En muta

Nu är det bevisat! Jag är alldeles tydligt mutbar!

Kolla vad jag fick idag på jobbet i västra grannstaden! Sedan svarade jag snällt på precis varenda en fråga! Men, inte hade jag behövt mutas. Jag hade nog svarat snällt ändå. Självklart hjälper jag där jag kan om jag kan. Tack snälla för påskgodiset, som nu retar gallfeber på morfar i huset:
- Ska vi ta påskägget nu?
- Nej.
- Men till efterrätt.
- Nej. Det är en vecka kvar till påsken. Du får vänta till dess.
- Men det är ju jättelänge, suckar han och stönar i värsta chokladkval.

Själv lider jag av helt andra sorts kval, nämligen överhettad handarbetshjärna. Nu vill jag virka en lång matta med mönster, en vanlig rund matta, en sjal, en filt med kaniner på, en påskhöna, en gul påsklöpare...
Och så vill jag sticka en sjal, ett par tossor, handledsvärmare...
Det bara kokar i hjärnan och jag kan inte riktigt bestämma mej. Och jo, jo, mamma, jag vet, jag vet, jag borde sticka färdigt åtminstone ena paret sockor först, men...
Jag skulle vilja göra nånting med det där garnet jag fick av stickväninnan B, men jag hittar liksom inte rätt sorts mönster. Att det kan vara svårt! 
Nog finns det ju sjalmönster alltid, men inget som jag så där direkt faller pladask för och då är risken stor att jag får ytterligare en UFO! Huuu...