Uppmärksammad

Nu är en arbetsvecka igen till ända. Hur kan det gå så fort? Jag trodde att allting skulle börja gå lite mera i slowmotion i takt med att åren samlas på ens nacke. Men se, nej, det verkar vara precis tvärtom. Och trots att jag inte är stressad känns det ibland som om jag har lite svårt att hinna med, i synnerhet med sådant som jag skulle vilja göra.

Igår blev jag till exempel helt utan mitt dagliga varv! Ja, alltså jag har ända sedan nyåret stickat minst ett varv per dag (eller ibland faktiskt per natt!). Men igår blev det alltså inte så och det beror på att mitt huvud känns lite grann som en uppblåst vaddtuss. Jag har alltså åkt på en förkylning. Och nej, ifall ni undrar, jag har inte tagit tempen.

Jag har blivit uppmärksammad hela veckan, så uppmärksammad att jag varit lika röd i ansiktet, som den klarrödaste tomat. Jag blir så generad och vet liksom inte riktigt vad jag ska ta mej till. Och så blir jag så rörd och då blir jag igen rädd för att jag kommer att falla i gråt.

Det började i måndags då jag var iväg till västra grannstaden med min finska kollega och höll en föreläsning om att fotografera med smarttelefon och/eller surfplatta. 
En rar deltagare kom fram och gav mej världens finaste kort!

- Jag tänkte genast på dig då jag såg det här kortet, sa hon samtidigt som hon beklagade att hon inte hade hittat kortet på svenska. På framsidan står här (fritt översatt): "Jag är en garnhamster och min gömma bara växer!" Så sant, så sant, men jag har ju faktiskt inte köpt garn alls nu. Jag liksom inte  hinner iväg till någon sådan affär. Eller nåja senast jag var iväg till en sådan affär, så köpte jag ju faktiskt inte ett endaste nystan!
På baksidan av kortet står det textat med vacker handstil ett grattis till min utnämning.
På kortet är en riktig garnnalle, för garnnystanen är av just Nalle-garn. Härligt!

Nå, det tog ju inte slut här ännu, utan en annan deltagare steg upp och höll ett tal till min ära och sa att alla skulle applådera för mej.Ssamtidigt passade hon på att upplysa alla som hade missat mitt fina pris om hur det stod till. Dessutom hade hon med sig tidningsartikeln från Nya Östis där det finns en intervju med mej. Den bad hon kordinatorn på plats kopiera och sedan delades den ut åt alla 10 deltagare. Gissa vem som var dögenerad?

På måndagseftermiddagen avslutade jag en kurs här i stan och fick massor av gratulationer. Och så fick jag...

... påskägg och en...

... solgul krysantemum!

I tisdags fortsatte gratulationerna hagla över mej och då kom jag hem med det här kortet:

Ett stort TACK till er alla för fina gåvor och gratulationer. De flödade ännu i onsdags och igår!

Idag har jag suttit framför datorn hela dagen. Egentligen var det meningen att jag skulle ha en ledig dag, men jag tar den i måndag istället! Jag har matat in nästa års kurser i vårt databassystem, som ser helt annorlunda ut mot tidigare, så det gäller att ha tungan rätt i mun och se till så att man får med allt som ska vara med. Det är bra med en kanslidag mellan verserna för nästa veckas tisdag och onsdag är det undervisning och planeringsmöte som gäller.
För morgondagen har morfar i huset vilda planer utan att alls ha talat med dem han tänker involvera. Undrar hur det kommer att sluta?
Själv vet jag vad jag jättegärna skulle planera till morgondagen: Sticka, sticka, sticka! Men som sagt, morfar i huset kanske tänker någonting helt annat.

Men nu måste jag nog bort härifrån och jag tänker faktiskt sticka och kanske ta mej ett litet glas örtlikör för den röda näsan och onda halsens skull. Tror ni att det hjälper?