Tagit farväl

Idag har vi tagit farväl av min äldsta svägerska.
Jag hade precis, som mina två yngsta söner tänkt att jag inte ska börja gråta. Döden var väntad och en befrielse och det är redan över en månad sedan hon gick bort. Gråten borde vara undanstökad då, ja, så tänkte vi alltså.

Men hej, vad vi bedrog oss. Genast när kantorn började spela Håll mitt hjärta, åkte näsdukarna fram. Och när man en gång börjar är det svårt att hejda tårflödet.

Prästen var en vikarie och ny för oss alla. Hon kände förstås ingen av oss och inte den döda heller. Då blir det svårt att hålla ett riktigt personligt tal som tröst. Men prästen var vänlig och trevlig och det var egentligen rätt mycket skratt under minnesstunden. De är ju de lyckliga minnena man ska ta vara på.

Endast de närmaste deltog, så det var en liten och innerlig begravning. Och nu har vi kommit till den åldern att det nästan enbart är vid begravningar, som släkten träffas.

Inte mycket kvar på kaffebordet. Rätt enkelt nuförtiden med smörgåstårtor och gräddtårta samt lite kex. Tänk förr i världen på den obligatoriska bullakransen, torrkakor, småbröd, fat fyllda med smörgåsar och gräddtårta. För att nu inte tala om matservering och hela ungdomsföreningslokalen full av begravningsgäster! 

Jag har präntat i mina söner att jag inte ska ha nån begravning, nä, dom får ordna en glädjefest istället. Jag kan dessvärre inte övervaka att de lyder min önskan. Ja, så de kanske ändå gör som de vill.

Avslutningssången, som kantorn spelade i kapellet var Abbas I Have A Dream, så nu kommer jag härefter att förknippa den med begravning och död...

Eftersom jag är lite låg idag, så orkar jag inte hitta på bra saker även om det förstås finns solglimtar i vårt grådisiga regnväder.

Ta hand om er och njut av söndagen!