Vid matbordet

Nu har vägbelysningen redan tänts och det är mörkt här utanför mitt fönster. En härlig dag börjar lida mot sitt slut. Jag borde ännu kolla lite på kursmaterial ikväll, men...

I dagarna tre har vi nu fått träffa lilla M. Idag på eftermiddagen hade vi nämligen glädjen att få vara barnvakt hemma hos henne medan modern satt i en stol och gapade stort. Lilla M trivdes riktigt bra i vårt sällskap och det var riktigt, riktigt roligt att leka med henne. Hon är en liten busunge, ska jag säga. Hon kastade en strålande blick på mej och satte sen iväg med raketfart precis dit hon inte skulle få krypa. Snabbt stannade hon upp en hel sekund för att kolla om jag kom efter henne också. Tänk att vardagsrumsgolvet inte räcker till för alla lekar. Å andra sidan så är det ju i köket den intressanta kattmaten finns!

Vid matbordet kan man göra allt möjligt. Vanligtvis sitter man ju där och äter. Ibland är det riktigt trevligt och däremellan är det bara nödvändigt. Och jodå, man borde göra varje måltid till en fest, duka vackert osv, men...
Oftast är det ju sällskapet som gör att maten smakar extra gott. Det gjorde den faktiskt hos oss igår kväll då jag anlände hem vid 20-tiden och blev serverad potatismos, sallad, råriven morot och rödvinsstek, en perfekt sådan till på köpet. Morfar i huset kan minsann när han riktigt vill. Dottern trodde inte riktigt på att hennes far hade tillrett en sådan middag igår. Synd att jag inte förevigade den, men jag var så hungrig vid det laget att jag inte hade tid att börja fota.

Själv har jag hållit på med helt andra saker vid matbordet under sista tiden. Jag har nämligen drabbats av en svårkurerad släng av startitis. Och här hjälper ingen stark flaska med örter, nej, här får man endast bita ihop och lida. På nätterna snurrar det så i huvudet att det är ett under att jag kan sova. Jag bara drömmer om nya projekt.

Det började i lördags för en vecka sedan.

Jag bara måste få sticka en spetssjal! Jag hittade ett tunt yllegarn, 80 cm långa rundstickor och fick genast igen användning för mitt eminenta "mönsterverktyg".

Så gick det några dagar och plötsligt på skärtorsdagen fick jag för mej att nej, nu vill jag nog virka istället!

Sagt och gjort. Jag grävde fram naturvitt Nalle-garn och min finaste guldfärgade virknål, som jag fått av min mormor och så satte jag igång. Och fortfarande satt jag vid matbordet. 

Nå, att virka fasta maskor med fyrans virknål tar tid, så i söndags fick jag för mej att jag vill nog virka någonting helt annat.

Och så började jag på en virkad sjal med ett gammalt Sandnesgarn, Butterfly. Det har funnits i mitt lager i över tio års tid, så det är ju på tiden att göra någonting vettigt av det, inte sant? Fort gick det undan med min fria virkning utan annat mönster än det jag hade i mitt huvud. Nu är jag dock inte riktigt nöjd med mitt alster och vet inte riktigt hur jag ska avsluta det hela, så kanske jag borde börja på ett helt nytt projekt? Hur skulle det vara med en stickad sjal i lite grövre garn?