Kära vänner, finns det något underbarare än att få sitta och sticka i gott sällskap?
Svar: Nej, förstås inte. Jag har nu varit på Stickläger igår kväll och hela dagen idag. Och det har varit så skönt, så skönt att bara få koncentrera sig på stickningen. Och att få umgås. Jag skrattade så mycket igår att mitt måbra-konto nu är påfyllt med råge.
Idén med lägret är att lära sig nya tekniker och egentligen skulle ju inte "kursen" behöva heta stickläger, den skulle lika bra kunna heta stickveckoslut. Det var tredje gången, som det ordnades. I år flyttades det fram från i vintras till nu på våren, så kanske inte så aktuellt med vantar och sockor just nu, men...
Vis av de tidigare gångerna, så beslöt jag mej för att i år endast börja sticka på ett alster. Detta för att inte få så många oavslutade projekt i stickkorgen.
Så jag satsade på Julvanten 2020 och i de färger jag hade tillgängliga, alltså röd och grå. Kanske det skulle ha blivit snyggare i vitt och rött, men, man tager vad man haver och vitt hittade jag inte i mitt lager av den här garnsorten. Och vad har jag lärt mej här? Jo, jag lärde mej en ny uppläggning och lettisk fläta. Vet nu inte sen om mina ökningar är rätt gjorda, men...Att sticka mönster tillika som man pratar och umgås är inte så lätt, så det blev förstås lite bakåtstickande.
- STICKLÄGRET!!! ❤
- Att få umgås med trevliga stickerskor.
- Att kunna fråga av ledaren, Sanne Salminen, istället för att försöka googla fram svaret.
- Fick feedback, positiv sådan, för kolumnen jag skrev till NÖ. Sånt värmer, för nu vet jag att jag slog huvudet på spiken. Snällt av läsare att ta sig tid att tacka för ens texter. Det sporrar förstås.
- Att jag tidigt i morse utan svårighet hittade ett efterfrågat dokument och kunde skicka iväg det per e-post.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar