Karlarna har tröttnat på mitt tjat om snören, så häromdan kom äldsta sonen med en förpackning snören.
Det där är nu inte precis murarsnören, eller hur? Till all tur hade stickdam E i tisdags med sig av dem hon beställt och visade hur det de såg ut och framförallt kändes. Mjuka var de trots att de är nylon och perfekta att ha på terrassen, som duk på bordet eller sittunderlag. Lite för sladdrigt som matta, men kanske om man har dubbelt snöre?
Hallonsnörena är nog för klibbiga att virka med så de får väl bli godis ikväll då YLE TV2 sänder en förhandsvisning på alla 42 eurovisionsbidrag med början kl. 19.10. Det kommer minsann att bli en hård match att klara av! Inkommande vecka blir ju också tuff med eurovision både tisdag kväll, torsdag kväll och lördag kväll. Puuuh, och jag som inte ens har legat i hårdträning inför detta sittande. Bäst att pumpa upp pilatesbollen!
Apropå att dölja saker ännu, så i tisdags när jag köpte de där fyra garnnystanen, så kunde jag elegant smuggla in dem i huset i min fina rosa korg, som jag köpte i slutet av augusti förra året. Far i huset visste ju inte vad jag hade i korgen när jag åkte hemifrån och inte visste han heller vad jag hade i den när jag återvände. Och han skulle inte drömma om att öppna lådorna i min byrå. Och även om han mot förmodan skulle det, så vet han ju inte vad där finns ändå. För honom är alla nystan likadana och bra så. Han har redan fullt sjå att hålla reda på om jag virkar eller stickar, så för säkerhets skull frågar han:
- Vad knittlar du?
Äldsta sonen igen frågar:
- Varför stickar du sockor nu mitt i sommaren?
Ja, se karlar. På vintern fryser de minsann om fötterna och hur ska det då gå om ingen stickar sockor? Jag bara undrar...
Håller helt med damen från grannbyn, som jag mötte i mataffären igår:
- Det är bäst att sticka det man har lust med så länge man har lust.
Och så är det ju, plötsligt har all lust försvunnit och man vill göra helt andra saker istället.
Och jag har dessvärre inget på lager i min låda med färdiga alster. De randiga sockorna försvann söderut i torsdags och en glad gosse tackade så vackert för dem senare på kvällen. Så det är nog bäst att fortsätta med sockstickandet nu.
Blogg 100/68
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar