Rosor och gäss

Idag har det varit riktigt skönt vårväder med sol och lagom temperatur och lite fläktande vindar. Men om ni tror att jag har vistats utomhus för den sakens skull, så glöm det!
Nej, jag drog vet ni iväg in till stan och besökte helt frivilligt den nyrenoverade och på nytt öppnade mataffären.

Och det första jag råkade ut för där i affären var att jag hälsades välkommen med en...

... rosenbukett! Inte illa, eller hur? Och då var jag inte ens där genast från början när de öppnade dörrarna på nytt! Tack, tack säger jag.

Sedan vimsade jag omkring lite här och där, men hittade både frukt, sallad och rotsaker. talade med en massa människor, för det verkade som om halva stan var på benen idag. När jag strosade där i de förnyade gångarna höll jag alldeles på att glömma bort att köpa det förmånliga kaffet! Katastrof för husets kaffepimplare och eventuella kaffedrickande gäster. Själv håller jag mej till te. Då är min mage glad.

Jag fick också smaka på "osthäxornas" importerade Appenzeller, alposten från Schweiz. Jättegod, jo, men jag tågade till den gamla ostdisken och inhandlade närproducerad svartstämplad emmentaler. 
Men lugn bara lugn, jag tog en bit mögelost från den nya ostdisken också. Tänkte att jag nog får unna mej lite i söndag, inte sant? Min hälsovårdare tycker nog inte lika som jag. Enligt henne är ost inte alls bra. Men det blir nog lite knepigt om man inte får äta skinka, inte korv, inte ost och inte... ja, snart sagt just ingenting. Kalkon och broiler kanske går an?

När jag sedan äntligen hade betalat mina uppköp i kassan och frenetiskt höll på att rada in varorna i kassarna, så suckade jag djupt. Jag hade nog inte behövt köpa all den där kattmaten och juicen och...
Då frågade karlen, som jag tidigare hälsat på, om han fick hjälpa mej med varorna. Jag blev själaglad och gav honom en av mina kassar och han radade snällt den ena kassen helt full. Åååh, tänk att det finns sådana fina gentlemän ännu idag! Tack, tack! Den här gesten och rosorna har lyst upp hela min dag.

Och vet ni hur snäll jag blev av att få den där hjälpande handen? Jo, jag förde min kakbit, som köpmannen bjöd på dagen till ära, åt dubbelmorfar som satt i bilen och väntade! Höjden av snällhet, inte sant? Där satt han medan jag kånkade och stånkade med mina kassar.
- Du ska int handla så mycket, kommenterade han lakoniskt då jag lite muttrade om att han skulle kunna komma med in och handla. Men se jo, nej. Han går inte i stora butiker. Och han till och med skryter om att han aldrig har varit inne i den butiken och inte i den heller. Vad är det för sätt?
I varje fall så varnade jag honom lite försynt att det kan allt hända att någon karl mitt i allt far iväg med mej därifrån kassabandet i mataffären. Dubbelmorfar kanske gör bäst i att tänka om lite. :-)

Jag hann hem och slänga i mej lite mat innan det var dags att dra iväg till undervisningsjobbet. Medan jag höll Digiöppet, så rensade dubbelmorfar ogräset bort från mina släktingars gravar. Där träffade han i sin tur en hel del damer, som han kom i samspråk med! Så kanske jag bör ta mej i akt och lite hålla koll på hans besök på begravningsplatser?

I morse hade vi skränande gäster på åkern nedanför huset.

Dom var betydligt fler än två! Men jag sussade sött och lät mej inte störas av dem, tack och lov.