Yrsel i stan

Idag var jag tvungen att bege mej iväg från hemmets lugna vrå. Jag hade en hel del ärenden, som måste uträttas på ort och ställe och så var det dags för veckobesöket i mataffären. Det var yrsel i stan. Tidvis svårt att hitta parkeringsplats och däremellan fick man se upp med äldre trafikanter, som vimsade på. Livsfarligt, alltså bäst att stanna hemma också i fortsättningen.
Sämst tycker jag om situationen utanför R-kiosken. Där är alltid mycket människor, för kiosken fungerar också som postkontor. Det parkeras lite hipp som happ där utanför. Nu var till all tur terrassen, som tagit en del av gatan i anspråk borta. Men vad hjälpte det då en varutransportbil parkerade så att jag inte kom vare sig bakåt eller framåt. Och trots att chauffören såg att jag satt i bilen och väntade otåligt på att få komma iväg, så stod han och babblade och babblade fastän han redan hade levererat alla varor. Jag tänkte att nu får jag nog stiga ur min bil och bli en arg sur tant!

Och apropå posten ännu, idag fick jag en ankomstavi i postlådan. Och de stod att jag ska ta ut mitt paket senast den 9.12 och det från mataffären. Eeeh, nionde var igår och jag väntar inget paket. När jag studerade det hela lite närmare, så såg det ut som om paketet var från den hemliga julgubben. Men, det hämtade jag ju ut redan förra veckan och då just från ovannämnda kiosk. För inte har det väl kommit ett nytt paket?
Nu har nog postgubbarna blivit riktigt yra!

Jag hann för övrigt också titta in i den nyöppnade bistron. Hoppas att det kommer att gå bra för företaget. Det är modigt att våga satsa nu i dessa tider. Men man ska följa sina drömmar och slå till då man har en möjlighet.

Coronasmittan sprider sig med väldig fart här i vårt land. Och jag kan inte låta bli att undra över hur människor riktigt tänker. Vasa stads ledande överläkare säger att vi borde agera nu och inte sen. Och berättar att tre vasabor, som kom hem från en resa till Turkiet hade smittan. Hallåååå, tror alla faktiskt att det hör till de mänskliga rättigheterna att få resa utomlands? Det verkar så ansvarslöst. Om alla enbart tänker på sig själv, så hur ska vi någonsin få bukt med coronan?

Jag talade idag med en person 85+. Hen var så ledsen över isoleringen och sade att minnet har börjat svika. Det är svårt att vara aktiv, då allt är indraget och man inte kan gå någonstans.