Vinnande färgkombo

Kylan är tillbaka, men tillsvidare är det varmt här inne hos oss. Lusten att överhuvudtaget nu ta sig någonstans är minimal. Vem vill sätta sig i en kall bil? Brrr!

Idag har jag levt lite farligt, för både vicerektorn i västra grannstaden och rektorn här i staden har ringt mej. Farligt, farligt... Men den första frågade om det är sant att jag ska sluta nu på våren och det kunde jag lättat bekräfta och önska lycka till med rekryteringen av en ny svensk datalärare.

Och den andra bjöd in till kaffe/te med dopp fredag 1 mars. Trevligt, trevligt! Och så sa hon att hon saknar mej. Och det är väl gulligt?

Igår släpade jag med mej en stor plastkasse full med sockgarner och endast två ynka restgarnsnystan till stickcaféet. Och jag fick snällt nog hjälp med färgvalet. Det här blev den vinnande färgkombon. Och jo, jag rev upp gårdagens sockbörjan, för jag hade som vanligt tappat bort mej och trasslat till det. Det är så det ofta blir på stickcaféet.

Förresten, om ni vill och ännu hinner sticka ett par vantar till vändagen 14 februari, så hittar ni ett trevligt mönster här. Det är på finska, men kanske ni klarar av att åtminstone få några hjärtan på alldeles vanliga vantar? Och nej, nej, jag hinner inte sticka sådana hur gärna jag än skulle vilja.

Förr var det viktigt vem som fick följa dig hem. Nuförtiden tar sig damerna hem alldeles själv eller åker hem med en väninna!

Bra saker idag:

• Äldsta sonen steg tidigt upp och tjudrade fast min plåtlåda, så jag inte behövde kvista ut i morgonrocken. Så tacksam.
  För kallt idag att starta plåtlådan utan motorvärmaren påslagen.
  
  
• Härliga kursdeltagare i norra grannkommunen. Jag blir alltid på så gott humör av att vara där. Finns så mycket värme och glädje i den där gruppen.
  Och oj så vi kämpade med att få ordning på mappar och filer. När allting såg riktigt bra ut, så plötsligt försvann huvudmappen, hokus, pokus.
  
  
• Verkligt fin pausbjudning och jag fick med mej hem två supergoda tranbärspiroger. Tack och mums!
  
  
• Tanksymbolen för att bränslet i bilen är slut lyste på vägen till jobbet och blinkade febrilt på hemvägen. Äldsta sonen åtog sig snällt nog att åka in till stan och tanka, medan jag förberedde mej inför kvällens distansundervisning. Så tacksam. Nu kan jag tuta och köra igen.
  
  
• Veckans sista och längsta arbetsdag är avklarad. Tjohooo!
  
  
• Och haaaa, säger jag till alla tvivlare, som tror att jag inte kan sluta jobba, jag tackade faktiskt nej! Det ni!

Önskar er en riktigt fin fredag.