När man minst anar det

– Va, sitter du här alltjämt, frågade dubbelmorfar igår vid 18-tiden när han steg in i "kontoret" där jag satt framför datorn.
– Du sku ju inte jobba så här sent längre sa du.
– Nä, nä, men...

Så är det, alltid fastnar jag framför datorn och alltid finns det någonting som borde göras, e-post skickas, tabeller fyllas i, protokoll läsas igenom och jag vet inte allt vad. Men idag har jag satt mej framför datorn först nu på kvällen!

I natt då jag vaknade i soluppgången, nåja natt och natt, det är ju morgon då redan. Så kom jag på mej själv med att längta något vansinnigt efter rabarberpaj. Jag har inte bakat någon sen den där första.

Och se på sjutton, när man minst anar det...

... dagens mötesordförande på jobbet bjöd på himmelskt god rabarberpaj! Mums! Nu behöver jag inte längta på en tid...

På hemvägen från vårterminens sista veckomöte åkte jag via lilla mataffären. Och hur det nu var, så fastnade senaste numret av Allers-tidningen i mina nypor. Inte för att jag kommer att ha tid med A-korsordet nu på en tid då det finns så mycket annat, som lockar och drar. Men...

Lite förstrött bläddrade jag i den och så fick jag för mej att jag ska kolla vem som har vunnit på korsorden. Två damer härifrån var förr i världen nästan givna vinnare och dubbelmorfar retade mej alltid med att hojta: Gissa vem som har vunnit!
Men nu har tydligen hälsan gjort att de tacklat av, eftersom inte ens den segare av dem längre förekommer i vinstförteckningen.

Men jösses, hör ni, jag spärrade rejält upp korpgluggarna, för gissa vems namn där stod? Jo, mitt! Jag roade mej nämligen tidigare här på vårvintern med att ibland skicka in lösningarna och nu har jag vunnit 4 nummer av Allers! Tjohooo! När man minst anar det, så slår turen till! Men schh... säg inget åt dubbelmorfar. Jag ska se om han upptäcker det själv först.
Ni kanske tycker att 4 nummer av Allerstidningen nu inte är något, men själv tycker jag att det är fint att veta att korsordet var rätt löst. Och så hoppas jag förstås att tidningen dimper ner i postlådan redan nästa vecka. Håll tummarna!
Kanske jag ska börja ta korsordslösandet riktigt på allvar nu och börja skicka in varje vecka?
Eh, njaa, nä, har nog inte riktigt tid för det. 

I dag på eftermiddagen gjorde jag det, som blev på hälft i söndags, nämligen satte mej ute på balkongen och stickade. Det var riktigt, riktigt skönt och ingen som störde.

Och nu lite e-post innan jag stänger av datorn och återvänder till stickningen. I morgon en välförtjänt sovmorgon. Jihaaa!