Varje gång bisin min kommer in här i datarummet/kontoret blir jag lite nervös. Så också idag på förmiddagen då han dök upp här bakom min rygg medan jag höll på att jobba.
– Va ska du me alla de här tidningarna, frågade han strängt och tittade ut över alla råddiga högar.
– Jag behöver dem för att få inspiration och hitta mönster.
– Men allting finns ju på nätet nuförtiden.
– Nä, int allt och det är int lätt att skriva ut mönsterdiagram.
Till det där fnyste bisin min, för han har ju inte testat att skriva ut några mönsterdiagram inte. Men kanske han mindes hur svårt det är att skriva ut kartor?
Hur som helst, han tog ny sats:
– Men du hittar ju ingenting när det är så här råddigt.
– Vill du se, frågade jag triumferande, för ju råddigare mina högar är, desto lättare hittar jag det jag behöver och vill ha. Men ack, om jag har städat upp och ordnat allting prydligt och fint. Då vet ni, då hittar jag inget.
– Vad är det där för garn? Har du köpt nytt nu igen?
Jag följde med blicken hans pekfinger och smålog ljuvt:
– Nej, inte är de där nystanen nya. Jag tog bara fram dem från hobbyrummet färdigt till mitt nästa projekt.
Bisin min muttrade nånting ohörbart vände på klacken och försvann. Äntligen kunde jag jobba vidare i lugn och ro och bli färdig med mitt.
- Var uppe ur sängen redan före klockan åtta.
- Och det innebar att jag hade undan alla mina åtaganden och måsten strax efter klockan tolv. Tjohoo!
- Bisin min fixade maten genom att öppna en ärtsoppsburk. Snabbt, behändigt och närande.
- Jag behövde inte fara till marknaden i stan, för äldsta sonen hämtade hem marknadskringlor. Och nu har vi en i frysen till och med!
Och nej, jag äter dem inte med smör på och inte heller med äppelsylt på. Jag äter dem helt naturella. Bisin min tycker inte om de stora kringlorna. Han längtar tillbaka till tiden då marknadskringlorna eller viborgskringlorna, som de också kallas, gräddades på halmbädd. Jag undrar när det gjordes senast? Ännu på 1980-talet? Eller 1990-talet? - Jag har andra lilla sockan färdigt stickad, ska bara dra garnet genom de sista maskorna. Tjohooo! Men vad, ack vad ska jag nu ta med mej för stickning till morgondagens möte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar