Idag har jag befunnit mej i flowtillstånd. Men kanske lite i fel sorts flow, för det handlar vare sig om stickning eller virkning. Nej, det handlar om att skapa kursmaterial. Egentligen skulle jag inte riktigt ha tid med sånt och jag lovade ju mej själv att ta det lugnare nu på våren och försöka bli lite mera huslig. Ser ni bisin min klagar att jag aldrig är hemma. Jag misstänker att han drömmer om en pensionerad fru, som håller hemmet tipp topp och alltid har maten färdig då han kommer hem. Ha, ha, säger jag bara och tillägger: Fortsätt drömma. Chansen att jag skulle bli en bra köksmänniska är minimal. Jag har inga såna förutsättningar utan smiter från spisen så fort som möjligt!
I dag är det Runebergsdagen och jag har inte fått en endaste en Runebergstårta! Illa, mycket illa, eller hur? Tyvärr hann jag ju inte baka idag då jag satt framför datorn! Och i morgon, tjaa då ska jag tidigare iväg till jobbet i västra grannstaden, så det blir inget bakat i morgon heller.
Jag får trösta mej med Runebergskören och Vid en källa.
Bra saker idag:
- Var uppe redan före halvsju, men kröp tillbaka ner mellan lakanen och sov sedan ända till nio.
- Jag letade efter de USB-minnen jag brukar ha med på kurser. Jag hittade dem inte, för jag har säkert i höstas satt dem på ett säkert ställe. Däremot hittade jag Franska pastiller! Rena rama fyndet. Den där fazerlådan, som syns lite av här under, har stått här i hyllan fullt synlig hela tiden. Jag har trott att jag har sparat den för att använda den då jag ska paketera nån present.
Det här var en god överraskning. - Den här fiskade äldsta sonen från vår postlåda idag.
- På jobbet i västra grannstaden klarade jag av att få igång en gammal fotoram. Tjohooo! En riktig arbetsseger. Nu tror förstås kursdeltagaren att jag klarar av vad som helst inom det digitala, i synnerhet som några hjälpsamma nördar inte hade fått igång den. Ett farligt rykte kan uppstå, som säger att: Inge klarar vad som helst. 😀
- En annan deltagare frågade om jag ger privat lektioner sen när slutar jobba "på riktigt". Det tar jag som ett erkännande, men nej, nej och och åter nej, kom hit och se mitt garnlager. Det ska minskas och därmed basta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar