Arg på mej själv

Nu är jag arg på mej själv, riktigt ordentligt arg! Hur kan det ta nästan en månad att få en liten flicktröja ihopsydd?

Det måste ju vara något fel på mej, inte sant? Varför skulle nån sticka delar och sedan bara lämna dem utspända? Min hulda moder försökte trösta mej igår:
- Om du syr färdigt nu, så får du börja på nånting nytt sen.
- Ja, men jag har ju redan två par sockor på gång, så det blir nog inget nytt här inte.
- Men sockorna stickar du fort.
- Nä, den ena är nummer 48!

Och min förkylning då? Jo, tackar som frågar. Den var mycket värre i morse! Och på natten kunde jag inte sova, snurrade runt, runt och lakanen var ett enda virrvarr. Nästan värre än det där nystanet, som lilla M hanterade för en dryg vecka sedan.
Jag tänkte stiga upp och sätta mej i gungstolen och halvsova där i stället. Men så mindes jag att vår nya invånare sitter där och  jag vågade inte störa hennes skönhetssömn. 

Idag har jag varit iväg på ett litet tidningsuppdrag. Jag klarade det med nöd och näppe utan alltför stora och långdragna hostattacker. Vågade tyvärr inte prata alltför mycket trots att jag brann av nyfikenhet och gärna hade velat veta hur det var att gå i folkhögskolan för 50 år sedan.

Den här godsaken gick jag miste om då jag smet före årsmötesförhandlingarna. Kanske det inte gör så mycket för allting jag äter nu just smakar ändå till sågspån. Hoppas att smörgåstårtan var god.

Jag lyckades spilla te på mej när jag kom hem och ville ha någonting varmt i min strupe. Gissa om jag blev arg på mej själv!

Nu ska jag ligga lågt resten av kvällen och tidigt krypa ner mellan lakanen så jag orkar jobba imorgon. Hur det ska gå till vet jag inte, för min röst är inte i bästa skick och doktorn skulle nog säga att jag inte ska överanstränga den. Dock, jag kollade, men har ingen möjlighet att få vikarie för den här kursgången... alltså, jag fick inte tag på nån som vill undervisa. Sånt är livet!