Igår kväll var bisin min borta ovanligt länge. Jag satt i min stickfåtölj i vardagsrummet och njöt av tystnaden. Ingen TV, som malde på och ingen bisi, som berättade om alla stordåd han hade utfört och alla vilda planer han har.
Jag lyckades alltså i lugn och ro sticka färdigt vänster torgvante med extra lång mudd. Visserligen höll det på att gå på tok med ringfingret och lillfingret, för jag plockade upp maskor från fel ställe. Så går det, då det i beskrivningen står att vänster vante ska stickas som en spegelbild. Eeeh, vänta nu lite här, var kommer då tumkilen, osv. Nå, det lyckades till all tur. Nu återstår då igen att fästa en massa trådändar och kolla att det inte är hål mellan fingrarna. Huh, huh!
Till all tur kom bisin min hem vid 23.30-tiden, så jag behövde inte efterlysa honom! Min halvvante/torgvante var färdig så jag var redo för sängen. Bisin min hade dråsat ner på soffan och jag trodde att han skulle slockna där. Själv somnade jag in så fort jag fått huvudet på dynan. Riktigt när bisin min sen kom och lade sig vet jag inte.
Halvfemtiden i morse hörde jag ett konstigt ljud. Nån morrade i vårt sovrum. Hade vi fått en hund? Jag försökte skaka av mej min sköna dröm och öppna ögonen. Såg mej försiktigt omkring och nej, ingen hund om den nu inte låg en under sängen.
Plötsligt hördes morrandet på nytt och jag hickade till av förskräckelse. Nu låg jag alldeles blickstilla och försökte lokalisera ljudet. Jag spetsade öronen och försökte andas så tyst och ytligt som möjligt. Jag ville ju inte att besten skulle få tag på mej.
Morr-rr-knorr-rr lät det på nytt alldeles tydligt, som ett rytande lejon.
– Aj, sa bisin min och tog sig för magen.
Nu knorrade och morrade det i alla tonarter. Bisin mins mage ville ha mat och det omedelbart. Bisin min vände och vred på sig och hans mage höll mej vaken med sina rytanden. Till sist vid sextiden gav han upp, steg ur sängen och åt frukost.
Själv vände jag mej på sidan, slöt ögonen och sov vidare ända till nio.
Och vad lär vi oss av detta? Jo, ingen mår bra av att endast äta en munk och dricka en kopp kaffe på hela eftermiddagen. Magen behöver mat, riktig mat liksom. Och har man nu då en mage som morrar och knorrar, så skulle det ju vara snällt att sova på soffan, eller hur?
Bra saker idag:
- Bisin min eldade så att jag fick varmvatten till min morgondusch.Var på våravslutningslunch med kollegerna i stan. Här sitter jag och väntar på dem.
Vi var på Locale där de bland annat har tagit vara på en gammal skivmaskin!
- Flaskorna med goda drycker står uppradade i hyllorna. Om man skulle ha en stor handväska, så kunde ju en och annan flaska oförmärkt slinka ned i väskan. Tydligen är kunderna ytterst pålitliga eller så är övervakningen effektiv. Jag kom nu inte den här gången att spana efter kameror i taket eller hörnen av lokalen.
De flesta av oss valde att äta lövbiff med pommes frites och det var riktigt, riktigt gott.
Tack för lunchen!
- Från lunchen hastade jag iväg till stickerskorna på Café Favorit. Där åt jag en supergod tjinuskikaka (tjinuski = kola) och drack en uppfriskande rabarber-ingefära soda. Kanske jag småningom borde testa nån annan soda? Hibiskus kanske? Eller nånting med citron eller lime?
Härligt att träffa medstickerskorna igen. Stickväninnan B har börjat oroa sig för alla mina ofärdiga JyJy2023-projekt. Och det är hon inte ensam om. Jag har nog mer eller mindre gett upp hoppet om att hinna få alla färdiga. Högen med UFO:n kommer att öka explosionsartat! 🙈 - När jag kom hem från stickcaféet så hade den semestrande äldsta sonen fixat följande:
Fört ut rosket
Städat upp på matbordet i köket
Tömt diskmaskinen
Tömt kärlen, som var fulla med kompost
och
Installerat skärmen jag ärvt av yngsta sonen!!!
Nu vet ni, nu har jag en skärm med superfin färgåtergivning osv., osv.
Gissa om det kändes bra att komma hem? Jag borde kanske vara borta oftare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar