- Vill du duscha, frågade jag och blev varm inombords, för nu skulle vi duscha tillsammans för att spara vatten och så skulle jag få ryggen skrubbad och...
- Nej, du kan inte duscha. Det finns inget varmvatten.
- Vaaa, men jag har ju alldeles skitigt hår. Jag kan inte fara till jobbet, stönade jag och försökte låta bli att gnissla tänder.
I det här huset behövs minsann en ängels tålamod. Vad skulle jag göra nu? Gå med mössa på inomhus? Knyta en duk runt huvudet så där som de där berömda ryska gummorna?
- Äsch ditt hår ser riktigt bra ut, sa morfar i huset tröstande. Lätt för honom att säga, som var och duschade igår!
Jag grubblade på alternativen och fick helt enkelt ge upp. När jag var ung vet jag att det fanns nån sorts torrschampo. Finns sådant ännu? Och skulle det ha varit lösningen idag i sådana fall? Fast hur sjutton fungerar ett sådant schampo?
Nå, jag for iväg med mitt skitiga hår till jobbet i grannstaden. Och där, där vet ni hade jag endast halva kursen kvar. Snyft! Hade jag varit så dålig lärare första gången att ingen ville längre delta? Kanske dags för mej att byta bransch?
Efter fyra lektioners undervisning var det dags att ta sig till Mi i stan. Lösenordet behövdes bytas till e-posten och det kan endast göras från min arbetsdator i lärarrummet. Mummel, mutter. Så jag ångade uppför trapporna och fick igång min dator och... näää, men vad i hela fridens dar. Den snurrade och snurrade och snurrade och sa att jag skulle vänta. Så gjorde jag alltmedan min mage började morra högljutt. Den ville ha mat och det genast. Efter frukosten hade jag ju endast ätit en banan och nu var det redan sent på eftermiddagen och gissa vad min kollega hade på sitt skrivbord? Jo, han hade en påse med dallasbullar.
Min arbetsdator vägrade samarbeta, så jag fick gå till min kvinnliga kollegas dator istället. Där loggade jag in, bytte lösenordet, loggade ut och kastade en blick på min egen datorskärm där prickarna snurrade runt, runt, runt och jag skulle fortfarande vänta. Men nu morrade min mage så högt att jag var rädd att störa engelska kursen i rummet bredvid, så jag gjorde helt enkelt det man inte får. Jag stängde av datorn med milt våld. Och så pass irriterad var jag på det åbäket att jag hade stor lust att slå ner locket med fart. Till all tur besinnade jag mej, för man ska inte våldföra sig på stadens egendom.
Från dusten med datorn tog jag mej till mataffären. Och där har de fortfarande kvar garnen och sockorna i skottkärran. Chokladaskarna har dock försvunnit.
Om ni tror att jag gick förbi tidningshyllan, så tror ni helt rätt! Och om ni tror att det gick över styr, så tror ni också helt rätt. Det började ju inte bra i morse, så...
Hoppas att resten av veckan blir lite lugnare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar