I morse väcktes jag av livlig diskussion i köket. Det var dubbelmorfar och äldsta sonen, som väckte mej mitt i en skön dröm om en röd stuga med vita knutar vid en liten insjö med skog runtomkring och inte en granne så långt ögat nådde. Jag skulle förstås gärna ha fortsatt sova och drömma vidare för att få reda på var en sådan stuga eventuellt skulle finnas. Men som sagt, de båda karlarna förde sånt oväsen att det var omöjligt.
– Nästa gång när jag vaknar klockan fem stiger jag upp och drar omkring med dammsugaren, morrade jag argt och hämndtörstigt.
– Det tror ja int, svarade dubbelmorfar och flinade.
Resten av dagen har han tjatat om att jag lovade dammsuga idag. Ni märker att vår kommunikation går i kors och att han inte alls lyssnade på mej. Idén är ju den att när han sover, så ska jag föra oväsen med dammsugaren så att han vaknar. det var liksom inte meningen att jag skulle dammsuga precis idag. Jag skulle ju tacka ja till allt som gör livet gladare och då hör nog tyvärr inte dammsugning till tio i topp.
Idag är det teets dag, som jag dessvärre inte har uppmärksammat desto mera än att dricka mitt vanliga morgonte. Eller nåja vanliga och vanliga, jag har en del att välja mellan. Tack för det!
Det är också samernas nationaldag. Dom har det tufft i coronatider med stängda gränser. I kväll kan jag ju njuta av te, karelska piroger och en underbar jojk. Men senare i kväll är det helt andra toner som ljuder då Mello drar igång kl. 21 finländsk tid.
Själv ska jag nu ta hand om disken innan jag bänkar mej framför rutan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar