Stickligan

I morse fick jag ett MMS. I det fanns en bild på världens sötaste lilla stickade flickklänning. Ååååh! Jag uttryckte min förtjusning över mönstret och fick meddelande att jag kan få mönstret om jag vill ha det. Förstås tackade jag ja.

Hur skulle jag kunna motstå det här fina mönstret från Allas veckotidning nr 15 2018?

- Stickväninnan B kommer hit, hojtade jag åt morfar i huset.
- Varför det, frågade han misstänksamt.
- Hon hämtar väl inte mera garn?
- Nej, nej, jag ska få ett mönster.
- Alltså vad då?
- Ja, ett stickmönster alltså.
- Men du har ju hur många mönster som helst.
- Nä, inte ett så här vackert.
- Ni är inte kloka, sa morfar i huset och skakade förtvivlat på huvudet.

Den rara väninnan kom och levererade mönstret. Omtänksamt hade hon lagt det färdigt in i en plastficka.
- Jag tänkte genast på dej när jag såg det här, sade hon.
Jag är rörd och glad. Vilken ynnest att ha en så fin stickväninna. Tack för din omtanke! 
Härligt att det finns så sköna människor!

- Ni är riktigt stickligan ni, sa morfar i huset. Stackaren, han förstår liksom inte riktigt det här med garn och mönster. Ändå borde han ju vid det här laget vara van.
Men det är ju egentligen ingen dålig idé det där med stickliga. Man kunde ha ett liknande system som fågelskådarna, så att man i sin telefon får larm när det finns garn förmånligt eller hittas nya fina mönster. Ingen dum idé alls. Någon borde kanske koda en app?

Önskar er alla en riktigt skön lördagskväll.
Själv ska jag sticka lite medan jag väntar på kvällens gäster.