Så vacker!

I morse var det riktigt livligt här i vårt hus, för vi fick var sin hemleverans. Bisin min fick den eftertraktade reservdelen till yngsta sonens bil. Den skruvade han ihop genast och nu har han tagit provturer, för att kolla att allting är okej. Yngsta sonen ska till huvudstan igen i morgon, så kanske han fortfarande får låna min bil, för säkerhets skull.

Och jag, jag fick ett så vackert plagg.

Den är så fin! Det blommiga tyget, fick jag av U. De övriga tygerna är återanvänt tyg från borddukar och en gardin. Se så bra allt det här materialet passar ihop. Alice är duktig på det här med färger och att sy.

Så här ser ärmarna ut på baksidan. Nu kommer jag för en gångs skull att ha någonting att sätta på mej i lördag. Tjohoo! Den här bussarongen, blusen, tunikan eller "mekkon" kommer att passa perfekt på countryfesten. Stort, stort, TACK! Härligt att kunna köpa så fina kläder i rätt storlek och återanvänt material från orten. Och att dessutom få hemleverans!

I natt var jag riktigt ivrig, för nu skulle jag minsann börja sticka på Genial – sjaletten från senaste Novitatidningen. Och kan ni tänka, jag har till och med garn färdigt. Men, men, eftertankens kranka blekhet slog till på förmiddagen och jag läste två gånger igenom mönsterbeskrivningen. Man ska börja med en i-cord, alltså en snodd, på 372 varv! Sen ska man plocka upp 371 maskor från den där kanten. Håhåjaa. Lägg ännu till förkortade varv och det skira spetsmönstret... ja, så insåg jag att det där är absolut ingenting för mej.

Jag tog fram den här boken av Sarah Hutton istället. Jag bläddrade och bläddrade, men kom sedan fram till att jag nog ska ta och slutföra något av mina redan påbörjade sjalprojekt. På eftermiddagen satte jag mej alltså utomhus på terrassen med en sjalstickning, som jag hade stickat 16 varv på och sedan lämnat i projektväskan. Jag stickade frejdigt på och njöt av både småfåglar och livet.

Men vad nu då? Mönstret såg inte alls ut som på bilden. Hur jag än vred och vände så såg det inte rätt ut.
– Nå, du får sticka bakåt, försökte bisin min trösta. Men bakåtstickning är inte alls kul. Suck!
Jag borde inte lämna påbörjade stickningar åt sitt öde alltför länge.

Enligt inledningen i den där sjalboken av Sarah Hutton, så är det så lätt med sjalar och man kan ta med sig den stickningen överallt. Pytt heller!

Det börjar mer och mer verka som att jag borde byta hobby, när jag varken klarar av stickning eller virkning längre.

Nu ska jag kolla om jag får sjalmönstret riktigt och om jag har repat upp tillräckligt långt.

Hoppas att ni får en riktigt fin fredag!