Halvfem på morgonen vaknar Slarvmaja. Hon har fått en strålande ide: Hon ska ta med sockstickningen till dagens eftermiddagsmöte! Lycklig och nöjd vänder hon på sig och somnar om.
Det första hon gör på morgonen efter uppstigningen är att gå in i hobbyrummet och leta reda på projektväskan med det blåa skrutta sockskaftet. Tanken är att hon ska hinna sticka hälen färdig på förmiddagen, så hon inte alls behöver räkna nånting på själva mötet utan enbart sticka runt, runt.
Men, va nu då? Var är mönsterbeskrivningen? Här har Slarvmaja vitt och brett skrutit om hur organiserad hon är med alla JyJy2023-projekt i var sin projektkasse med garn stickor eller virknål samt mönster i varje väska. Men nu, nu finns inget mönster här. Vart har det tagit vägen?
Slarvmaja har inget minne av att hon skulle ha satt det på något säkert ställe. Mönstret borde helt enkelt finnas i den där projektkassen. Hon gnuggar sina små grå och går till datarummet. Där ser hon igenom plastfickorna med mönster från sticklägret 2020 och 2022. Men inget mönster från sticklägret i februari i år står att finna.
I det här läget skriker Slarvmajas mage av hunger, så hon tar ett djupt andetag och dukar upp frukostmat åt sig. Alltmedan hon äter går hjärnan på högvarv, var kan mönstret vara? Var, ack var finns det?
Efter frukosten återvänder Slarvmaja till datarummet, sätter sig ner i kontorsstolen och går igenom mönstren från de två tidigare sticklägren.
Men nej, inget mönster. Då beslutar hon sig för att googla och jovisst får hon svar, men inget liknar riktigt det sockskaft hon redan har. Hon stänger datorn, vänder sig runt på kontorsstolen och ser på alla obestämbara högar med mönstertidningar, datakurspapper, datatidningar, veckotidningar, häften och diverse papper i plastfickor av olika slag.
Slarvmaja blir alldeles gråtfärdig, måste hon städa nu för att hitta sitt mönster? Hon hinner inte, för klockan 13 ska hon vara i stan. Nedstämd lämnar hon datarummet och svär tyst för sig själv över sin slarvighet. Hon måste ta med sig nån annan stickning, men vilken, ack vilken. I alla pågående stickningar behöver hon räkna varv och maskor. Ingen optimal mötesstickning alltså.
Jo, inget stickande alls under hela mötet. Men enbart vetskapen om att stickningen fanns där i kassen på golvet lugnade ner Slarvmaja!
2 kommentarer:
Sovmorgon för mig är att få sova till 10.30 :-)
Att stiga upp halv nio är kämpigt men det går.
Jag ska försöka komma tidigare upp denna sommar, inte sova bort hela sommaren!
Ja, skagenröramackan på Kapellet är god och vi hade ett bra möte - kul att du kom!
Tack! Glädjen var helt och hållet på min sida.
Med tanke på att jag tidigare nästan alltid steg upp klockan sex i ur och skur, så är ju nog halvnio en vinst vad beträffar sovandet. Konsten är förstås att gå och lägga sig i tid. Men en del är kvällsmänniskor och andra morgonmänniskor.
Skicka en kommentar