Vill inte

Ibland så vill jag bara inte. För det mesta är jag dock pigg på små äventyr och är först ute i bilen och får vänta på far i huset, som inte riktigt hänger med i svängarna. MEN när han får för sig att vi sent på kvällen ska iväg till Robin Hood så då vill jag inte. Att rusa i affären i en halv timmes tid innan de stänger är inte riktigt min grej. Och då brukar jag protestera. För någon vecka sedan resulterade min protest i de här nystanen:

Vad jag ska göra med dem vet jag inte. Månne de kan användas som disktrasegarn? Men bättre 300 g garn än tröstätande av godis, inte sant?

När jag förra veckan igen hamnade ut för samma flåsande i Robin Hood då köpte jag inte garn, nej då, för det finns ju gränser även för mig. Jag köpte senaste numret av Lyckokrysset. Mina geniknölar är så rostiga efter sommaren att jag vet inte om det alls går att lösa någonting i den där tidningen.

Igår råddade far i huset till min tidtabell och jag hamnade igen iväg till Robin Hood. Den här gången dock i god tid och nu behövde jag faktiskt köpa en ny dyna så det gick riktigt bra.
För övrigt så kan jag konstatera att jag är bortskämd då äldsta sonen både igår och idag har lagat mat och tagit hand om disken. Kan livet bättre bli?

Gammal surmjölk

Surmjölk = filmjölk
Vad göra när man hittar en liter surmjölk av äldre datum i kylskåpet?
Kasta bort?
Inte då!
Jag bakade, inte bröd, men kakor.

 

En blåbärskaka...

 och en vaniljkaka. Snart är gästerna från Ekenäs här.

Och så gick veckorna...

... och i måndags var jag tillbaka på jobbet efter sommarlovet. Känns overkligt hur många hörn jag fick riva av från kalendern. Vart tog den tiden vägen?

Idag var jag första dagen i datasalen och jag kom till och med ihåg lösenordet. Jippiii!
När jag kom hem från jobbet väntade ett dukat bord och en nygräddad makaronilåda. Vilken lyx! Tack till äldsta sonen och dottern!

Under sommaren har jag bläddrat flitigt i mönstertidningar, men inte hittat de mönster jag vill ha. Den här Moda-tidningen damp förra veckan ner i postlådan.

Dämpad färgskala

Någonting har hänt med mina färgval. Eller vad säger ni om det här?

Beige nyanser och ja ni ser alldeles rätt. De här nystanen ska bli till en väst riktigt åt mig själv. Måste bara hitta mönstret i det totala kaoset i mitt blivande hobbyrum först. Nystanen fick jag av min mamma som födelsedagspresent då vi efter midsommaren var iväg till Novitas fabriksbutik i Koria.

Men lugn bara lugn...

... allting är inte beige, grått osv. Jag fick också nästan två kilo Hankogarn (nystanet i mitten), som i vinter ska förvandlas till en tjock och skön pläd. Mamma valde färgen åt mig. Finns inte några granna färger i den garnkvaliteten. Beror på att det är återvunnen bomull.
Och den här gången vet jag faktiskt var mönstret finns. Lite ordning i det totala kaoset. Om ingen flyttar på nånting vill säga. Men om far i huset råddar ännu mera, så...

Kaisla i förgrunden ska bli till en tröja med huva åt mig, så det finns ett och annat nystan till i samma färg. Också det mönstret är på villovägar, ja hela Novita-tidningen är borta. Säkert undansatt på ett säkert ställe.

Och Polkka nystanet längst borta ska förstås bli sockor, nångång... Bra med framtidsplaner, inte sant?
Ett stort tack till min snälla mamma som vet precis vad en galen dotter önskar sig.

Some serious shopping

Dagens strategi = hålla sig undan i källarvåningen. Vår gradstock visar 29 i skuggan! Puuuust! Hängde just tvätt och fick på en ny maskin och den arbetsuppgiften fick redan svetten att rinna. Bäst alltså att ligga lågt, mycket lågt.

Och nån bilfärd kommer absolut inte på fråga idag. Men fredagen den 18 juli var jag iväg med min stickväninna på allvarlig shopping. Här skulle minsann handlas. Förra året kvistade vi ju över till Tallinn. I år höll vi oss förståndigt till närområdet och åkte inte längre än till Kouvola.
Vi startade i Koria ABC där Novitas fabriksbutik ligger. Och förstås var jag tvungen att köpa liiite, liiite garn när jag nu en gång var igång.

Några nystan grå Miami färdigt till nästa års sommartopp.

Några nystan Alpaca så att jag tillsammans med de övriga nystan jag har i lager kan sticka en sjal med flätor.

Och två nostalgiska nystan, som kan bli till sockor eller tofflor, eller... ja, ni ser, det här var ett impulsköp, men 150 g garn för 2,95 € säger jag inte nej tack till.
Från Koria passade jag också på att köpa en t-shirt, två par bambustrumpor och sedan ännu ett par shorts åt nästäldsta sonen.
Hittade också 4 nystan med Tivoli-garn och rundsticka nr 5½ åt mamma.

Några kilometer från Koria ligger köpcentret Veturi och dit styrde vi kosan. När man är ute på seriös shopping så ska man ju först sitta hemma och planera, kolla in vilka affärer man vill gå i osv. Annars springer man runt som huvudlösa hönor. Och såna är då inte stickväninnan och undertecknad. Nehej, vi hade precis klart för oss vilka  tiotals affärer vi absolut måste gå in i. Sagt och gjort vi vandrade in och ut hela dagen lång. Funderade i skoaffären på att utnyttja sommarrean, men kom till att fötterna var för svullna för att jag med säkerhet skulle ha kunnat säga om skon passade eller inte.

Min favorit för dagen var utan tvekan Clas Ohlson där hittar man vad som helst. I en bokhandel förlorade jag mig i alla ljuvliga Mumingrejer så till den milda grad att jag höll på att glömma att köpa korsordspennor. Det var ju nog dem jag skulle ha och inte Mumin i parti och minut, men...

I Glitter, som hade -75% på örhängen och väskor serverades vi läskande saft. Tack för den servicen. I Sinelli köpte jag kortbottnar färdigt till julkortspysslet och avstod förståndigt nog från att köpa mera garn. I Tiger hittade jag massor av nyttiga saker och lite onyttiga med, men bäst av allt var att de sålde Läkerol till specialpris. Kläder köpte jag inte endast två scarfar. Det var alldeles för hett för att prova kläder och efter att ha rensat ut i garderoben vill jag inte fylla den genast igen.

Trötta och belåtna kom vi hem och nu lär det väl dröja något år igen innan vi ägnar oss åt dylik shopping. Å andra sidan, vem vet vart vi åker nästa sommar? Några förslag? Vi kanske ska beta av alla garnaffärer i Finland? Hur många somrar skulle det ta? Hmmm... men när ska vi hinna sticka och virka då?

Gallervirkning

Puuh, för tillfället är jag helt renons på idéer och har faktiskt ingenting för händer. Skulle verkligen ha behövt en liten stickning idag på sjukhuset i grannstaden då jag var med min mor på hennes årskontroll. De var 45 minuter försenade och dessutom var vi i enlighet med min mammas önskan ute i extra god tid. Jag funderade på det igår, men orkade inte lägga upp en sockstickning fastän det kliar i fingrarna att börja med det nya sebragarnet. Det var lite för svettigt för mig. Ja och så tömde vi ju ännu lite i det gamla och plötsligt var det redan sen kväll. Dessutom skulle jag faktiskt nu vilja bli av med lite UFO:n. Det är bara det att ett av dem är stickat i luddigt garn, så...
 
Förra veckan fick jag dock den otroligt smarta idén att jag skulle återknyta bekantskapen med gallervirkning. Sagt och gjort. Jag letade upp garn och virknålar och satte ivrigt igång. det här skulle bli en grann oval duk.

Längre än så här kom jag inte innan jag rev upp alltihop. Suck.

Nya Novitagarner

I det förra inlägget berättade jag ju om vår lilla juliutflykt, men glömde att berätta om det roligaste av allt. Vi kom hem via Orimattila och handlade lite mat i det splitternya fina och svala S-market där. Jag var mycket koncentrerad och rusade iväg för far i huset väntade otåligt utanför i bilen. Jag slängde fort diverse matvaror i kärran och ångade på till kassan.
- Men sidu garn, utropade svägerskan och fick mig omedelbums på avvägar. Så där stod jag och muttrade mitt sedvanliga mantra: Jag ska inte ha mera garn, jag ska inte ha mera garn, jag ska inte ha mera garn... och så kisade jag med vänstra ögat lite och vips hade jag två 200 grams nystan i kärran. Det var det nya Onni-garnet som precis hade dykt upp i affären.

I kassan hamnade jag i glatt samspråk med damen på andra sidan apparaten. Svägerskan var förvånad, tänk att det finns så mycket att orda om garn och stickningar. Damen i kassan hade samma utmaning som undertecknad: Hur smuggla in garnet förbi den äkta hälften?
Nu just har jag inget sådant problem för som far i huset krasst konstaterade:
- Det är så råddigt i ditt hobbyrum att jag kan inte säga om du har hämtat till mera garn.
Ingen fara jag är nästan oskyldig.

Far i husets uppsyn var inte nådig då jag kom ut med garnnystanen i högsta hugg. Han fnyste bara åt min förklaring att nystanen var inhandlade med tanke på min mor, som stickar halsdukar på löpande band och nu hade tänkt övergå till en babyfilt. Lugn, bara lugn jag är totalt oskyldig och ska inte bli vare sig farmor eller mormor. Det är en annan liten höstbaby som ska bli ihågkommen av min mor. För säkerhets skull körde far i huset hem via svärmor. Han ville med egna ögon se att garnnystanen verkligen kom i hennes ömma händer.

Det är roligt att ha kunnat smitta ner sin mor med både stick- och garniver. Torsdagen den 17.7 var vi iväg på det månatliga matuppköpet med min mamma. Och förstås styrde hon ivrigt stegen till garnhyllan. Hon ville se de nya garnen. Hon föll inte för 7 bröders djungelgarn, men nappade ett nystan Onni till.

Inspirerad av min stickväninna som dagen innan sänt mig ett sms om de nya garnen, (ja, alltså vi har ett liknande system som fågelskådarna som sänder runt meddelanden om sällsynta fågelarter, fast vi är ju på hugget visavi garn och mönstertidningar) så köpte jag det sebrarandiga sockgarnet och från billiga korgen öste jag på med julrött och påskgult bomullsgarn. Kanske bäst att börja virka julduken redan nu? 

Djupfryst garn

Åååh, äntligen, äntligen har vi rejäl internetkontakt här i det nya huset. Fick den och  min dator installerade i fredags, men har inte haft tid att uppdatera den här bloggen förrän nu.
Igår var jag alldeles för orolig och lessen för att kunna skriva något. Och det för att minstingen återvände till det västra grannlandet efter ynka fem dagars vistelse i Finland. Tiden med honom gick alltför fort och längtan var stor då vi följde honom till färjan i fredags. Hans återfärd igår kantades av klantiga SJ, som var 80 minuter försenad så att han missade bussen och den utlovade taxin av SJ stod sen inte att hitta nånstans.
- Aldrig mera tåg, konstaterade han lakoniskt idag.

Nu vet jag ju då inte om det alls lönar sig att skriva något här. Tänk om jag har förlorat alla mina bloggläsare under min inaktiva period? Hmmm...
Kan konstatera att bloggen också varit djupfryst.

Sommarmånaderna har hittills gått alltför fort. Det finns hela tiden någonting som skall göras här i huset, så stickning och virkning har tyvärr haft låg prioritet. Däremellan har jag varit på äventyr tillsammans med far i huset och införskaffat en liten frys, en dammsugare, osv...

Tisdagen den 15.7 åkte vi iväg till Tammerfors tillsammans med far i huset och min svägerska. Vi inledde med ett besök i bageriet Lähimmäinen (Medmänniska) i Mäntsälä och fortsatte sedan och levererade varor i Tammerfors och besökte Verkkokauppa medan svägerskan besökte klädbutiker och en väskaffär. På återvägen åt vi i Toijala och fortsatte sedan till Tavastehus och det stora loppiset där.
Och javisst är det förbjudet för mig men...
- Ta inte de där, du får pälsängrar, sade far i huset.
Men haaaa, inte då. Jag placerade fyndet i frysen.

Fanns inte en chans i världen att jag skulle ha lämnat de här läckra nystanen kvar i Tavastehus. Vem vill nu inte ha Crazy Zauberball? Det bruna garnet är en blandning av ylle och silke och det skall bli nattsockor till i vinter. Fast nu just i över 30 graders hetta känns det minst sagt konstigt med sockor på fötterna. Men vänta bara, snart är kylan tillbaka. :)

Ja och trots förbudet köpte jag också två gamla Eevaneule-tidningar, en från år 1982 och en från år 1985 samt två Suuri käsityötidningar, en från år 1999 och en från år 2005. Alltid lika intressant, men jag ska nog inte ha flera tidningar heller, men de kostade enbart 50 cent/tidning, så...

En blå halsduk

- Nej, int kan du sticka en halsduk mitt i sommaren, sa min mor då jag drog fram halsduksstickningen under de varma dagarna i april.
- Nå, varför inte det då, frågade jag kvinnan som själv höll på med sin sjuttonde halsduk.
Jag ville ju få den här färdig och det ju precis före sommaren. Jag startade med den här stickningen redan den 20 februari så det var på tiden att få det hela avslutat. Sista trådändarna fäste jag så äntligen den 2.5. Och ja, som ni alltså ser, jag gör annat än enbart köper garn. Jag använder också lite och faktiskt ger jag bort också. Så det så!
Detta ska bli en julklapp så nu är jag åtminstone ute i god tid.

Modell: En helt vanlig ribbstickad halsduk

Garn: Naava från Novita

Åtgång: 300 g = 3 nystan

Stickor: Nr 6

Galet billigt

För tredje året i rad besökte jag tillsammans med min stickväninna Galet billigt garn-dagen i teetee igår. Ingendera av oss skulle egentligen ha garn, MEN hur ska man kunna motstå lockropen om -70%.
 
Vi började ute i lagret. Till vår fasa såg vi att det kom en buss medan vi hade rött i trafikljuset och inte kunde hänskjuta den. Den galna rean skulle köra igång klockan 10. Redan 20 före utsatt klockslag var det låååång kö. Stickväninnan och undertecknad är ju garvade så vi upptäckte en lucka i kvinnomassan och trängde in oss där. I år hade teetee satsat och det fanns vita plastsäckar att plocka garnpaketen i. Och det var nog bra för många debutanter hade inte rustat sig. Man ska ju ha minst en IKEA-kasse med sig.
När avspärrningen togs bort började rusningen. Nu gällde det att armbåga sig fram och grabba tag i allt som såg gångbart ut. I det här läget kunde man glömma allt som hade med uppskrivna listor att göra. Fanns inte chans att man skulle ha hunnit kolla på någon sådan. Här var det först till kvarn mal och den här gången var ingen hänsynsfull. Alla skuffade och drog. Som en galen hop med vargar kastade sig kvinnorna över garnlådorna. Man fick akta sig för att inte få en armbåge i plytet. Jag hann inte ens fota galenskapen. Tyvärr eller njaa kanske ändå tack och lov.

Knappa 20 minuter senare var vi färdiga och åkte in till garnaffären. Söta öde, det var två tjugominuters köer till kassorna, fanns inga köpkorgar kvar, det var hett och ja, det var igen en aning svårt att se eller kunna koncentrera sig på det garn man var intresserad av. Men ingen fara, jag hittade ett nytt randigt sockgarn åt min mamma. Det fick hon redan igår. Senare på sin namnsdag ska hon få två andra nystan som jag redan har köpt tidigare.
Jag beundrar verkligen personalen, som under press orkar stå och le, hjälpa till och höra hur en del missnöjda gnäller. Undrar hur stor del av årets försäljning som den här galenskapen står för. Undrar också om de tänker att vi garnomaner är hysteriska?

Väl tillbaka i hemstaden besökte vi Café Vaherkylä och tog oss en välbehövlig saltig bit och vattenmelondricka. Puuuh, vi hade överlevt galenskapen än en gång. Och nu gott folk, om det här garnet inte används under inkommande år så ska nog åtminstone INTE jag delta i den där galenskapen igen. Eller hmmm, vänta nu lite. Visst får man väl vara galen en gång i året när resultatet ser ut så här:

 Och nu, så mycket garn och så lite tid...

Garnpåse

Är det inte det jag alltid har sagt? Stickande/virkande människor är jättesnälla. De delar med sig av både det ena och det andra.
Igår hann jag in en vända på stickcaféet och det var riktigt trevligt att träffa stickerskorna igen. Det har gått några veckor sedan senast.
Och tänk, en av damerna gav mig en så här fin garnpåse.

Så nu kan jag gå omkring med nystanet på armen och sticka var jag sitter, står och går. Så snällt, Tack!

Kalas, kalas

Igår var det då kalas med stort K. Vi firade både morsdag och dotterns födelsedag. Undertecknad stod för maten, texmex och min mamma hade bakat tårta och radiokaka. Mums.

Och för mig en glädje att ha nästan alla barn, en svärson och en svärdotter samt mamma samlade. Hurra för min finfina familj. Tack för att ni finns!

Sicken fest!

Oj, oj, oj, så trevligt det var i Ekenäs igår på 30-årskalaset. Vi var hemma först klockan ett i natt.
Och vår vana trogen kurvade vi in till ABC i Karis och försåg oss med Backers bröd. Det är försvinnande gott. Någon hade varit och ätit från det ekologiska bondbrödet i natt, tror jag, för efter frukosten i morse fanns endast denna lilla kant kvar.

Och nu har jag inte ens hunnit kolla om brödkanten längre finns för jag har på eftermiddagen tillsammans med far i huset varit i grannstaden och på kvällen hos min mor. Inser nu något försenat att jag borde ha tagit ett jästbröd till. Det är alltid lätt att vara efterklok.

Raklång

Idag har jag förlängt livet på far i huset. Nej, alltså inte så att jag skulle ha gett första hjälpen eller tillkallat ambulans.
Nej, jag har förstås varit mycket dråpligare än så. Och ja, innan ni läser vidare kan jag konstatera att jag var helt nykter och hade ingen skallebank heller för det enda jag drack igår var mjöd och vatten, så det så!

- Vänta så ska jag gå efter kameran, sa far i huset då han kom till min undsättning på förmiddagen. Och sedan började han skratta så att tårarna rann. Jag var en aning förnärmad. Jag hade ju velat höra hans varma och kärleksfulla stämma fråga:
- Älskling, är du skadad?
Men icke alltså. Han skrattade så tårarna sprutade alltmedan jag låg och sprattlade som en val på torra land. Både själen och baken var alldeles blåslagna.

Jag hade halkat på ett runt vedträ och handlöst fallit omkull raklång på vedhögen. Morr! Det är ju det jag alltid har sagt. Jag är inte gjord för sådant där svårt kroppsligt jobb.
Och inte ska ni tro att far i huset vare sig tröstade mig eller hjälpte mig upp. Ack nej, han grälade på mig och förklarade precis det jag visste att man först plockar bort den veden där man ska stå så det blir jämnt och bra för fötterna. Men det var ju just precis det jag gjorde när råkade ta ett steg bakåt, rulla iväg och landa raklång på rygg.
Jag försökte ynkligt fråga efter hjälp och då frågade han:
- Ska jag ringa efter ambulans? Eller ska jag ta hjullastaren? (ja, ja, jag vet att det är en finlandism och egentligen heter skoplastare)
Hrmpf, jag rullade iväg från vedhögen och tog mig upp för egen maskin och på något darriga ben fortsatte jag att rada ved i häcken.

Nu är den full, jag är nyduschad och ska iväg på 30-årskalas.
Och far i huset konstaterade nöjt:
- Detta kommer jag att leva länge på.

Oemotståndlig lockelse

Igår var jag tvungen att nästan skippa stickcaféet för andra veckan i följd. Far i huset skulle ha min Adam plåtlåda samt mig fysiskt närvarande i egenskap av betalande kortperson. Suck! Jag ville ju sticka och umgås med likasinnade. Smet dock in på caféet och satt och njöt av en god getostsallad och härligt stickflitigt sällskap i 45 minuter innan jag styrde kylaren hemåt.

Här träffade jag på svägerskan som fick både kaffe och mjöd innan hon skulle cykla hemåt mot Valkom. Själv kunde jag ytterst nöjt konstatera att husets karlfolk fått potatisen i jorden utan min insats! Och det innan den lilla regnskuren tömde sig på sitt innehåll Jippiiii!

Det underlättade på färden österut. Det som däremot gjorde mig betänksam var hemfärden och vårt akuta behov av kylskåpspåfyllning för far i huset vägrade blankt att åka via Prisma. Nej, på underliga bakvägar från Motonet-besöket hamnade jag till slut i en S-market. Och visst hittade jag bröd, mjölk och pålägg. Inga problem där inte. Men det som drog mig till sig som en magnet var Billiga korgen. Alla de där röda lapparna med minusprocenter utgör en oemotståndlig lockelse på mig, dessvärre. Men den här gången var jag tyvärr ytterst förnuftig.

Köpte endast två nystan!!! med 7 bröder Tweed från Novita. Tänk bara två!!! De kostade enbart 3,19 €/100 grams nystan. Väl hemma kollade jag på Novitas hemsida och där tar de 4,95 per nystan och då är det liksom specialpris. Ack, ack, ack, varför tömde jag inte hela korgen på allt garn. Det skulle ju absolut ha varit en lönande affär, inte sant?
Tror ni att jag på något sätt lyckas övertyga far i huset om att jag genast måste iväg till Kotka på nytt?
Varför är jag så super förnuftig ibland när det ändå slår fel? Suck!

Nu får ni ha en riktigt fin, skön och glad Valborg! Med mycket stickande och mindre drickande! :)

Färgblind

Snudd på panik idag då jag skulle vara extra duktig och visa att jag minsann också kan återvinna. Jag vill ju liksom vara en duktig martha och dra mitt strå till stacken så här lite på efterkälken i Sluta slösa-veckan.

Men ack, ack. Visst hade jag hittat restgarn i en låda i huset vi ska flytta till, men...

... tycker ni att det här ser ut som samma färg kanske? Ack nej, det blå till vänster är Nalle blåklocka från Novita och det lila till höger är dotterns ostoppade socka. Den är stickad i Nalle syren. Ah, nu måste jag nog få ordning på det här packlådslivet annars...
Men hur kunde jag vara så färgblind att jag inte såg skillnad mellan blått och lila?

Stoppsvampen, den splitternya, hade jag däremot stenhård koll på. Men nu får den fortsättningsvis ligga oanvänd.
Och om jag bara hittar en stoppapparat på något loppis så får svampen ligga orörd också i fortsättningen.
Ikväll  när jag levererade köttsoppa åt min mor från mitt storkok - ja, alltså jag kokade 8 liter soppa åt tre personer!!! - så berättade hon att hon någonstans borde ha en sådan där apparat bland sin mosters gamla grejer. Hmmmm, borde kanske ha loppis hos min mamma istället?

Ett par lila barnvantar

- Du som tycker om att sticka, kan du sticka ett par vantar åt L, frågade min kusins fru på Facebooks chatt i mars. Och jag funderade så det knakade i hjärnvindlingarna. Vantar, kan jag sticka vantar? Jag som har hållit mig till fingerlösa saker och som har så svårt att få den andra färdig och som ju nu just är såååå långsam, så lååångsam. Öh...
Lite försiktigt svarade jag att om det får ta tid så kan jag försöka.

Och sedan utbröt fullständig panik, modell, var hittar jag ett mönster på en barnvante som sitter bra? Och hur stor vante ska en fyraåring ha?
Jag blev så desperat att jag var tvungen att investera 4,90 € i Novitas Vanttidning, en tidning som jag faktiskt tänkte att jag inte alls behöver för jag ska då INTE sticka vantar! :)
Lila garn hade jag redan hemma, så det var inget problem. Och så ville jag ju pröva den där spiralkanten, som jag fick lära mig i stickcaféet.

Så jag stickade lila barnvantar med spiralkant och indisk tumme som jag hittade beskrivning på i vanttidningen. Och jag tyckte att vantarna såg så små ut, de kunde då aldrig passa.
På påskdagen besökte min kusin med familj mamma och då fick dottern sina vantar. Och hon var alldeles till sig över dem och sprang runt med vantarna på händerna. Och de passade, så jag kunde dra en suck av lättnad. Och nej, det blir inte fler beställningsarbeten i framtiden. Det tror jag bestämt. Jag ska ligga i hårdträning för att kunna säga NEJ!

Modell: Vantgrundmönster med indisk tumme från Novitas Vanttidning + spiralkant (modell 27)
Garn: Nalle Taika (spiralkanten) och Wool, båda från Novita
Åtgång: 24 g
Stickor: Nr 3

Neonhönor

Så har vi då kommit fram till första vardagen efter påskhelgen. Och kan ni tänka, jag har överlevt! Har till och med hunnit sticka lite. Inte alls illa. Ett litet beställningsjobb av mormor till vår nästa äldsta, som högt och ljudligt meddelat:
- Jag ska sen inte ha något stickat.
Då brukar jag förstås reta honom och säga att han kanske föredrar virkat. Men nej, han betackar sig för allt som har med garn att göra. Sådana gåvor vill han INTE ha, inte ens sockor.
Det tycker förstås jag och mamma att är urtråååååkigt. Det är ju så roligt med garn och diverse alster.

Apropå garn, tyvärr hann jag inte fånga det på bild, MEN igår stod faktiskt far i huset och grävde i garnhyllan. Ja, ni läste rätt, han gick direkt till garnhyllan och när jag nästan hade gett upp och suckat över att just den färgen i det garnet inte längre fanns kvar så sträckte han på sig i hela sin längd och grävde fram fyra nystan. Ja, se vad allt gör han inte för sin svärmor! :)

Den här neonhönan landade hos min mor igår när hon bjöd på en delikat påskmiddag.

Modell: Söta kycklingar-mönster från Hemmets Veckotidning nr 16/2014
Garn: Tivoli från Novita, 100% acryl i neonränder
Åtgång: 16 g för två
Stickor: Nr 3

Jag lämnade bort fötterna för jag fick dem inte riktigt som de skulle vara och mamma förstod sig inte heller på dem och hur de skulle rynkas.

Den här åkte iväg västerut och jag hann precis få den färdig innan nästäldsta sonen tillsammans med fästmön återvände hem i lördags. Hon gillade den, men han bara muttrade! :)
Det konstiga är dock att den här första blev mindre än den andra, som min mor fick.
Garnet är förresten hennes. Först sade hon att jag fick låna det, men nu skall hon ändå inte ha det tillbaka. Funderar lite smått vad jag ska göra med resten. Kanske virka en korg?
Det här var ett roligt litet mellanjobb, men ack så pilligt och många trådar att fästa, för att nu inte tala om allt syende. Men vad gör det när jag lyckades få det färdigt?!

Tidig påskhare

Påskharen har varit ovanligt tidig hos oss i år. Dels försvann redan två stora fyllda påskägg iväg till grannstaden förra fredagen och dels fick jag en påskpresent på skärtorsdagen.

Det här är den trettonde halsduken min mamma har stickat i år. Mönstret är hennes eget påhitt och garnet är Novitas Puro Batik, 100% acryl. Det gör halsduken mjuk och skön. mamma vill inte sticka i luddigt material och inte heller i sådant ylle som blir stickigt mot halsen. Den här är över 160 cm lång.

Undrar om hon har börjat på sin femtonde halsduk redan? Måste ringa och kolla vad hon hade för sig i natt.

Och så fick jag de här fyra nystanen med Kaste, en blandning av bomull och viskos. Också de från Novita. Mamma köpte dem från Koria när vi besökte Novitas fabriksbutik i ABC för någon vecka sedan. Hon tyckte de blev för hårda halsdukar av det här garnet. Nu undrar jag vad jag skall göra med de här 400 grammen. En sommartopp? En sjal? Färgen är inte riktigt min så det måste nog bli ett alster åt någon annan.

Det roliga med att ha en mamma som stickar är förstås att nu är hon också intresserad av garn och förstår dotterns (alltså min) passion på ett helt annat sätt än tidigare. Hon fastnar nämligen själv i stickningen och tänker att bara ett varv till, ja, och så ett till och så ännu ett och hups! så har klockan hunnit bli tre på natten!

Aj, det fååret

Kolla vad Fååret gjorde idag:

 GLAD PÅSK!

Slöjdvecka

Det är inte bara stilla veckan just nu utan det pågår också slöjdveckan.

Och med anledning av den sistnämnda dukade min kollega idag upp ett mycket intressant bord. Här finns garn, virknålar, stickor och de där looms-grejerna som man kan göra blommor med, samt förstås beskrivningar. På dagens personalmöte visade hon dessutom handgripligen hur man virkar hängen till påskriset. Vi ska ju inte använda påskfjädrar längre för fåglarna kan vara plågade.
Önskar så att jag hade haft tid att stanna lite längre på jobbet och sätta mig ner och virka några hängen eller kycklingar.

Skaft på tvären

Idag hann jag iväg till stickcafét och det var som vanligt givande och intressant. En pytteliten panikattack fick jag när jag insåg att jag inte riktigt hade någon lämplig stickning att ta med mig. Det blev att leta med ljus och lykta efter ett lämpligt UFO-projekt. Jag vill absolut inte starta med något nytt och intressant just nu då jag har upp över öronen fullt med annat, ni vet sådana där småsaker som en flytt, kalasförberedelser, vuxna barn på besök, påsk och förstås allt annat vanligt och ovanligt jobb.

Hittade till all tur en UFO som har färdigstickade ärmar och hittade till och med en mönsterkopia på beskrivningen till bakstycket, så det tog jag med mig och lade upp och hann med sju mönstervarv mellan allt pratande och beundrande av alla andras fina alster.

Och så fick jag lära mig nytt, sockskaft på tvären.

Det borde vara förbjudet att visa och lära mig sådant här, i synnerhet som jag faktiskt har nystan Med Nalle-garn i sovrummet. Och de nystanen väntar otåligt på något projekt. Jag försökte skriva upp steg för steg så jag skulle komma ihåg allt. Enbart ett sådant där diagram med rutor räcker nämligen inte för mig. Efter två veckor har jag garanterat glömt det mesta om jag inte skriver.

Visst är det ett vackert sockskaft? Tack till Desiré Kantola för inspiration. Mönstret hittade hon i en bok.

IKH

Under den gångna veckan har jag inte gjort annat än åkt omkring. Puuuust! Sånt tar minsann på och så hinner jag inte med nånting alls. Och jag som har så mycket som jag skulle vilja sticka och virka. Suck! Jag har inte ens fått ett par små barnvantar färdiga. Hur sjutton kan det bli så? Hoppas att det enbart är tillfälligt och att jag snart får lite tid för mig själv. Håller tummarna.

Förra veckans måndag var jag iväg tillsammans med far i huset till hans favoritaffär IKH i Vanda. Det är nu inte riktigt mitt förstahands val vad gäller affärer, men jag följde snällt med. Och jag strövade omkring där i allsköns ro och förstod inte ens vad hälften av verktygen ska användas till. Jag stirrade också på de där fina små modellerna av traktorer, men ack, ack en MF 35:a kostade hela 69 euro. Och då är det ju ändå en sorts leksak, fast jag tror inte att jag skulle våga lämna en sådan dyrgrip i barnhänder.
Far i huset fick tag på den startmotor han så väl behöver samt två ackumulatorer och jag vandrade så där halvslött bland proppfulla hyllor.
Haaaa, sen fick jag syn på nånting som har med segling att göra och jag visste förstås precis till vad de här kan användas, så jag slog till och köpte hela två förpackningar av dem. Far i huset höjde smått förvånat på ögonbrynen:
- Vad ska du med dem till, frågade han misstänksamt.

- Jo, när jag lagar kassar förstås.
Snällt utelämnade jag ett litet om som snabbt kan förvandlas till ett stort OM. För inte har ni sett mig sy kassar inte! Men ringarna kan ju vara bra att ha ändå, inte sant?
Och apropå kassar så hittade jag en splitterny tygkasse för 1,50 € på loppis i torsdags. Hur skulle jag kunna sy till det priset?

Nu hoppas jag verkligen att det kommer att dröja ett tag innan jag ska iväg till IKH nästa gång.

Nej, inte har du...

- Nej, inte har du varit och köpt garn utan mej, utropade min mor torsdagskväll för en vecka sedan.
Innan jag hann dra efter andan blev far i huset vild:
- Va, int har du köpt garn nu igen?
-Nä, njaa
- Jo, såg du inte när vi var på loppiset, hickrade äldsta sonen glatt.
- Va, när hann hon med det?

Där ser man. Det är bäst att vakta mej hela tiden och inte springa så fort ut till bilen.



Jag fyndade faktiskt de här nystanen för 2 €. Förmånligt kilopris om man tänker tvåhundra gram.


Men vad ska nu jag med brunt helylle garn?

Jo, jag hade tänkt kombinera dem med de här nystanen, som jag fick av min mor för två veckor sedan. Idag när jag undersökte saken närmare insåg jag att Nostalgia från Novita är grövre, så nu får jag allt hitta på något annat projekt för det bruna garnet.

Och min mor blev lugn då jag lovade ta henne till en riktig garnaffär. Tyvärr vill hon inte till Lankamaailma. Hon tycker att det är för långt att åka till huvudstan. Och ja, kanske lika bra att inte åka dit för hon skulle garanterat bli garngalen hon med. Stickivern har ju redan smittat av sig från mig, så...
I morgon, fredag ska vi åka iväg. Få se vartåt det bär...

Crochet inside

Inget gör mig så glad som när jag hittar en ny tidning. Och det gjorde jag i lördags i matbutiken. Och snabbt som ögat nappade jag den åt mig.

Crochet inside heter den här engelska tidningen. Tur att jag inte såg på priset före köpet. Väl hemma hickade jag till. Men så finns här också 49 olika mönster.

Apropå virkning ännu, så har jag störtförälskat mig i de här prästkragemormorsrutorna. Det kliar riktigt i fingrarna att få sätta igång.

Spiralkant i repris

På Gunborgs begäran ska jag nu beskriva hur spiralkanten görs.

Lägg upp önskat antal maskor, skall vara delbart med fyra. Du kan använda garn som randar sig själv, men då ska det helst vara långa partier med en färg så det inte blir så spräckligt. Det här är förstås en smaksak och var och en gör som den själv vill.
Om du vill bli av med restgarner är det här idealiskt och du byter färg vid varje varv.
Sticka rätstickning i sex varv. På följande varv: sticka 4 m och vrid maskorna bortåt från dig själv, ett varv runt liksom, sticka igen 4 m och upprepa vridmomentet, gör detta varvet ut. Sticka ytterligare ett varv räta maskor och dela sedan upp maskorna på strumpstickor om du vill ha kant på sockor eller vantar. Spiralkanten kan ju också göras för tröjkanter, ärmkanter med mera.
Tänk svårare än så här är det inte.

Själv är jag nu lite osäker på vilken sida jag skall använda för att fortsätta med vanten. Den övre bilden visar rätsidan och den nedre avigan. Hmmmm, kanske bäst att riva upp alltihop och låna lite restgarn från en av mammas halsduksstickningar.

UFO förvandlas till FO

I dag är det den internationella lyckodagen och vad kan göra en garntokig stickgalen dam lycklig? I synnerhet då hon verkligen inser att mera garn är ABSOLUT FÖRBJUDET att köpa och faktiskt inte har råd att handla heller?
Jo, att få ett UFO (UnFinished Object = ofärdigt projekt) förvandlat till ett FO (Finished Object = Färdigt objekt). Och den bedriften lyckades jag med i morse. Fick trådändarna äntligen fästa på torgvantarna. Den stickningen påbörjade jag den 5:e maj är 2013, så det var verkligen på tiden att få den färdig. Mönstret är av Kråkspark och jag har inte alls lika snygga tumkilar, men...
Mönstret är förresten trevligt att sticka och garnet helt ljuvligt från Peru.

Modell: Torgvantar enligt Kråksparks mönster

Garn: Cascade 220 Heathers från Cascade Yarns

Åtgång: 58 gram

Stickor: Nr 3,75

LYS

I går missade jag tyvärr stickcaféet för jag var iväg till grannstaden med vintersemestrande barn. Som kompensation besökte jag istället en LYS (Local Yarn Shop =  lokal handarbetsaffär). Hur lokal den sen nu är med tanke på att vi först körde igenom grannkommunen innan vi hamnade där. Finns ju en affär närmare här i hemstaden, men tyvärr, nu ville västnylänningarna österut, så...

Jag besökte alltså Kangas Keidas, som finns i Prisma. Det var första gången jag tittade in i affären och hemskt nog, så kom jag ju inte tomhänt ut därifrån.

Två nystan Regia Fantastico sockgarn = 300 gram. I affären fanns det ena garnet ljuvligare än det andra, men jag skall INTE ha garn. Nej, nej, nej... jag skall INTE.

MEN...

... de här två nystanen med Nallegarn bara hoppade i min kundvagn i Citymarket och jag lyckades inte schasa bort dem. De kostade enbart fem euro så jag förbarmade mig över dem. Ytterligare 200 gram och så har jag igen ett halvt kilo garn till i lagret. Håhåjaaa....

Utpressning

I lördags idkade jag kallblodig utpressning gentemot far i huset. Gulp! Jag går fortfarande omkring med dåligt samvete. Och trots det är jag inspirerad till tusen. Nu ska det minsann bli fart på stickandet!

För att göra en lång historia lite kortare:
Redan på fredagskvällen meddelade far i huset att vi följande dag skulle iväg till Robin Hood och bunkra upp kattmat. Min vana trogen var jag tidigt igång på lördagsmorgonen medan far i huset stannade i bädden och låg och drog sig. Sent omsider intog han frukost och jag hoppade omkring honom som ett vilset åsnesto.
- Ska vi fara nu?
- Njaa, nääe, jag ska bara...

Så gick hela dagen och jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till i väntan på avfärden. Stickade sockorna färdiga och började sedan jobba. Och förstås hittade far i huset på att vi skulle starta vid 17-snåret då jag är mitt i ett arbete.
- Jag kommer inte med, snäste jag.
- Kom nu, lockade han.
- Nej, det är sent och det är inget roligt när inte jag får köpa nånting eller titta på nånting.
- Men kom nu.
- Nej, kattmat är trååååååkigt.
- Men om du får köpa garn.
Swoooooooooosch och jag satt ute i bilen och väntade.

Och så blev det några garnnystan, alla var till salu för specialpris.

Tre nystan med Nallegarn, som ska bli till sockor eller vantar, 300 gram

 

Två nystan med Nalle Taiga-garn. Tänkt som spiralkant på vantar eller sockor, 200 gram.

Och så två nystan Wool, som ska bli till åtminstone ett par barnvantar, 100 gram. Kameran ljuger lite för färgen är i verkligheten mörkare. Är lite nervös för det här projektet, som är ett beställningsjobb. Jag har inte stickat vantar på jag vet inte när...

Nu blev det alltså 600 gram garn i ett litet huj och jag ska ju INTE ha mera garn. Suck!

Garnåtgång augusti 2013

Ja, du läste rätt, augusti 2013. Inser att jag ligger rejält efter med uppdaterandet av garnåtgångstabellen. Vet inte om det är någon tröst att jag kan hoppa över både september och oktober förra året. Jobbade så mycket då att inget blev färdigt, så det så.

I augusti förra året fick jag i alla fall de här två kreationerna färdiga:

• Surf and Sand-mössa     54 g
• Kattpannlapp                  78 g

Inalles: 132 g