Idag har jag varit ute på lunch tillsammans med två av mina kolleger. Vi var i tryggt sällskap, för i grannbordet åt 14 poliser. Det ni i vår lilla stad. Vi funderade lite smått om vi fort som sjutton borde ha kört iväg till grannstaden och ställt till med något då alla poliser var där på ett och samma ställe. Men vi hade lite stram tidtabell med möten, texter till kursbroschyren osv. på eftermiddagen, så vi uppförde oss exemplariskt. Oj, vad gott det var och oj, så mycket med chokladmousse till efterrätt och snålsoppa till förrätt. Den hoppade jag över för jag vågade inte riskera att jag inte skulle ha orkat med efterrätten! :) .
Tur att det var nerförsbacke tillbaka till Mi-huset. Där borde vi strängt taget inte ha fått vara eftersom en karl tvättade taket och det fanns inga garantier för vad som skulle ramla ner i nacken på oss om vi gick ut och in i huset. Men ingen hade ju sagt nånting åt oss förrän vi redan var där så...
Apropå mat ännu, igår visade jag framfötterna i köket och nästan överträffade mej själv i duktighet då jag såg till att fixa godsaker av blivande matsvinn!
Jag gjorde helt enkelt varma smörgåsar på havrebröd, som höll på att torka. Skivade tunt med smör på brödskivorna, lade på lite gurksallad, skinkskivor, tomatskivor, gräslök och toppade det hela med riven cheddarost, som möjligtvis skulle ha åkt ut annars. Gott blev det tillsammans med sallad. Alla tråkiga torra brödskivor försvann i ett litet nafs! Bra så.
Nu har jag förresten äntligen blivit av med den efterhängsna låten Sound of Silence från min inre jukebox. Ni vet den där, som Dami Im sjöng i ESC i lördags. Nu går jag istället och gnolar på den här: Paratiisi. Den låter så här på svenska: Paradiset. Och nu måste jag nog erkänna att jag nynnar den på finska för jag gillar den versionen bättre. Jag vet inte riktigt var Frida Andersson och Bo Sundström tappar bort det där som jag gillar i ursprungsversionen? Om jag aldrig hade hört den finska versionen skulle jag nog gilla den svenska mera. Så det så.
Få se nu hur länge den här låten ska ljuda i mitt huvud, innan jag börjar gnola på något annat. Hur skulle det vara om jag skulle riva i med lite rock kanske? :)
Apropå sällskap ännu, far i huset har haft sällskap av ett helt annat slag idag:
Själv ser jag framemot härligt lunchsällskap i morgon på ett nytt matställe. Ska bli så trevligt att träffas. Varför går det så lång tid innan jag träffar mina vänner? Hur ska vi lyckas få kalendrarna att stämma?
Blogg 100/79
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar