Då jag återvände hem var huset fullt av lekande barn och barnbarn. Kul! Att få sitta med lilla A i famnen gör ju att allting annat glöms bort. Och det är bra. Inga livshotande krämpor här inte.
Och tackar, som frågar, mitt onda knä är, tack och lov, inte svullet, men det gör sjuttons ont att gå ändå. Näsan är fortfarande lika täppt som igår. Dottern tipsade om ångbad innan jag lägger mej. Metoden ska nog ges en chans, inte sant?
Nu här på eftermiddagen borde jag ha vilat för att orka ikväll. Men jag har förstås satt mej framför datorn och gjort helt andra saker. Bland annat laddat upp en video, tyvärr i dålig kvalitet, men... Åtminstone blev både M och A glada och dansanta när jag spelade upp videon för dem. Och bra så, men jag måste väl nog nu få en ny telefon med lite häftigare möjligheter, inte sant?
Igår kom det faktiskt post i lådan, fastän dubbelmorfar säger att det aldrig kommer någonting på tisdagar. Bah, säger jag.
Nu ska jag packa väskorna, bearbeta min assistent så han inte säger nej. När jag förklarade att mina kursdeltagare inte bits, så spärrade assistenten upp ögonen och tittade ytterst misstänkt på mej... Håhåjaa...
Men som sagt, snart är det sportlov och då får jag hoppeligen vila! Först skall farliga mattan bort! Så det så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar