Idag ringde jag den nästyngsta strax efter klockan 16 då jag avslutat min kurs på distans. Jag ville veta om han var på ingående tillsammans med sin lillebror. Detta för att fadern lovat steka plättar dagen till ära och jag ville kunna överräcka födelsedagspresenten.
– Vi kommer om fem minuter och då ska vi ha kaffe, fick jag till svar.
– Här finns också skinkpaj som ni kan äta.
– Låter bra. Vi har sen O med oss.
För mej blev det bråttom att röja av bordsändan. Jag har ju lagt beslag på matbordet och sorgfritt brett ut alla mina egenhändigt gjorda kurskompendier. Det är liksom vid matbordet jag sitter då jag håller mina kurser och där ser verkligt råddigt ut med dator, papper, böcker, garn, stickor och jag vet inte allt vad. Efter distanskursen i fredag ska jag röja undan, har jag lovat mej själv. Men schhh, inte ett knyst om det till dubbelmorfar, för då kommer han bara att tjata och tjata.
Gossarna kom, O hade med sig massor av godsaker, plättar åts och verkligt givande och intressanta diskussioner fördes om allt från Corona till depression, mediciner, historia och religion. Givande umgänge, som verkligen behövs nu i dessa eremittider. Och lugn, bara lugn vi var endast sex personer på plats och vi tror att ingen av oss hör till riskgruppen. Fast, tja vi har inte kollat. Härligt i varje fall att helt ex tempore få fira lite födelsedag. Det behövs lite vardagsglädje just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar