Yrkeslivet passerade revy

Häromdagen drabbades jag av svår städlust. Ja, sånt händer faktiskt ibland och det är en styggelse, för efteråt hittar jag ingenting. Den här gången fick jag för mej att jag skulle röja mina ofantliga högar här vid datorn. Och sådant är farligt, mycket farligt. Jag borde ha satt mej ner med en stickning och låtit det galna anfallet gå över. 

Men så gjorde jag nu inte och här satt jag och sorterade och funderade: Behöver jag de där gamla papiren om hur man kopierar och klistrar in? De är ju från en XP-bok. Och så här ser det inte längre ut när man skriver e-post i gmail. Det kan nog slängas.
Oj, och här, här är min artikel från mitt första besök på Roots'n boots...
Och vad gör minstingens strövardiplom här bland alla kurspapper?
Och se, här är mitt eget kursintyg...
Oj, och där är ett arbetsintyg...
Och... 

Till sist hade jag så många lösryckta papper, som inte riktigt passade in i någon av mina tre högar: Kasta, kanske, behåll. Jag blev alltså tvungen att stanna upp och börja sortera på allvar.

In i min vackraste Nalle Puh-mapp åkte alla arbetsintyg och diverse kursintyg. Jag såg hela mitt yrkesliv passera revy. Så många saker jag hunnit med, så många projekt jag varit med i. En ständig utveckling utan att vila på lagrarna. Och smått förvånat: Hur hamnade jag här? I ett helt annat yrke än det jag tänkte mej i tiderna då jag gick i mellanskolan i stan.
Alla kolleger jag haft och trivts med...
Ja, där satt jag och bläddrade och mediterade, som sagt: Det är inte hälsosamt att städa!

Oj, och nu, nu måste jag börja packa. Tror ni jag behöver garn med mej? Kommer jag alls själv att hinna sticka? Och hjääälp, vad skall jag sticka då?
Oj, oj, spänningen stiger. Hur ska jag kunna sova i natt? Stickläger, stickläger här kommer jag!