Idag har jag varit borta hela dagen. Ja, alltså nu menar jag då borta hemifrån och inte borta så där att jag skulle vara snurrigare än normalt. Vi for iväg med morfar i huset halv niotiden i morse till grannstaden och återvände vid halv niotiden ikväll. Jag var på jobb till klockan ett och han var iväg på sina vägar tills vi sammanstrålade för en sen lunch innan vi gjorde en kort utflykt söderut. Tyvärr vägrade han komma med ut på isen och vandra.
Sedan styrde vi bilkylaren mot lilla M:s hem, för vi skulle vara barnvakter där medan mamman bjöd pappan på en överraskning fredagen till ära. Den lilla måste ha känt på sig att något var på gång för hon vägrade sova sin eftermiddagssömn, så vi fick mycket lektid. Härligt! Nu kryper hon omkring med raketfart så utan morfar i huset skulle jag inte ha klarat mej som barnvakt. Det krävs liksom två observanta vuxna, för mitt i allt är lilla M i katternas vattenskål. Det hann hon med tidigare på dagen då hennes intet ont anande mamma vände ryggen till för en liten sekund.
Lilla M tycker om att utforska världen och hon var intresserad av min sockstickning. Jag försökte sticka några varv. Men vem kan nu sticka när man har världens goaste och finaste flicka att ta hand om?
Så hon fick mitt ena garnnystan att känna på. Och det var succé direkt. Hon begravde händerna i det mjuka yllet och var hellycklig. Sedan viftade hon fram och tillbaka med nystanet så det nästan såg ut som om hon stickade.
- Det får supermormor göra, sa hon bestämt ifrån.
Men min hulda moder sade också ifrån då jag talade i telefon med henne sent i kväll:
- Nej, nej du får reda upp det själv, för det var ju du som gav garnet åt lilla M.
Oj, nej, jag tänkte liksom inte så långt, tänkte mera att det skulle vara bra att börja i tid med garnarbete!
Tror ni att morfar i huset skulle åta sig ett hedersuppdrag om jag talar riktigt snällt med honom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar