Tre besök

Uj, uj, nu har jag förätit mej på lunchen. Det är förstås mitt eget fel, men lite skyller jag också på marthorna och avfallshanteringen! Man får ju inte längre ha kompost med bioavfall om man inte anmäler den, så då kan man inte slänga mat. För den ska ju inte gå i soporna enligt band annat just då de duktiga marthorna. Så jag tog idag hand om både bröd och ost som sjöng på sista versen och gjorde varma smörgåsar med prickig korv, ost, smör, tomat, svartpeppar och persilja. Och så måste jag ju äta upp allt just för att det inte skulle slängas. Av dumt huvud får kroppen lida, heter det ju!

Igår hade vi tre besök här i vårt hus eller nåja, den första besökaren kom liksom aldrig in i huset. Han bankade på dörren mitt på dagen och fadern kände igen bankningarna. Han konstaterade att det är yngsta sonen som kommer. Och mycket riktigt, när jag öppnade dörren stod han där på vår gräsmatta på behörigt avstånd, nyss hemkommen från en arbetsresa till västra grannlandet.
– Där får ni, sa han och pekade på en plastkasse från Hemköp, som han lämnat på trappan åt oss.

Och i kassen hittade vi:

Två paket smörgåsrån, choklad från Lindt, hallonbåtar och en påse Bassets lakrits. Den sista saknas från bilden. En mycket snäll son, inte sant? Han vet vad mamma och också pappa behöver och vill ha!

Tack!

För mej är smörgåsrånen också en källa till nostalgi. Det var sommaren 1972 i Köping i västra grannlandet, som jag smakade på smörgåsrån första gången. Och jag tyckte om dem från första början. Den sommaren låg Ted Gärdestad på Svensktoppen med låten Jag vill ha en egen måne och jag minns att jag snabbt lärde mej texten utantill och låg och småsjöng ute i trädgården hos min mormors syster och hennes sambo. Jag hade nämligen fått följa med mina morföräldrar utomlands för första gången och det var spännande. Där fanns en lemonadbil, som man kunde köpa jättegod citronsoda från och så fanns det en glassbil. Sådan lyx hade vi inte hemma i Finland.
Varje gång jag äter smörgåsrån slungas jag tillbaka till den där varma sköna soliga sommaren då jag var bekymmerslös och precis hade fyllt tonår.

På eftermiddagen hade vi rart besök då lillan med föräldrar dök upp här. Jag hade dukat upp det huset förmådde så där på fredag eftermiddag, men föräldrarna hann inte njuta länge innan lillan började gråta. Knip i magen är inte roligt och det gör ont att prutta när man endast är en vecka och en dag gammal! En liten stund hann jag hålla henne i famnen innan det var dags för den lilla familjen att gå hem igen. Det är inte lätt när den lilla gråter och man inte vet hur man skulle kunna lindra plågorna.
Lite småvild är hon allt, för strumpor och sockor sparkade hon av sig i ett nafs. Före det hade de tunna vantarna redan hunnit få en skjuts. Och inte kommer jag ihåg att fötterna är så där pyttesmå och benen klena, nästan som spagetti.

Och när det nu var uppdukat och fanns kaffe kvar, så bjöd gubben min in mr J, som mekade på sin bil i grannbyn. Där satt vi sedan på fredagskvällen vid vårt matbord och myste. Och jag lade faktiskt upp en ny stickning medan vi väntade på honom och sedan fortsatte jag att sticka och lade in en och annan kommentar i samtalet. Kommentarer, som inte alls handlade om bilar eller bildelar! Men nej, jag pratade inte om garn och maskor heller!

Bra saker idag:

• Kokade ägg till frukost, vilket uppskattades av husets karlar.
  
  
• Åt upp rester till lunch.
  
  
• Fick äldsta sonen med till mataffären, så vi var färdiga på nolltid.
  
  
• Jag åkte aldrig iväg till västra grannstaden och garnmarknaden där! Nu sparade jag mycket pengar. Gubben min var verkligt förvånad och frågade minst tre gånger om jag inte skulle åka iväg.
  
  
• Ikväll blir det show då ESC finalen går av stapeln!

Ha en riktigt skön lördagskväll.