Den som söker...

... den skall finna!

Beklagar att ni blev utan blogginlägg igår, men jag stupade i säng vid  halvett-tiden på natten och då var nog inte precis bloggande i mina tankar. Jag tillbringade nästan hela gårdagen i köket med undantag för förmiddagen då jag försökte få ordning på nästa års musikkurser. Få se om det lyckas? Brist på utrymmen och pianon som håller stämningen är bara en faktor i detta kurspussel.
Men den som söker...

- Var är min vita plastbricka, frågade jag av morfar i huset igår mitt på dagen.
- Vilken?
- Den där vita som jag brukar ha smörgåstårtan på.
- Nå, nu är den här nånstans, svarade han och kollade där brickorna borde finnas. Jag hade inte hjärta att påpeka att jag redan hade kollat på det stället eftersom det ju är det mest självklara.
- Kan du inte ta den gula istället?
- Nää, den är så stor att den inte går i kylskåpet och den går inte att diska i maskin heller.
- Nå var hade du den vita brickan senast?
- Jag vet inte, svarade jag olyckligt.
- Nå, den är säkert nere i källaren med en bortglömd kakbit på.
- Nä, det är den nu int, fräste jag, nu smått förargad.

Morfar i huset började leta i alla köksskåp, men förgäves. En bricka är ju inte precis liten, så den borde ha synts. Jag gjorde det enda rätta man ska göra då man hamnar i en akut kökskris: Jag satte mej ner och ringde till min hulda moder. Hon gav uppmuntrande hejarop och fnyste förargat när morfar i huset föreslog att brickan kunde ha hamnat i mina garnhögar i hobbyrummet. Självklart var den inte där och inte var den i källaren heller, för att nu inte tala om att den inte alls var hos min hulda moder heller.
- Ha, se vad jag hittade, utropade morfar i huset triumferande då han kom viftandes med min vita plastbricka.
- Var hittade du den?
- Vid din dator, morrade morfar i huset.
- Jösses, hickade jag till och min hulda moder fick sig ett gott skratt. Tänk så blind man blir för det man ser dagligdags. Jag har använt plastbrickan, som solskydd mot dataskärmen så jag ska se ordentligt de gånger jag jobbar och solen lyser rakt på skärmen. Ja, jag vet att skärmen inte är optimalt placerad, men det är morfar i huset som har inrett det här datarummet...

Den som söker...
Kökskrisen var avvärjd och jag jobbade på så håret stod på ända.

Och här är resultatet: En gräddtårta, en smörgåstårta och längst borta mockarutor. De två yngsta och den äldsta sonen, som vi firade, var alla nöjda med serveringen. Idag var dottern med lilla M här. Den minsta åt endast blåbär och hallon från kakan medan vi andra kalasade på både det ena och det andra.