Håll i gång dagen lång

Här har jag idag fortsatt sportlovet med full fräs. Knappt att jag hann kliva ur duschen i morse, så var flickorna här. Och det var riktigt, riktigt roligt. M och mamman for iväg in till stan och gick på café och en liten shoppingrunda. Under tiden fick dubbelmorfar och undertecknad ta hand om lilla A. Hon är så prima. När dubbelmorfar meddelade att han skulle bege sig iväg till grannbyn och lämna A och mormor på tumanhand, då började A gråta stora krokodiltårar och ville genast i dubbelmorfars famn. Hon kan alltså linda honom runt lillfingret hur som helst.

Hur det nu var så körde dubbelmorfar ändå iväg och undertecknad och lilla A lekte en stund innan det var dags för hennes dagssömn. Hon slocknade med en gång i min säng och det blev konstigt tyst i huset även om tv:n hade lågmält bakgrundsljud.

M och modern återvände från stan med både nödvändiga och mindre nödvändiga grejer. Jag sms:ade med stickväninnan B och tiggde skjuts till stan. Snäll som hon är kunde hon inte säga nej! Så jag åkte iväg till stickcaféet i stan fastän flickorna var här. Svårt val, men jag ville träffa alla de andra stickerskorna. Jag jobbar ju sedan igen varje tisdag utan skuggan av en chans att delta i stickcaféet.

Jag fortsatte sticka på mitt svarta vantbörjan och det är en riktigt intressant stickning.

Jag har inte varit på caféet på evigheter och smått chockad kunde jag konstatera att mina värsta farhågor besannades. Det har gått många rykten om hur allting rasat på den anrika platsen. Jag vill ju nu inte sprida illasinnade påståenden vidare, men, vitrinskåpet gapade tomt, inga goda kakor i överflöd här inte, det var smulor på borden och klet på stolsryggarna, alltså lite småsnuskigt och det värsta av allt...

INGET BRYGGT TE!!!!!! Man fick nöja sig med påste! Hrmpf! Och tepåsarna var tråkiga, Pirkkas, Ikeas och så då den här vanliga gula Lipton. Stickväninnan V fick dessutom något ludd i sitt tevatten. Brrrr! Nej, skärpning måste nog till. Bensinstationers caféer har till och med bättre urval av tepåsar!

Stickväninnan B skjutsade snällt hem mej. Tack för det!
Dubbelmorfar stod och stekte plättar då jag kom hem, så vi kalasade på dem innan det var dags att återvända till stan på sjukhusbesök...

Och nu, nu är det dags för en träff med John Blund!