor en. Inte ska ju lilla M behöva ligga på det kalla golvet. Täcket hålls hon inte längre på. Det är alldeles för litet.

Idag hade lilla M vinteroverallen på sig. Det är ju rejält med köldgrader ute nu. Den nästyngsta med sambo tittade in ett varv här på eftermiddagen, eller egentligen var sonen här en längre stund i väntan på hemtransport.

En solig härlig sportlovsdag, fylld med barn, barnbarn och stickning. Det är livet det!