Äntligen äntligen...

... idag, går jag här och trallar. Äntligen äntligen idag 🎵 

Och ändå ska ni veta att jag har varit så slö, så slö att jag inte åstadkommit nånting alls! Men det kan ju vara bra att ha en sån dag emellanåt också, eller hur? Bisin min är gramse, för han tycker att jag borde ta hand om städning, tvätt och disk.
– Det finns nog tid för bloggande och allt annat..., muttrade han idag innan han till all tur försvann till grannbyn. Jag slog dövörat till och brydde mej inte. Jag vet hur den diskussionen skulle ha slutat, en diskussion som absolut inte leder nån vart.

Jag har helt andra utmaningar än överhopad diskbänk och tvättkorg, som svämmar över, för att nu inte tala om berget med ren tvätt, som inte hittar in till skåpen! 😱
Men det kan inte hjälpas, för nu har de garnnystan jag tagit fram börjat ropa efter mej! Och det i kör!
– Kom hit och ta mej. Det är min tur nu att hamna på stickorna.
– Tycker du inte om mej mera? Se nu så vacker jag är. Känn hur mjuk jag är. Du kan sticka en halsduk, ett halsskydd, vantar, sockor...

Ja, så där håller mina nystan på och när jag försöker tränga in dem i plastlådan igen upphäver de hjärtskärande rop. De vill inte in dit tillbaka. Nej, stick i stäv med vad bisin min vill, så vill de här nystanen bli stickade. Och som jag skrev redan igår, stickning är att göra ingenting enligt bisin min! Nu undrar jag faktiskt om jag och mina nystan också borde gå i strejk för att få upprättelse. Vad tror ni?

Bra saker idag:

• Vaknade halvsju, men vände på mej och sov vidare ända till lite över nio. Alla sovmorgnar kan man ju inte hoppa upp direkt ur sängen heller. Ibland måste man få dra ut lite på tiden.
  
  
  
• Äntligen, äntligen idag, fick jag den här blockningen gjord! Så galet att ha allting färdigt stickat, men aldrig få det där sista gjort. Räknar med att alstret är torrt i morgon, så jag kan sy i en knapp och sedan ge mej en klapp på axeln för att jag äntligen, äntligen kommit i mål med ett projekt.
  
  
• Sent omsider på eftermiddagen knackade det på vår dörr och där stod yngsta sonen. Det blev en stadsfärd och det var allt bra det, så fick jag både lite ingredienser till smörgåstårtorna och chips till kvällens mello deltävling!
  
  
• Innan vi återvände hem besökte vi en av stadens pizzerior. Det var riktigt gott. Jag som inte hade ätit nånting sen frukosten var rejält hungrig.
  
  
• Och det är så härligt att få umgås med honom. Han får mej alltid att tänka till och se på saker från en annan synvinkel. Det är bra för hjärnan, så den inte blir försoffad.
  
  
• Hunnit sticka lite på lilla ljusblå sockprojektet. Räknar med att få också det färdigt i morgon.
  

Dags att blanda dippen, ta fram Raffel chipsen och en ananaslonkero, för snart börjar det!

Önskar er alla en trevlig mellokväll!