Ny invånare

Ett telefonsamtal kan betyda så mycket. Det fick jag erfara igår då minstingen ringde. Den raringen inkluderar sin moder i semesterplanerna. Tänk! Jag känner mej både hedrad och rörd. Och det känns verkligen bra att ha en liten tripp att se fram emot i sommar.

Veckan har som vanligt gått fort och inget fick jag gjort. Nåja, undervisat har jag gjort t o m på övertid, för igår kväll slutade jag först klockan 20 fastän jag borde ha slutat en kvart tidigare. Visst funderade jag lite när jag såg att kursdeltagarna började packa undan sina grejer kvart före, men inte gick det upp något ljus för mitt dumhuvud inte. Och snällt satt de stackars kursisterna där utan att ens protestera. Fy på mej alltså! Gissa om jag skämdes på den snöiga motorvägen när jag tog mej hemåt.

Och så har jag alldeles glömt att berätta att vi fick en ny invånare här i huset redan i november förra året:

Visst är hon söt? Hon är rätt tystlåten och stillsam av sig, men jag tror bestämt att hon heter Rosa.

Ikväll borde jag kanske ställa till med dans till sådan där bra "skaka-rumpa-musik", men längtan efter att få sticka överväger, så dansandet får allt bero.