– Vad har du skurit med den här kniven, brukar dubbelmorfar fråga och med ytterst misstänkt min undersöka kniven och skärbrädet. För det mesta svarar jag helt snällt, men ibland tröttnar jag på den där misstänksamheten.
Tyvärr har dubbelmorfar själv inte riktigt koll. Han har gladeligt skurit vad som helst med min tomatkniv. Och jag har förstås varit olycklig, för just den kniven är alldeles perfekt för just tomater. När jag påpekar att han inte ska använda den till annat än tomater, så mumlar och muttrar han någonting om "tokiga kärringar".
Med ostkniven skär han också allt möjligt, t o m skinka om det vill sig. Varje gång han använder den till annat än det kniven är ämnad för, så gnisslar jag tänder och försöker låta bli att tjata. Dubbelmorfar tycker att kniven är märklig med sina vassa piggar i ändan och jag har minst femtioelva gånger förklarat att med dem lyfter man osten från brickan till sin assiett. Till saken hör alltså att dubbelmorfar inte äter vare sig tomat eller ost.
Dottern tröttnade på faderns tjat om vad som skurits med vilken kniv, så jag fick en fin julklapp av henne förra året:
Hmmm, ja vad månne? Fisk kanske? Eller avokado? Bröd? Det är ju en tomatkniv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar