Finfina klappar

Igår styrde vi Adam plåtlådans kylare västerut. Vi hade stämt träff på detta etablissemang.

Förutsättningen var att det skulle vara så pass tomt att man tryggt vågade träffas. Och tomt var det minsann på måndagseftermiddagen. Vi hittade en egen liten undanskymd vrå att sitta i. Och bra så.

Eftersom dubbelmorfar var chaufför, "mina nerver håller int om du ska köra" är hans standardsvar då jag erbjuder mej att ta över, så slog jag på stort och tog en aperitif, en Blind Date. Uppfriskande och god.

Maten var god och mättande. Många matgäster hade de tyvärr inte. Så hur ska de klara sig?

Vi orkade inte med efterrätt, så...

...medan de andra drack olika sorters kaffe läppjade jag på en Cosmopolitan. Mums! 
Nu har vi då gjort vårt bästa för att understöda lokalt västerut.

Efterrätten intogs sedan i annat sällskap; Glass, munkar, nötter och russin, pepparkakor och karameller...

Puuust!

Värdinnan försåg oss med finfina julklappar, som visar värme och omtanke.

Jag fick ett spännande litet paket...

... som innehöll precis de örhängena jag saknat!

Från kylskåpet tog värdinnan fram den här fina julpåsen, som innehöll...

... Tenalaost! Mums!

Dubbelmorfar var helt salig över sin stora julklappskasse med texten "Ingen vanlig klassiker" och då syftas här på Fazers rönnbärskarameller.

Kassen var tung och innehållet rikligt.
– Den är sen min, inpräntade dubbelmorfar i mej.
– Kassen är också min, sa han mycket bestämt då jag började undersöka den närmare.
– Det står mitt namn där på paketkortet, så försök inte, fortsatte han.
– Du får hålla osten.
– Tack gärna, svarade jag.

Innan vi återvände hem, så kom ännu värdinnans mamma med en burk från kylskåpet...

... världens godaste gurkor. Dem smakade jag på genast i natt då vi kom hem och dom prydde frukostsemlan (frallan i Sverige) i morse. Mums filibabba!

Stort, stort TACK för de finfina klapparna!

Det var härligt att vara lite ut och åka, men framförallt att få träffas. Som vanligt tog det roliga slut alltför fort...