Mötte Hippo!

Kära vänner, igår blev ni utan blogginlägg. Beklagar, men jag var ute hela lååånga dagen i perfekt sommarväder. Dubbeljobbade, träffade både nära och kära samt bekanta och lärde dessutom känna nya människor. For iväg hemifrån vid halvelvatiden på förmiddagen och var hemma igen vid 18-tiden på kvällen. I det skede var det enda jag tänkte på sockstickning! Inte ens vilda hästar skulle ha kunnat få loss mej från stickfåtöljen.

Nåja, katterna gör ju nog att man måste stiga upp ibland och öppna dörren för dem. Och de är minsann kräsna. Det är inte alltid balkongdörren duger. Den som är närmast. Nej, de ska uppför de fyra trappstegen och så ut med paraddörren. Vill det sig riktigt illa så väljer de istället dörren vid garaget. Då är jag liksom längst borta från min stickning. Ibland tassar de ljudligt ner för trapporna till källaren, men det struntar jag högtidligt i. Om gästrummet är tomt får de allt snopet tassa upp tillbaka. Det finns liksom gränser.

Ifall ni nu oroar er, så lugn bara lugn, för det mesta satt jag faktiskt i skuggan igår. Så jag är liksom lika blek och grå som alltid. Solen är ju mycket farligare nu än när jag var barn. Bäst att akta sig alltså. Nog för att en läkare uttalade sig här tidigare i sommar och sa att en halvtimme solbadande på förmiddagen är bra med tanke på det vitaminbad man får alldeles gratis. En halvtimme utevistelse tycks också vara minimitid för de där hurtiga människorna som är ute på promenad. Det är alltså det nya, man ska räkna i tid inte i steg eller kilometrar, för att nu inte tala om kalorier.

Nå, då och då så drabbas jag av akut dåligt samvete och tänker att nu, nu ska här bli ordning och jag ska också bege mej ut på en halvtimmes promenad. Vädret är ju fint med sol och sköna vindar och... jag ser på mina "tossor", alltså joggingskor, som väntar snällt på mej. De har absolut sett bättre dagar och borde bytas ut, men nu är de så sköna och precis anpassade efter mina fötter. Jag suckar lite och går till sovrummet. Vad sjutton ska jag ha på mej? Jag kan ju inte gå i den utslitna solklänningen från år 2015 om jag ska lämna gårdsplanen. Lite håglöst gräver jag i diverse högar och hittar förstås inget att sätta på mej. Dags att sätta sig ner och fundera.

Hej, men titta, där är den där stickningen i den där projektkassen. Jag ska nog ta och sticka ett varv nu när jag hittade den. Bara ett varv alltså. Åhå, men det är ett fyra varvs mönster jag måste nog sticka tre varv till. Oj, det här var riktigt roligt. Det hade jag alldeles glömt bort. Jag stickar bara fyra varv till, ja alltså fyra varv till och...
Tjaa, plötsligt har tiden gått, sockskaftet har kommit fram till hälen och ingen halvtimmes promenad. Jag borde nog lära mej att promenera och sticka samtidigt. Yngsta sonen, som ibland är praktiskt lagd, tycker att jag borde skaffa en löpmatta, så att jag skulle kunna gå och sticka samtidigt. Men, men, för det första har vi inte rum för en sådan och för det andra var det ju just utevistelse det var fråga om. Bäst att fortsätta med att sitta ute på balkongen på kvällen och sticka, eller hur?

Bra saker:

• Härlig arbetsmiljö igår! En lyx att få vara ute.
  
  
  
• Jag mötte Hippo på Parkfesten i norra grannkommunen. Och hen bjöd på karamell från sin fina korg!
  
  
  
• Gatukonstverkstaden som Konstskolan höll var riktigt populär bland barnen och deras föräldrar. När färgen i sprayburkarna tagit slut, packade vi ihop LovMi:s tält och jag kunde koncentrera mej på jobb nummer två.
  
  
  
  
  
  
• Det var många fina uppträdanden på parkfesten, bland annat Borgå Big Band och AkroShow.
  
  
  
• Vi kunde ha tagit med oss egen picknickkorg, men så gjorde vi inte. Bisin min bjöd på muurikkastekta plättar, som han inhandlat från Marthornas stånd på förmiddagen. Senare då vi blev kvar och väntade på dottern med flickorna, som ville se Robin Packalen uppträda, så åt vi en sen lunch bestående av pulled pork och kokt ris. Det var Menopaussi, som sålde maten. De lagar god mat. Måste testa lunch där någon gång och inte alltid åka till stan.
  
  
  
• Jag hade gärna velat ha sockervadd till efterrätt, mest av nostalgiska skäl, för att liksom minnas hur det var då jag första gången i späd ungdom åt sockervadd på Borgbacken. Men bisin min satte förstås stopp för den önskan. Istället fick det bli glass. Likadant gick det för flickorna, inget sockervadd, men glass. Och de hade sån tur att de fick sista glassen innan kiosken stängdes.
  
  
• Började på litet sockskaft nummer två igår kväll.
  
  
• Idag var jag uppe redan klockan sju.
  
  
• Och det innebar att jag kunde ägna mej åt en lååång frukost och lyckades också lösa halva A-korsordet i senaste nummer av Allers.
  
  
• Och när klockan var tio hade jag redan två maskiner igång, både tvätt och disk skötte sig själva efter starten!
  
  
• Äldsta sonen hjälpte mej med en viktig scanning. Tack för det.

Och nu mina vänner, nu lite jobb och sen ledigt, vilket innebär för min del stickning. Jag är så full av idéer, som jag skulle vilja förverkliga nu genast. Jag skulle liksom inte riktigt ha tid med annat.

Hoppas att ni får en fin söndag!