I en småstad

Kära vänner, livet i en småstad är helt underbart. Det finns en trygghet i att omges av vänliga människor, som känner en, kramar en och glatt samtalar med en. Det är det som är charmen med en småstad. Sådant inser man i min ålder, som ung var det lite annat. Då var ens högsta önskan att åtminstone någon gång få vara totalt anonym. Nå, det fick  jag under studietiden i huvudstan, för där sprang man ju inte på vänner och bekanta stup i kvarten. Studiekompisar hade jag förstås och en del hade förvecklingar och tentakler till min nuvarande småstad.

Idag har jag stått och delat ut kaffebiljetter på torget i två timmars tid.

Och det var riktigt, riktigt roligt för jag träffade massor av trevliga människor, som jag hann prata med. Och vet ni vad, jo, jag tror att jag är lite (ö)känd, för så pass många var det som hälsade på mej och faktiskt blev glada över att se mej. 
Tidningen fyller alltså tre år i lördag och det firades med kaffe och tårta idag. Och även om jag kanske är jävig, så måste jag nog konstatera att det är ett otroligt gäng, som jobbar med tidningen och som får det att fungera. Det var många olyckskorpar, som inte trodde på konceptet för tre år sedan, men tji fick dom och bra så.

Efter friskluftschocken på torget tog jag mej till Vaheri för intag av lunch och uppvärmning med en stor kopp te. När jag stod där vid disken för att servera mej av den goda hönssoppan, så vände sig damen framför mej, om och sade: "Hej". Jag hälsade glatt tillbaka och funderade inte så mycket mer på det, utan satte mej vid bordet där jag redan tidigare hade lämnat min brödkasse. Damen gick till ett annat bord och vi åt vår soppa och sallad i allsköns ro på var sitt håll.
Sedan när hon tog sitt efterrättskaffe och jag hade tagit mitt dito te, så satte hon sig ner vid mitt bord och vi kom i samspråk. Härligt! Det är sånt här som endast händer i en småstad. Jag hade en riktigt trevlig eftermiddag i väntan på att redaktionsmötet skulle börja. 
Tack för sällskapet. Glömde säga att du är välkommen hit när helst andan faller på. Småningom borde jag börja vara lite mera hemma, för sommarlovet står ju för dörren.


På redaktionsmötet fick vi kaka och bra så, för jag hann aldrig smaka på den där på torget.

Den var riktigt god, inte för söt utan precis lagom. Och vilken tur att jag som ätit hönssoppa och druckit en slät kopp te fick lite efterrätt. Tack!

Vad jag sedan gjorde på kvällen får ni veta imorgon, för nu hinner jag inte skriva mera här.
Skall endast konstatera ännu en gång att livet i en småstad är härligt!