Alla dessa val...

Nu talar jag alltså inte om politiska val eller Venla val, utan om alla dessa vardagliga små val, som vi gör dagligen. 

Det börjar redan på morgonen när jag knappt har vaknat: Ska jag stiga upp klockan halv fem eller sova lite till?
Själva uppstigningen är sedan inget problem, inte heller att välja kläder, eftersom jag sliter ut ett plagg i gången.

MEN sen blir det knepigt.

Vilket te ska jag välja?
Vilket bröd?
Vilket pålägg?
Tack och lov finns det inte alltför mycket att välja på från vårt kylskåp...

När arbetsdagen börjar måste jag välja om jag vill jobba på bordsdatorn eller den bärbara, alltså laptopen. Och så måste jag förstås prioritera vad som ska göras först av alla uppgifter, som ligger framför mej.

Vid lunchtid gäller det igen att välja, ska jag äta lunch eller hoppa över den helt och hållet? Ska jag istället gå ut en liten stund?
Och så, när ska jag sluta jobba? Det känns på något sätt som om jobbet aldrig blir färdigt nuförtiden.

Igår på jobbet var jag dessutom tvungen att välja take away lunch till i morgon. Svårt val. Om jag valde pizza, skulle det dessutom väljas två fyllningar bland de olika alternativen. Och förstås ångrade jag mej, så fort lunchlistan gått vidare från mitt bord.
Det att jag inte ens kan bestämma mej för vad jag vill äta, har lett till att sönerna inte alltid tycker att det är så tjohejsan att gå ut på lunch med sin mamma. Nuförtiden har jag några standardrätter, som jag håller mej till, så att det ska gå fort och smidigt. Lite småtråkigt, för då får jag ju aldrig pröva på något nytt...

Och på fritiden ska jag välja mellan att tvätta, städa, diska, baka. En del alternativ värre än de andra. Värst är det ju att välja mellan sticka, lösa korsord eller läsa. Välja det ena eller det andra... Hmmm... Och blir det läsning, så hur ska jag kunna välja något från bokhyllan?

Till all tur är utbudet på landets kostnadsfria tv-kanaler så mediokert att där behöver jag inte välja någonting alls!

Men sen då jag lägger mej är frågan: Ska jag ha med korsordet eller en bok?
Stickningen är i det här skedet utesluten. Dubbelmorfar säger att jag kommer att somna mitt i och strumpstickan gå genom halsen på mej och så kommer jag att förblöda...
I det läget drar jag till med hur bra det ändå skulle vara med en motoriserad säng! Men då får dubbelmorfar något vilt i blicken. Och hur jag än försöker förklara det där med att sitta i sängen och sticka för att lugna ner blodtrycket och rensa tankarna, så tror dubbelmorfar att det är enbart bluff och båg. Och som vanligt får han sista ordet då han säger att:
– Och jag vill inte ha en massa garn i sängen!