Ett väldigt brak

I morse var det tidig väckning. Vi skulle iväg till stan och det innan sporten började i TV! Alltså det där VM någonstans ute i Europa (?) där snön smälter bort fortare än kvickt och vallandet är knepigt värre om jag har förstått saken rätt.

I varje fall, så var jag i R-kiosken redan före klockan åtta och postade ett brev. Och jag var helt allena där. Innan jag gick in kom en dam ut och när jag kom ut gick följande dam in. Så vi höll minsann avstånden. Värre var det att slira omkring på trottoaren då sanden hade smultit in under isen. Jag vaggade fram som en pingvin.

Efter kiosken blev det en tur till biblioteket där jag lämnade in den underbara Sommarboken skriven av Tove Jansson. En helt ljuvlig klassiker, som jag varmt kan rekommendera. Jag hade glömt att Tove skrev så bra. Och nu kan jag nog förstå att hon blev irriterad på att förknippas mest med Mumintrollet. Hon hade ju så många fler strängar på sin lyra.

Hem via mataffären, där det doftade förföriskt gott av nybakat bröd och bullar, men inget ännu fanns till salu. Bra så, för dubbelmorfar tjatar hela tiden att vi inte ska äta sånt och följaktligen liksom inte heller köpa bullar.

Här hemma hade vi idag en liten gissningstävling. När kommer denna överhängande snömassa ner från taket?

Klockan 10.04 kom snön ner med ett väldigt brak. Tyvärr var dubbelmorfar närmast, för han gissade 10.05. Själv gissade jag på före klockan 10. Rätt länge hölls snön uppe. Men nu har det droppat och drippat hela dagen lång, så det känns som om våren är i antågande.