Det var en gång...

... en Krämig ostpaj

Nu finns den nästan inte längre. Den här lilla biten fanns kvar då jag tog hem den idag från jobbet. Det tyder ju på att den var god, eller hur?
Jag följde inte receptet slaviskt utan blandade både nyklippt gräslök, örtsalt, paprikapulver och nymald svartpeppar i äggstanningen.

Det fanns också en...

Drömtårta! Men snart finns inte heller den kvar för morfar i huset tycker att vi ska äta den istället för vårt sedvanliga kvällste med skorpor!

Jag var alltså superenergisk i morse och steg upp halv sju och satte igång med att baka. Jag tror nog att kollegerna uppskattade min insats. Åtminstone såg det så ut.

Morfar i huset var däremot inte alls förtjust över kaoset på diskbordet. Jag lämnade det efter mej när jag hastade iväg till jobbet med varm ostpaj och nybakad drömtårta.

- Vet du vad som hände klockan tre i natt för hundra år sedan, frågade morfar i huset i morse.
- Nä, hur skulle jag det.
- Då kom tyskarna och jagade bort de röda härifrån, sa morfar i huset, som igår fördjupade sig i sin hemsockens historia.
- Klockan fem började slaget och klockan sju var allting över.
- Det gick fort. Hoppas att det inte blev många offer.
- Jo, det var flera som sköts. Troligtvis över 20 personer.

I morse var det uppvaktning vid monumentet.

Vi var dessvärre inte där då. Jag hade ju fullt sjå i köket med bakningen. Nytt vid monumentet är bänkarna. Riktigt bra om man behöver sitta och vila.

- Kommer du hem med en blomma nu igen, frågade morfar i huset igår kväll vid min hemkomst.

 Som små rosor är de här vackra blommorna. Tack för den fina blomman!

- Hur kommer det sig att du får blommor hela tiden?
- För att min insats uppskattas.
- Men du får ju lön för ditt jobb. Borde inte det räcka?
Jaa, vad ska jag säga till det där, tänkte jag och kom på att det är nog bäst att vara alldeles tyst nu. Jag kan hålla med morfar i huset såtillvida att jag inte väntar mej att få gåvor. Men jag blir glad och tacksam, tacksam över att någon visar sin uppskattning för det jag gör. Det är ju det som gör att jag anstränger mej lite extra och orkar lite mera.