Ensam hemmakväll

Dubbelmorfar och äldsta sonen försvann vid 17-tiden. De övergav mej och lämnade mej helt ensam med katterna. Och det var riktigt bra det ska ni veta, för nu har jag äntligen kommit ikapp med datajobbet. Puust! Konstigt hur snabbt allting går då man inte avbryts av två karlar med jämna mellanrum. När man får jobba ensam och koncentrerat, då går det undan minsann.

Dubbelmorfar gläder sig åt den här blomman i vår trädgård! Gissa vad det är för en?

Själv är jag betydligt gladare åt de här bären! Nostalgiskt minns jag krusbärssylten från barndomen. De här hinner dock inte bli till sylt för vi äter upp dem an efter och har inte flera än en buske!